175 Nya ändamål eller behof-Nyberg 176 inloppet till Göteborg, men detta har ej ledt till annat resultat, än att, sedan ett kustartilleridetache-ment förlagts till Nya varfvet (se d. o.), särskildt förrådshvalfven i N. iståndsatts, hvarjämte fästningen i sin helhet allt fortfarande nödtorftigt underhålles. L. W:sonM. Nya ändamål eller behof kunna ej, enligt gällande kommunallagar, genom anslag af kommunernas beslutande myndigheter (kommunalstämma, kommunalfullmäktige, allmän rådstuga, stadsfullmäktige) tillgodoses, utan att beslutet därom fattats med minst 2/s majoritet. Föreskriften härom fanns från början blott i kommunalstyrelseförord-ningen för Stockholm § 23, men insattes i samband med 1909 års utvidgning af rösträtten äfven i öfriga. Emellertid är det ytterst ovisst, hvad uttrycket "nya ändamål eller behof" egentligen skall anses omfatta, och någon stadgad praxis med afseende härpå är ännu ej för handen. Regeringsrätten synes dock i de fall, då frågan varit änder dess pröfning, ha i regel tolkat uttrycket på ett sätt, som, om denna praxis kommer att fortgå, torde göra föreskriften tämligen betydelselös. Rid. Nybabyloniska riket. Se Babylonien, sp. 579. Nybaktriska riket 1. Grekisk-baktriska riket kallas det från seleucidernas välde los-brutna hellenistiska rike vid öfre Oxus, som omkr. 250 f. Kr. grundlades af den mot Ptolemaios II ipproriske ståthållaren i Baktrien, Diodotus. Riket utvidgades sedermera söderut nedåt Kabulflo-den och Indus af konungarna Euthydemas (erkänd af Antiochos den store som konung 206 f. Kr.) och Demetrios, men under den sistnämndes härfärder i Indien reste sig en af hans fältherrar, Eukratidas, och lät utropa sig till baktrisk konung. En period af inre strider mellan olika pretendenter följde, tills omkr. 139 f. Kr. skytiska nomader inbröto i Baktrien och under följande halfsekel småningom bemäktigade sig hela det nybaktriska rikets område såväl i Iran som äfven vid Indus, där de grekiske furstarna längst förmådde hålla stånd mot det nya "indoskytiska" rikets härskare. Jfr Baktrien. Litt.: A. v. Sallet, "Die nachfolger Alexanders des grossen in Baktrien und Indien" (1879), A. v. Gutschmid, "Geschichte Irans und seiner nachbarländer von Alexander dem grossen bis zum untergang der Arsaciden" (1888), W. W. Tarn, "Notes ön hellenism in Bactria and India" (i "Journal of hellenic studies", vol. 22, 1902) och Deguignes, "Recherches sur... 1'histoire des rois grecs de la Bactriane" (i 'Mémoires de 1'acadé-mie des inscriptions", vol. 25). V. S-g. Nybe'rg, järnmalmsfält i Norrbärke socken, Kopparbergs län, har bearbetats i flera århundraden, hvarom en mängd varphögar och gruföppningar bära vittne, men i tämligen liten skala och endast afseende högprocentig, svafvel- och fosforfri malm (1911 brötos af Nybergs grufaktiebolag omkr. 5,100 ton berg), men våren 1912 började arbeten på en malmförädlingsanläggning, en af de största i sitt slag i Sverige, grundad på J. G. Gröndals metod för anrikning och brikettering af malmen. I anläggningen, ett verk af generalkonsul Axel Ax:son Johnson, ha nedlagts omkr. 2*/2 mill. kr. Anrikningsverket eger en kapacitet af upp till 700 ton malm per dygn, årsproduktionen af slig och briketter är f. n. omkr. 75,000 ton, hvaraf 40-50 tusen ton briketter, men kan medelst tillbyggnader betydligt uppdrifvas. Briketterna ha redan fått stor marknad, företrädesvis i England. Analyserna visa i allmänhet: 65 proc. järn, 0,oo« proc. svafvel och 0,oo3 proc. fosfor. Redan ha öfver 300 arbetare sysselsättning. För tjänstemän och arbetare ha uppförts villor och bostadshus, och en 7,2 km. lång smalspårig järnväg förenar anläggningen med Morgårdshammar station vid Västeråsbanan, där praktiska anordningar införts för briketternas ut-lastning. Elektriska kraften till anläggningarna tages från Grängesbergs kraftstation vid Lernbo. För anrikningsverket är från den ofvanför i berget belägna Gäddtjärn anlagd en särskild vattenledning med en effektiv tryckhöjd vid verket af 35 m. I början af aug. 1912 kunde järnvägen trafikeras, och 22 okt. s. å. kunde verket dragas på till försöksdrift. Wb8- Nyberg, Nils, pseudonym för L. Hammarsköld (se Hammarskjöld 3) och L i T i j n, K. J. Nyberg, Nils Nilsson, pseudonym för H. B. P a l m se r (se denne). Nyberg, Julia Kristina, skaldinna, född Svärdström, f. 18 nov. 1785 på Skultuna bruk, Västmanland, d. 18 april 1854, dotter af en bruksinspektör, upptogs efter faderns död vid 13 års ålder som myndling af Skultunas egare C. J. Adlerwald, i hvars hus hon åtnjöt mycken välvilja. 1800 kom hon i pension i Stockholm hos markisinnan Dariés samt blef, efter genomgången kurs, medlära-rinna. 1809 gifte hon sig med handlanden J. H. Asping, men äktenskapet blef olyckligt. 1816 ställde hon sig, till en början anonymt, i förbindelse med Atterbom och sände honom sina förstlingsdikter; han gaf henne litterära råd och intog hennes poem, som han omarbetade, i "Poetisk kalender" under författarnamnet Euphrosyne. Dessa stycken mottogos af allmänheten och granskningen med välvilja, och från den tiden räknades hon bland nyromantikens populäraste skalder. 1817 lämnade hon sin man, vistades på olika orter, bl. a. som lärarinna, och erhöll 1820 skilsmässa samt ingick 1822 ett nytt, lyckligt äktenskap med bruksinspektören vid Skultuna Vilhelm Nyberg (d. 1851), en i yttre och inre hänseende ovanligt begåfvad ung man. 1822 utkomma Dikter aj Euphrosyne, l:a bandet. Större mått valde hon i legenden Christophorus (i "Poetisk kalender" för 1822). I Vublina (1823), som hon kallade "dramatiskt poem", har ämnet of verstigit hennes krafter, och blott några lyriska partier ega verklig förtjänst. 1828 utgaf hon Nyare dikter. Svenska akad. tilldelade med anledning af dessa henne 1829 sin mindre skådepenning i guld, första gången denna bort gaf s utom täflingen. 1831-32