utgaf hon sina
Samlade dikter och 1839, tills, med
Dahlgren, "Sylfiden", poetisk kalender, samt 1842
Nya dikter. Fru N:s skaldebegåfning nådde tidigt sin
utbildning i Atterboms skola, och med honom delar hon
böjelsen för poetisk natursymbolik och filosoferande
djupsinne. Hon är fantasirik, i besittning af varm
känsla och musikalisk form; hennes talang räcker
icke till för större ämnen, men lyckas åstadkomma
förträffliga alster, när det gäller smärre motiv
ur hjärtats eller naturens värld. Särskildt i sina
erotiska stycken har hon nedlagt "en glöd och en
sanning, som gifva dem ett högt poetiskt värde". Mot
hennes alltid melodiösa och enkla form har anmärkts,
att den ej sällan visar syntaktiska fel och en viss
benägenhet för fraser samt att hennes uttryckssätt har
något sväfvande och osäkert. Dessa fel framträda minst
i hennes senaste dikter, som fördelaktigt utmärkas
af en viss förkärlek för verkligheten samt en ofta
rask och intagande målning af flera dess sidor. -- Jfr
G. Ljunggren, "En nyromantisk skaldinna" (i "Smärre
skrifter", 2, 1879), E. Runnqvist, "Eu-phrosyne"
(akad. afh. 1882), J Mjöberg, "AtterBoms bref till
Euphrosyne" (i "Samlaren", 1906) «ch "Till Euphrosynes
biografi" (i "Studier tillägnade K. Warburg", 1912).
--rn. (K. W-g.)
Nyberg,
Ivar Gustaf Julius, målare, f. 25 dec. 1855
i Vänersborg, studerade i Stockholm vid konstakademien
1878--81 och för Perséus samt 1881-83 i Paris vid École
des beaux-arts. Han är sedan 1884 bosatt i Sverige (numera
i Leksand). Han började med figurmålningar i olja:
Gumma
från Gréz (1883, Göteborgs museum),
En tecknare (V. Andrén
vid sitt arbete, 1884, Nationalmuseum),
Byskräddare
(1886), målade sedan i pastell
En hemlighet
(figurer i lampsken, 1890, Nationalmuseum),
Nya
melodier, I tankar m. fl., har sedan återvändt
till oljemåleriet och utfört förtjänstfulla små
figurmotiv från Dalarna, bl. a.
De båda Miorna
(1901),
Kulla vid slända (1902, Göteborgs museum),
samt porträtt, bland hvilka professor
A. Malmström
(1895, Konstakademien),
Konstnärens moder (1900),
öfverste
V. G. Balck (s. å.), major
A. V. Edelsvärd
(1901, Konstakademien). N. är sedan 1891 medlem af
Fria konsternas akademi. G-g N.
Nybildningar (
Neoplasmer). Se
Svulst.
Nyblæus. 1.
Gustaf N., militär, gymnast,
skriftställare i politisk-militära frågor,
f. 23 mars 1816 i Stockholm, d. 6 okt. 1902, blef 1834
student i Uppsala och 1836 underlöjtnant vid Svea
artilleriregemente. Sistn. år kommenderades han att
genomgå lärokursen vid Gymnastiska centralinstitutet,
där han vardt starkt påverkad af Lings
personlighet. 1838 anställdes han som underlärare
vid institutet och var därmed inne på fältet för
sin hufvudsakliga verksamhet. N. kvarstannade
dock i krigstjänsten, erhöll 1839 transport till
Dalregementet, nådde där 1855 kaptensgraden samt blef 1862
major i armén, 1864, då han tog afsked från
regementet, öfverstelöjtnant och 1872 öfverste
i armén. Sistnämnda militära hedersbefordringar
stodo i samband med den ställning N. vid tiden för
deras erhållande intog i egenskap af den svenska
gymnastikens främste målsman. Sedan han nämligen
från 1842 i två årtionden verkat som Jaktmästare
vid universitetet i Lund och som gymnastiklärare
vid katedralskolan och folkskollärarseminariet
där samt under denna tid två gånger (1850 och
1852) med reseanslag af allmänna medel studerat
gymnastikundervisningen i utlandet, återbördades
han till Gymnastiska centralinstitutet för
att intaga den ledande platsen där. Redan
1858? då frågan om ordnandet af den gymnastiska
undervisningen i Sverige och särskildt frågan om
en reorganisation af nämnda institut upptagits
till behandling, inlämnade N. på anmodan ett
förslag i ämnet. 1862 fick han plats i den nya
kommitté, som tillsattes för ärendets fullföljande,
och vid Brantings afskedstagande, hösten 1862,
blef han t. f. föreståndare för institutet. 1864,
sedan stadgan om dess nya organisation utkommit,
i hufvudsak öfverensstämmande med N:s förslag,
utnämndes han till Gymnastiska centralinstitutets
föreståndare och till öfverlärare på den militära
afdelningen, hvarjämte han förordnades till
sekreterare hos institutets direktion. 1887 erhöll
han sökt afsked. - 1869 studerade N. på offentligt
uppdrag anordningen af militäröfningarna i de
schweiziska skolorna samt ingaf därefter ett förslag
till närmare ordnande af den militära undervisningen i
de svenska skolorna, hvilket förslag lades till grund
för 1870 års cirkulär ang. denna sak. Den 1869-72
verksamma svensk-norska kommittén för omarbetande af
infanteriets exercisreglemente samt instruktion för
gymnastik och bajonettfäktning räknade N. bland sina
ledamöter. Äfven af läroverkskommittén 1882-84 var han
led. Om den svenska gymnastiken och fäktkonsten inlade
N. förtjänster jämväl som författare af åtskilliga
läroböcker:
Undervisning i gymnastik efter Ling (1847;
2:a uppl. 1860),
Stå och gå. Grunder för praktisk
krigsbildning. I. Ståendet (1867),
Anvisning för
undervisningen i gymnastik och vapenöfning vid
folkskolelärareseminarier och folkskolor (1867;
4:e uppl., med titel
Handledning i gymnastik och
vapenöfning vid folkskolelärare-seminarier och
folkskolor, 1880),
Allmän gymnastisk fäktlära (1876),
Militärgymnastik eller den allmänna gymnastikens
användning för militärisk utbildning (1881),
Plastiska kroppsöfningar. Grunddrag till estetisk
gymnastik (1882) samt
Om frigymnastiken och den
gymnastiska metoden (s. å.). N. var sekreterare i
1861-65 års landtförsvarskommitté, skref åtskilliga
uppsatser i Krigsvet. akad:s tidskrift och blef 1857
led. af denna akademi. Under 1850-talet skref han
i de skånska tidningarna och i "Svenska tidningen",
senare hufvudsakligen i "Post- och inrikes tidningar"
artiklar i försvarsfrågan samt öfversikter af de stora
krigshändelserna i Europa. Bland sådana artiklar
märkes en äfven i broschyrform utkommen serie
Om
krigisk uppfostran, folkbeväpning och armé (1867),
i hvilken N. framhöll möjligheten af att öfverflytta
rust- och rotehållarnas skyldigheter på kommunerna. Äfven
genom senare broschyrer samt som riksdagsman i Andra
