af ryssarna. Sannolikt på samma holme påbörjades 1573 och 1583 af svenskarna befästningar. 1609 befalldes Arvid Tönnesson att vid Nevas åmynne utse plats för en skans, och 1610 befallde Karl IX, att skansen skulle byggas på samma plats, där gränsen gått och ett blockhus (Landskrona) förut funnits. En skans för 500 man började ock 1611 byggas, men på ofvannämnda till byggnadsplats af De la Gardie föreslagna udde. I början af juni 1656 brände ryssarna den då af svenskarna utrymda skansen. 1659 började den, en "femhuk", återuppföras och blef färdig 1666. S. å. började Helmfelt arbeta på ett retranchement för staden. 1672 utstakades emellertid en ny dessein, ett till skansen anslutande kronverk, kring staden, och härpå började sedan arbetas. Dahlbergh, som ville rasera skansen, gjorde sedermera, 1682, en ny dessein till stadsbefästningen, och på dennas utförande arbetades under åtskilliga år. Vid krigsutbrottet 1700 iståndsattes, så godt sig göra lät, befintliga befästningar, men när Sjeremetjev i okt. 1702 syntes nalkas staden, begaf sig befälhafvaren för ingermanländska armén A. Cronhjort i väg, och kommendanten, öfverste J. Apolloff, brände såväl stad som där upplagda 4 månaders förråd för hela armén. 26 april 1703 inneslöto ryssarna Nyenskans och togo ett af Cronhjort 1702 kring lägret uppfördt retranchement i besittning. Stormningar af skansen s. d. och natten till 30 april afslogos, men 2 maj, sedan krutmagasinet och med det en del af själfva skansen sprungit i luften till följd af ryssarnas eld, kapitulerade Apolloff, hvarefter ryssarna förstörde N. och skansen samt uppförde en ny befästning på Junisaari i Nevamynningen; därmed var början gjord till Petersburgs anläggande. 30 juli och 4 okt. 1704 och sommaren 1705 besatte svenskarna under Maijdel ånyo N., men måste alla tre gångerna gå tillbaka. Se C. von Bonsdorff, "Nyen och Nyenskans" (i "Acta societatis scientiarum Fennicæ", XVIII, 1891). A. G. F. L. W:son M. Nyenskans. Se Nyen. Nyen-tschen Tangla, tibet. Se Karakoram. Nyerup [nyrop], Rasmus, dansk historiker, f. 12 mars 1759, d. 28 juni 1829, bondson från Fyn, tog 1779 filologisk examen och 1784 magistergraden, blef redan 1778 assistent i k. biblioteket, var 1790-1803 dess sekreterare, tjänstgjorde äfven tidigt hos historikern Suhm vid hans stora boksamling, blef 1796 professor i litteraturhistoria och 1803 därjämte universitetsbibliotekarie samt blef 1797 föreståndare för Regensen (sedan 1814 som "virkelig regens-provst"). N. var en mycket flitig och nykter granskare, produktiv författare och vågbrytare på flera än ett område. Hans skrifter äro till största delen af litteraturhistorisk art, men behandla äfven andra grenar af Danmarks historia och ha nu sitt hufvudsakliga värde som material- samlingar och förarbeten. Tills, med Rahbek och Abrahamson utgaf han Udvalgte danske viser fra middelalderen (5 bd, 1812-14) med dess fortsättning Vdvalg af danske viser fra midten af det 16:de til henimod midten af det 18:de aarh. (2 bd, 1821) och tills, med Rahbek Bidrag til den danske digtekunsts historie (4 bd, 1800-08), fortsatt 1819 och 1828 (till 1775). Ensam utgaf han Almindelig morskabslcesning i Danmark og Norge (1816), en öfversikt af de danska folkböckerna, Peder Syvs kjcernefulde ordsprog (1807) och Peder Lolles samling af danske og latinske ordsprog (1828), vidare Suhms "Nye samlinger til den danske historie" (4 bd, 1792-95) samt "Luxdorphiana" (1791), "Langebekiana" (1794) och "Suhmiana" (1799), dö tre sistnämnda utdrag ur efterlämnade litterära samlingar. Af hans själfständiga skrifter må nämnas Samling af fortjente danske mcends portraiter med biographiske efterretninger (3 bd, 1798-1806, med kopparstick af Lahde), Karakteristik af kong Christian IV (1816), Efterretninger om kong Frederik III (1817), Kjöbenhavns beskrivelse (1800) och Historisk statistisk skildring af tilstanden i Danmark og Norge i äldre og nyere tider (4 bd, 1803 -06). I förening med Rask utgaf N. en öfversättning af Snorres Edda (1808) och tills, med norrmannen J. E. Kraft Almindeligt litteraturlexicon for Danmark, Norge og Island (1818-19), hvarjämte han ombesörjde utgifningen af de sista 5 banden af Suhms "Danmarks historie" (1809- 28). Dessutom strödde han omkring sig en mängd afhandlingar i tidskrifter och tidningar, och själf var han under en lång följd af år redaktör af "Kjöbenhavnske efterretninger". Han var äfven en af stiftarna af Selskabet for efterslaegten (1786) och Det skandinaviske literaturselskab (1796). 1807 väckte N. tanken på inrättandet af Oldnordisk museum och var 1807-16 sekreterare i kommissionen för bevarande af fornfynd. Till sin efterträdare på denna plats utsåg han själf K. J. Thomsen, hvars stora förmåga han erkände. I antikvariskt syfte företog han äfven flera resor inom Danmark och (1810 och 1812) till Stockholm (1810 därjämte för att spionera här med hänsyn till Fredrik VI:s val till tronföljare). Slutligen må framhållas hans stora förtjänster om biblioteksväsendet, särskildt vid universitetsbiblioteket. 1882 restes ett minnesmärke på hans graf. - Jfr R. Nyerup, Levnedslöb beskrevet af ham selv (1829), L. Daae, "Udvalg af breve fra bekjendte nordmgend til R. N." (1861), och K. Warburg, "R. N:s svenska bref växling" (i "Samlaren", 1894). E. Ebg. Nyffi. Se Nupe. Nyfilologiska sällskapet i Stockholm. Detta sällskap, hvars stadgar äro daterade 28 mars 1896, bildades i Stockholm på initiativ af professor Karl Wahlund jämte ett antal yngre, för modern språkvetenskap intresserade personer. Det har sedan omfattats med verksamt intresse af äldre och yngre språkmän inom facket, särskildt af dem i Stockholm och Uppsala, samt räknar nu omkr. 100 medlemmar. Dess verksamhet består i föredrag och diskussioner på sammanträdena samt i smärre afhandlingar, publicerade i den med statsmedel understödda serien "Studier i modern språkvetenskap", af hvilken hittills (1913) fyra volymer ut-