genom synden rubbning och disharmoni inträdt. (Jfr Eskatologi, sp. 875--876, 884--886, 889). -- Rörande N. T:s namn, indelning, författare, ålder, uppkomst o. s. v. se Bibel, Bibelhandskrifter, Bibelkanon, Bibelkommission, Bibelkritik, Bibeltext och Bibelöfversättningar. Jfr ock Gamla testamentet. J. P. Nya tiden kallar man den del af världshistorien, som sträcker sig från slutet af medeltiden (se d. o.) fram till våra dagar. Som begynnelseår har plägat anges 1453, Konstantinopels intagande af turkarna, eller 1492, Amerikas upptäckt af Columbus, eller 1517, den stora kyrkoreformationens begynnelse, men då hvar och en af dessa händelser är blott ett moment bland de många, som skapade en ny tid, torde vara riktigast att som begynnelse sätta blott "tiden omkr. 1500". Nya tidens historia sönderfaller naturligt i tre stora hufvudperioder, skilda genom de epokgörande händelser, som betecknas af den westfaliska freden (1648) och utbrottet af franska revolutionen (1789). Under den första af dessa perioder (till 1648) bestämdes den mänskliga utvecklingen i främsta rummet af de stora upptäckterna och reformationen. Genom de förra öppnades nya banor för världshandeln; den materiella rikedomen ökades, och rika tillfällen gåfvos för lysande vetenskapliga upptäckter. Genom den senare förbereddes, i synnerhet inom den germanska världen, en djupare uppfattning af kristendomen, hvarjämte principiellt häfdades den samvetets och tankens frihet, som är hufvudvillkoret för allt mänskligt framåtskridande. Mot den segrande reformationen reste sig snart under jesuitismens ledning katolska reaktionen, som med begagnande af protestantismens söndring sökte tillintetgöra kätteriet och framkallade en rad af religionskrig ända till midten af 1600-talet, då de religiös-kyrkliga frågorna förlorade sin öfvervikt. -- Under den nya tidens andra tidehvarf (1648--1789) bestämdes utvecklingens förlopp nästan uteslutande af politiska spörsmål. Den oinskränkta furstemakten befästes i de flesta af Europas stater, och nästan öfverallt tillämpades grundsatserna af statens förmynderskap öfver den enskilde och af förvaltningens centralisation. Oupphörliga krig, beroende af den ökade statsmaktens expansionsdrift, om också ofta tjänande dynastiska intressen (tiden utmärktes genom en rad af tronföljdskrig), ledde till sträfvandet att mot utvidgningsförsöken trygga den s. k. politiska jämvikten. De genom krigspolitiken ökade statsbehofven tvungo regeringarna att utfinna medel till höjande af folkens skatteförmåga, och de sökte nå detta mål genom en handelspolitik, som strängt följde merkantilsystemets (se d. o.) principer, och genom förvärfvandet af kolonier, hvaraf kolonialkrig framkallades. I bredd med furstarnas despotism gick en andlig reaktion, framträdande såväl i de protestantiska kyrkornas s. k. ortodoxi som i jesuitismens inflytande. Fr. o. m. 1700-talets början uppstod emellertid en frihetsrörelse, sedan den politiska och religiösa friheten i England blifvit räddad genom 1688 års revolution. Den gaf sig uttryck i nya idéer, nya läror, 1700-talets s. k. upplysningsfilosofi, som med sin skarpa, destruktiva kritik vände sig mot allt det bestående, allt det traditionella som hinder för den fria utvecklingen. Europa mognade härigenom efter hand för en revolutionär omskapning; på vissa håll sökte '"upplysta" furstar åvägabringa en sådan genom sin oinskränkta makt (den upplysta despotismen), men den stora omstörtningen kom dock först med den förödande demokratiska revolutionen i Frankrike (1789), som för mänskligheten öppnade ett nytt tidehvarf. Hvad som först och främst utmärker detta tidehvarf är folkens oupphörliga och framgångsrika kamp för politisk och religiös frihet samt nationalitetssträfvandet (se Nationalitetsprincip). I skyddet af friheten har den andliga och materiella utvecklingen gjort oerhörda framsteg. Kunskaper tränga allt djupare ned bland massorna, som allt mer känna sin styrka och låta höra anspråk på politisk makt. Demokratien rycker fram; det s. k. fjärde ståndet fordrar plats, stundom med revolutionära later och i ett språk, som vänder sig fientligt mot hela det moderna samhället. Nya samhällsproblem, sociala, ekonomiska, politiska och religiösa, kastas fram och debatteras med feberaktig oro i känslan däraf, att af deras rätta lösning beror framtiden. Litt.: Stieve, "Die perioden der weltgeschichte" (i "Abhandlungen, vorträge und reden", 1900), G. Wolf, "Einführung in das studium der neueren geschichte" (1910), "The Cambridge modern history" (1903--12), D. Schäfer, "Weltgeschichte der neuzeit" (1907), A. H. L. Heeren, "Handbok i det europeiska statssystemets och dess koloniers historia" (1865), hvarjämte nya tidens historia naturligtvis behandlats i världshistoriska arbeten, såsom E. Lavisse och A. Rambaud, "Histoire générale" (1893--1901), "Världskulturen" V--VII (1907--11), och W. Oncken, "Allgemeine geschichte in einzeldarstellungen". Hjr. (S. B.) Nya Trollhätte kanal. Se Trollhätte kanal. Nya varfvet, en på grund af k. br. 5 maj 1876 bildad socken i Göteborgs och Bohus län, Askims härad, något s. v. om Göteborg, på södra sidan af Göta älfs utlopp (se kartong till kartan öfver Göteborg). 76 har. 368 inv. (1912). N. utgör en själfständig församling, ehuru saknande kyrkoherde, i Domprosteriets södra kontrakt, Göteborgs stift. Regeringen beslöt 1700, att en örlogseskader skulle förläggas till Göteborg. Verkstäder, förrådshus, kaserner och bostäder inrättades, och ett större jordområde inhägnades till varf och station för flottan. Därefter fick platsen namnet N. 1717 byggde Leijonsparre vid N. 2 batterier om 12 grofva kanoner hvardera, och elden från dem bidrog väsentligt till Tordenskjolds afvisande 2 (g. st.) maj. Efter den senares anfall på Nya Älfsborg 1719 utlades vid N. en bom tvärs öfver älfven (jfr Billingen 2). 1756 beslöts, att Göteborgs eskader icke skulle bestå af skepp och fregatter, utan endast af galärer och dylika mindre fartyg. Stationen, som stod under befäl af en amiral eller kommendör (sedermera kommendörkapten) med titel af stationsbefälhaivare, blef 1817 ytterligare kompletterad och utvidgad. 1866 förändrades varfvet till depå, lydande under Stockholms station och