tillhörande k. skärgårdsartilleriet. Redan 1863 hade rikets ständer på K. M:ts proposition bifallit, att N. fick till enskild person försäljas. Vid besiktningen uppskattades lägenheterna till ett värde af 1,129,655 kr., men någon försäljning kom då ej till stånd. Fångvårdsstyrelsen, som hade behof af ett större straff- och arbetsfängelse, väckte emellertid förslag om att för ett dylikt ändamål få öfvertaga N., och 1870 öfverlämnades detta till nämnda styrelse, sedan depån som sådan blifvit indragen, dess fartyg och förråd öfverförda till Stockholm och dess civila tjänstemän satta på indragningsstat. Bland villkoren för denna öfverlåtelse stadgades, att, om behof af de upplåtna lägenheterna eller någon del af dem framdeles skulle uppstå för sjöförsvaret, desamma då skulle, efter ett års uppsägning, af Fångvårdsstyrelsen återlämnas. Till en början blef N. centralfängelse och arbetsanstalt för en afdelning af kronoarbetskåren, omfattande ynglingar under 21 år, men sedermera förändrades det till centralfängelse för män och tvångsarbetsanstalt. När Älfsborgs fästning börjat byggas och i följd däraf Älfsborgs kustartilleridetachement 1902 skulle uppsättas, återtogs N:s upplåtelse till Fångvårdsstyrelsen, och redan då återlämnades en del af området och byggnaderna till flottan, hvarefter kasernetablissemang för nämnda detachement där började inredas. Först när N. i sin helhet återlämnats, som ej skedde förrän 1907, kunde emellertid kasernetablissemanget fullbordas. Vid N. är sedan 1910 en gnisttelegrafstation anordnad. L. H.* L. W:son M. Nyawarongo, flod. Se Kagera. Nya världen. Se under Gamla världen. Nya världens apor, zool. Se Primates. Nyaya, en af Gotama stiftad filosofisk skola i Indien under 2:a årh. e. Kr., sysselsatte sig med logiska och dialektiska problem. Jfr Indiens språk och litteratur, sp. 541. S-e. Nya Zeeland [ṡēland], eng. New Zealand, officiellt Dominion of New Zealand, af infödingarna kalladt Ao Tea Roo, ögrupp i Stilla hafvet, 1,800--1,900 km. s. ö. om Australien och skild från detta af ett 5,000 m. djupt haf (Tasmanhafvet), mellan 34° 25' och 47° 17' s. br. samt 166° 26' och 178° 36' ö. lgd., består af två större öar: Nordön (eng. North Island, af infödingarna kallad Te ika a Maui, "Mauis fisk") och Sydön (eng. South island, af infödingarna kallad Te wahi punamu, "grönstenens ö"), samt en mindre ö, Stewartön (Rakiura) jämte smärre kustöar. Dessutom äro förenade med N. Chatham-öarna (se d. o.), Hervey-öarna (se d. o.) och Kermadec-öarna (se d. o.) samt de obebodda Auckland-öarna (se d. o.), Campbell-ön (se d. o.), Antipod-öarna (se d. o.), Bounty-öarna (se d. o.) och Kings-öarna, tre klippöar n. v. om Nordön. N:s hela areal, inberäknadt de politiskt dithörande öarna, är 271,298 kvkm.; häraf komma på Nordön 115,172 kvkm., på Sydön 151,680 kvkm. och på Stewartön 1,742 kvkm., alltså på det egentliga N. 268,594 kvkm. Nordön och Sydön äro skilda genom det i sin smalaste del omkr. 35 km. breda Cooksundet, och Stewartön åtskiljes från Sydön af det 50 km. breda Foveauxsundet. -- Nordön har på östra kusten en rad djupa, på öar rika bukter med de yppersta hamnar: Bay of islands, Haurakiviken, med hamnen Auckland, Plenty bay, med hamnen Tauranga, Poverty bay och Hawkes bay m. fl. Detsamma gäller om kusterna af Cooksundet; där ligga Port Nicholson på norra samt Cloudy bay, Tasman l. Blind bay, med hamnen Nelson, Massacre bay och ett antal djupa fjordar på södra kusten. Östra kusten af Sydön är tämligen enformig, med undantag af den framspringande Banks halfö, genom hvilken bildas Pegasus bay i n. och Canterbury bight i s. Västra kusten af båda öarna är däremot fattig på hamnar; på norra ön ligga dock de haff-liknande Kaipara harbour och Manukau harbour, men i allmänhet är den begränsad af sanddyner; på den södra är den visserligen klippig, men saknar både vikar och hamnar utom längst i s., där flera smala fjordar skära djupt in i landet. I geologiskt afseende är N. mycket omväxlande. På Sydön träffas två starkt veckade gamla bergskedjor med många formationer (gnejs, paleozoiska och mesozoiska lager). Den ena börjar på Stewartön och går i nordöstlig riktning genom södra delen af Sydön. Den andra följer västra kusten, likaledes i nordöstlig riktning, och är en lång smal zon af gnejs och granit med några få paleozoiska partier i v. På östra sidan af denna kedja utbreder sig ett stort område af paleozoiska skiffrar, som i de nyzeeländska alperna ha ögruppens högsta toppar och stora glaciärer. Det börjar i s. som en 1,500--1,700 m. hög platå med fjordar och alpsjöar: Te Anau-sjön (340 kvkm.), Wakatipu-sjön (295 kvkm.), Wanaka (194 kvkm.) m. fl. Norr om denna platå och skild därifrån genom Haast-passet (523 m.) vidtaga de nyzeeländska alperna (Southern alps; fig. 1) med topparna M. Shefton (3,340 m.), M. Cook l. Aorangi (3,768 m.) och flera andra öfver 3,000 m. Denna höga kedja går på omkr. 50 km. afstånd eller mindre från västra kusten, som därigenom blir mycket brant och otillgänglig. Af de många isfälten är Tasman-glaciären störst (138 kvkm.), hvars nedre kant ligger 730 m. ö. h. Kedjan bildar Sydöns ryggrad och slutar vid Cooksundet i en mängd halföar och öar. Öster om kedjan ligger en lång synklinaldal med mesozoiska lager, hvilken på andra sidan begränsas af paleozoiska höjder, hvarefter en vidsträckt slätt utbreder sig öfver hela mellersta delen af öns östra del (Canterbury plains); endast Bankshalfön har på detta område ett bergmassiv (916 m.). Slätten är en alluvialbildning, hvars lösa jord svämmat ned från bergen i v., i det haf, som en gång nådde fram till deras fot. Den är trädlös och mycket enformig. I nordöstra delen af Sydön möter åter ett bergland, som skiljes från de västra kustbergen genom ett lågland s. om Tasman bay. Det består af flera, parallella från s. v. till n. ö. gående kedjor, af hvilka Kaikurabergen nå 2,400 m. Dessa paleozoiska kedjor fortsätta i sydöstra hörnet af Nordön och uppför dess östra kust till Raukumara-halfön ö. om Plenty bay. Väster om denna bergrad finnas på Nordön väl paleozoiska fragment, men icke alls granit och gnejs, som spela en så viktig roll på Sydön och Stewartön, utan den består nästan uteslutande af mesozoiska och tertiära samt framför allt af ungvulkaniska bildningar. Medan Sydön endast på sin östra sida har några slocknade vulkaner, är