omväxlande med buskar, omätliga sträckor. Af tropiska träd finnes blott en palmart (Kentia sapida), Pandanus jämte ett fåtal andra. De hos oss i kruka ofta odlade buskartade Veronica-arterna växa här i stor mängd. Australiens karaktärsträd, akacior, eucalyptusträd och Casuarina saknas. Canterbury plains bestå af hedar och grässlätter eller buskmark; i träsken växer ofta nyzeeländskt lin (Phormium tenax), som är en värdefull handelsvara. Mellan trädgränsen, som ligger mellan 1,000 till 2,000 m., och snögränsen träffas en alpin flora, i de lägre delarna bestående af rubiacéer, erikacéer och kompositer, i de öfre af mossor och lafvar. Européerna ha ditfört vide, popplar, eukalypter, blommor af olika slag, frukter o. a. växter. Omkr. 40 nyttiga trädslag funnos urspr, på ön. -- Djurvärlden är jämförelsevis fattig. Af däggdjur finnas blott -- förutom införda husdjur -- två flädermusarter och en råttart; huruvida den senare är införd eller infödd, är ej afgjordt. Fågelfaunan är mycket rikare. Sångfåglar äro sällsynta, och blott få fåglar (t. ex. papegojorna) utmärkas genom färgprakt. Till strutsfåglarna höra den sannolikt af maori utrotade, ända tiil 3,5 m. höga moa (se Dinornis) samt kivin (se Apteryx). En annan egendomlig fågel är nestorpapegojan l. keo (Nestor notabilis), som anställer så svåra härjningar bland fårhjordarna, att regeringen utfäst pris för dess dödande. Hafsfåglar finnas i stort antal vid kusterna, bl. a. två pingvinarter. Reptilierna äro svagt företrädda; bland dem är den egendomliga bryggödlan (Hatteria punctata). På sötvattensfiskar äro öarna fattiga och likaledes på insekter. Dock äro moskiterna talrika. Det första europeiska husdjuret var svinet, som infördes af Cook; med européerna ha sedan ditkommit öfriga husdjur, af hvilka svin, hästar och nötkreatur nu äfven lefva förvildade på Sydön. Äfven många fågelarter o. a. djur ha införts från Europa, såsom sparfvar, fasaner, kaniner, som blifvit en landsplåga, foreller och ål. Däremot har laxen icke låtit acklimatisera sig.

Fig. 4. Förnäm maoris tatuerade ansikte. Befolkning. N:s äldsta invånare äro polynesier och kalla sig maori (se fig. 9 på färgplansch II till art. Oceanien). Men äfven de hade invandrat till den förut obebodda ön ganska sent, enligt deras sagor och beräkning af deras stamträd omkr. år 1350-1400 e. Kr. De voro då omkr. 800 pers. och kommo från en ö i n. ö., Havaiki (Samoa?), samt landade i Plenty bay, hvarifrån de småningom utbredde sig öfver först Nordön, sedan Sydön. De skola ha förstärkts med nya invandringsskaror, af hvilka den sista skall ha anländt på 1700-talet. Maori äro välskapade och starka, lifliga och intelligenta, gladlynta och gästvänliga samt skickliga i allehanda konster, men också lidelsefulla och grymma mot fiender.

Fig. 5. Snidade dörrposter med beläten, från maori-hyddor. De voro människoätare, sannolikt af brist på annan köttföda. De voro delade i två klasser, en högre, ljusfärgad adel af ovanligt stora individer, och en lägre klass af personer med mörkare hudfärg och mindre växt. Före européernas ankomst brukade de förnäme tatuera ansiktet på konstfullt sätt med linjer och arabesker, i hvilka blå färg inlades (fig. 4); de förnämes hufvud afskuros efter döden och förvarades. Kläderna bestodo af mattor, förfärdigade af det inhemska linet, hvilka hängdes öfver skuldran och kvarhöllos genom en gördel kring lifvet. Håret knöts i en tofs, som pryddes med fjädrar eller musslor; öronprydnader och halsband voro allmänt brukliga. Männens sysselsättning gick mest ut på krig; dans och sång voro deras nöjen. Vapnen bestodo af kastspjut, lansar, klubbor, yxor och dolkar; de hvassa delarna tillverkades af grönsten från Söderön. Byarna (pah) skyddades af en dubbel rad palissader. Sjöfarten var högt utvecklad; båtarna voro antingen urholkade ur en stam eller s. k. dubbelbåtar; en sådan kunde rymma 50 man och framdrefs antingen med segel eller åror. Berusande drycker kände maori icke. Polygami var tillåten, men ej allmän. Slafvar egdes både af det lägre folket och af adeln. Den religiösa uppfattningen var förvirrad; en stor roll däri spelade eldsguden Rehua och nationalhjälten Maui jämte många skyddsandar samt de aflidnes själar. Folket var splittradt i en mängd (omkr. 34) stammar, under ärftliga höfdingar, och mellan dessa fördes blodiga krig. Om maoris långa krig med engelsmännen se nedan (Historia); om deras språk, likaledes kalladt maori, se Polynesiska språk. Deras hela antal, som i början af 1800-talet antas ha varit 120,000, beräknades 1857 till 56,000 och var 1911 49,844 pers., de allra fleste på Nordön. De förste européer, som slogo sig ned på N., voro förlupna sjömän och rymda straffångar från Sydney, och dessas antal skall 1827 ha stigit till 2,000. 1814 landsteg den förste missionären S. Marsden, som egnade hela sitt lif åt maoriernas