utan deras samtycke skulle intet landområde afhändas dem. Nu blef N., som dittills lydt under Nya Syd-Wales, egen kronkoloni (1840), som erhöll ordnade förhållanden under sir George Grey (se Grey 12), hvilken äfven lyckligt afslutade det andra stora maorikriget (1843--46). Under hans tid fick N. sin första författning (1852), som till största delen ännu består. Men sedan Grey lämnat kolonien, försämrades ställningen och ett nytt maorikrig, det största och blodigaste, utbröt (1859). Grey sändes nu (1861) åter som guvernör till N., och för andra gången lyckades han rädda kolonien, ehuru kriget ej fullt upphörde förr än 1870, två år sedan han afstått från guvernörsbefattningen. Då Australiska statsförbundet bildades (1900), vägrade N. inträda i detsamma, trots alla lockelser, men utbytte 1907 genom proklamation namnet koloni mot Dominion of New Zealand. -- Enligt författningen styres ön af en guvernör, utsedd af engelska kronan, biträdd af 9 ministrar, som äro konstitutionellt ansvariga inför parlamentet. Detta kallas general assembly och består af två kamrar: legislative council, 39 af kronan utsedda medlemmar (1912), af hvilka de, som utsetts före 1891, sitta där för lifstid, de öfriga för 7 år, ehuru de kunna omväljas, och house of representatives, 8O led. (däribland 4 ombud för maori), valda för 3 år. Valrätt ha myndiga män och kvinnor, men kvinnor kunna icke sitta i någondera kammaren. Medlemmarna i legislative council ha 200 pd, de i house of representatives 300 pd i årligt arfvode. -- För lokalförvaltningen är N. deladt i counties underafdelade i ridings) och i boroughs. -- Landets statsinkomster utgjorde 1911--12 10,72 mill. pd (hvaraf omkr. 1/3 härflöt från tullar och 1/3 från järnvägarna); statsutgifterna stego till 10,34 mill. pd (däraf räntor å statsskulden 2,66 mill., järnvägarna 2,5 mill., undervisningsväsendet 1,29 mill.). Statsskulden var 82,2 mill. pd (öfver 79,5 pd per inv.). N. har gjort sig bemärkt genom sin mycket utvecklade sociala lagstiftning. Så har det en effektiv yrkesinspektion, ett arbetsdepartement, som öfvervakar arbetet och sörjer för sysselsättning åt arbetslösa; ålderdomsförsäkring infördes 1898, lifförsäkring 1899 och brandförsäkring 1903. Särdeles märkligt är förliknings- och skiljedomsinstitutet (Industrial conciliation and arbitration) af 1894 med senare ändringar. Det är deladt på två instanser: en lägre i enhvar af de 6 industrikretsar, hvari staten är delad (boards of conciliation), och en högre i hufvudstaden (board of arbitration). Den förra får ej själf ingripa i arbetstvister, men om någon af parterna vädjar till densamma, skall omedelbart utbruten strejk eller lockout vid strängt straff upphöra, och förlikningsnämnden (2 arbetsgifvare, 2 arbetare och en opartisk ordf.) föreslår förlikningsvillkor. Bifallas icke dessa, går tvisten till board of arbitration, som afdömer den med en högsta domstols makt. Efter denna dom måste parterna rätta sig. Slutligen har den s. k. kvinnofrågan väl ingenstädes avancerat så långt som där. Sedan 1893 har kvinnan aktiv rösträtt, och f. ö. är hon i möjligaste grad likställd med mannen. Litt.: Meinicke, "Die inseln des Stillen oceans" (bd 1, 1875), White, "The ancient history of the maori" (6 bd, 1889), Rusden, "History of New Zealand" (3 bd, 2:a uppl. 1896), Gisborne, "New Zealand rulers and statesmen 1844--97" (1897), Jose, "Australasia, the commonwealth and New Zealand" (1901), Loughnan, "New Zealand" (1901), Reeves, "State experiments in Australia and New Zealand" (2 bd, 1902), Siegfried, "La démocratie en Nouvelle Zélande" (1904), Herz, "Neu Zeeland" (1908), Blessneck, "Neuzeeland" (1908; med vidlyftig litteraturförteckning), och Stout, "New Zealand" (1911). G. L-m. L-e. J. F. N. Nya Zion. Se Salt lake city. Nya Älfsborg, förutvarande fästning på en holme, tidigare benämnd Kyrkogårdsholmen (se d. o.), i Älfsborgsfjorden, 3 km. framför Göta älfs mynning. Det batteri, som 1645 till försvar af inloppet till Göteborg byggts på holmen, var endast provisoriskt, hvarför Wärnschiöldh 1646 uppgjorde dessein till en permanent befästning (en främre och större oregelbunden skans och ett bakre fyrhörnigt detacheradt verk), som genast utstakades, hvarefter arbetena 1647 påbörjades. 1651 hade han utarbetat ett nytt förslag, men detta omarbetades snart till en främre bastionerad femhörning med bakomliggande hornverk. Vid krigsutbrottet 1657 måste den ofullbordade befästningen sättas i provisoriskt försvarsstånd. Efter krigets slut fortsattes fästningsarbetet, men först i slutet af 1670-talet fullbordades den egentliga fästningen. 1661, då Älfsborg (se d. o.) raserades, erhöll befästningen namnet Nya Älfsborg. 1686 uppfördes ett starkt torn. Under 1690-talet fick N. emellertid förfalla, tills fr. o. m. 1697 de förut afbrutna arbetena på hornverket fortsattes, och redan 1701 var N. "i tämlig defension". 2 (g. st.) maj 1717 lyckades Tordenskjold smyga sig förbi N. och anfalla Strömstiernas närmare Göteborg liggande eskader; detta anfall blef emellertid afslaget, och då Tordenskjold retirerade, besköts han verksamt af N:s kanoner. 20 juli 1719 återkom Tordenskjold, 21 på aftonen ilandfördes på den strax n. v. om N. liggande Stora Aspholmen 36 st. 16-pundiga kanoner och på den bredvidliggande Lilla Aspholmen 4 st. grofva mörsare. Samma kväll öppnades elden och fortsattes dagen därpå, då äfven 11 danska fartyg besköto N., som hade ringa garnison och otillräckliga förråd; kommendanten öfverstelöjtnant Johan Lillie afslog emellertid uppmaningen att ge sig. Beskjutningen fortsattes då under natten och hela följande dag. Under natten till 24 förde öfverstelöjtnant G. B. Stael v. Holstein från Göteborg fyra kanoner och en 40-pundig mörsare till Arendal på fjordens norra strand, där batterier i hast byggdes och eld vid dagens inbrott öppnades mot Tordenskjold, som då i största hast drog sig undan, lämnande de 4 mörsarna på Lilla Aspholmen. Till 22 sept. blockerade han dock N., hvars svåra skador emellertid genast botades, och sedan underhölls N. så omsorgsfullt, att det vid krigsutbrottet 1743 var bäst i stånd af rikets fästningar. 1762-66 försågs N. med bombfritt hvälfda förrådsrum och af sten uppförda logement. Slutligen iståndsattes N. 1808 och hölls sedan allt framgent i godt stånd. 1869 blef det utdömdt som fästning. Redan 1878 års befästningskommitté ville emellertid ombygga N. med användande af järnkonstruktioner, och äfven senare ha förslag framställts om, att det skulle ingå i de befästningsanläggningar, som skulle afses att skydda