Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nygrekiska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
Nygrekiska litteraturen
204
dande. Do till de antydda institutionerna
knutna namnen äro mest bekanta för teologisk och
undervisningslitteratur, såsom Elias Miniates,
som i sina på folkspråk hållna predikningar
lämnade prof på en mer än vanligt kraftfull
vältalighet, samt den från Konstantinopel i början
på 1600-talet fördrifne patriarken K y r i 11 o s
Lukares. Främst står väl den turkiske läkaren och
diplomaten AlexandrosMaurokordatos (1636 -1709;
se Maur o kordatos 1), som tillhörde den kanske
förnämsta fanariotsläkten. Denne skref äfven
historia, filosofi och skönlitteratur, och genom
hans bemödande uppstodo offentliga skolor i Janina
och på Patmos. Höjdpunkten af grekisk bildning, utom
Konstantinopel och Italien, på 1600-talet betecknar
Leon Allatios (från Chios, f. 1586), som inlagt stor
förtjänst om de gamle författarnas textgestaltning. -
Den speciellt ny-grekiska diktningens tidigaste
alster bestå hufvudsakligen i öfversättningar och
bearbetningar af frankiska riddarepos, hvarjehanda
romaner, efter-bildningar af frankiska legender,
fabler och didaktiska berättelser, ombildningar
af franska behandlingar af grekiska myter och
historiska berättelser o. s. v., hufvudsakligen
således under västerländskt inflytande, förmedladt
genom korstågen samt Venezias och f ränkernas
välde öfver Joniska öarna och Kreta äfvensom öfver
Morea. Den västerländska romantik, som utmärkte
dessa alster, finner man också i full blomning på
Kreta hos venezianen Vincenso Cornaro (grek. Viken
ti os Kornaros från 2:a hälften af 1500-talet) i
hans stora epos "Erotokritos" (se d. o.). Från Kreta
härstammade också Georgios Chor-tatzes (Chortakes;
på 1600-talet), som skref det tragiska, mest af
gräsliga händelser uppfyllda dramat "Erofile" (se
d. o.). Jakobos Triboles (från Korfu, i midten af
1500-talet) bildar öfver-gången från den romantiska
till den historiska poesien. Denna representeras
förutom af några anonyma, mest till Konstantinopels
eröfring hörande dikter förnämligast genom några från
Joniska öarna härstammande författare, i synnerhet
J o a n-nes Tzanes Koronaios. Samma diktslag öfvades
afAthanasios Skleros (från Kreta), som i förra hälften
af 1600-talet skildrade striderna mellan venezianerna
och turkarna (1645- 69). Den bukoliska diktarten
representeras genom "Boskopula" af Nikolaos Demetrios
(från omkr. 1620). Förutom elegier och epigram på
hel-leniskt språk från den italiensk-helleniska
skolan återstår att omtala dikten "Hellas", i
hvilken den ofvannämnde L. Allatios framträder som en
frihetssångare af ej obetydlig poetisk begåfning. I
poetiskt hänseende högre än de nu anförda alstren
stå folkdikterna (se nedan).
Andra periodens början kan sättas till den tidpunkt,
då Grekland trädde i närmare förbindelse med
Ryssland och då till furstar (hospodarer) i Moldau
och Valakiet insattes greker, tillhörande fanarioterna
(omkr. 1750). De i trots af eller snarare till följd
af det turkiska väldets tryckande ok småningom väckta
önskningarna om befrielse började vid den snart
inträdande försvagningen af Portens maktställning
vinna i styrka. När sedan Nikolaos Maurokordatos
(se d. o.), son till den ofvan omtalade Alexandros,
insattes till
furste öfver Moldau och Valakiet, blefvo
Jassy och Bukarest liksom af ålder Odessa
medelpunkter för den ny grekiska kulturen. Redan
under föregående period hade, särskildt till
följd af den grekiskkatolska kyrkostyrelsen,
flera greker verkat i Ryssland, hvarest grekiska
undervisningsanstalter upp-kommo. Ifrån alla de nu
anförda hufvudorterna för grekisk bildning utgick
impulsen till en lifli-gare bildningsverksamhet i
det öfriga Grekland. Och särskildt under inflytandet
af en storartad privat frikostighet uppstodo skolor
och bildningsanstalter, t. ex. på Athos, i Smyrna,
på Chios samt i Mindre Asien, äfvensom på Joniska
öarna, särskildt Korfu, m. fl. orter. I dessa
anstalter undervisade flera af detta tidehvarfs
yppersta män: E u ge-nios Bulgares (1716-1806),
hvilken verkade som lärare och mångsidig författare,
Nikeforos Theotokes (1736-1800), förnämligast på
Korfu, Nikolaos Maurommates, K o n-stantinos Michael
Kumas samt framför alla nydaningstidens förnämsta
storheter: Kon-stantinos Oikonomos (1780-1857) och
Adamantios Koraes (1748-1833; se denne). Koraes’
verksamhet betecknas af en nästan fabulös mängd
skrifter af politiskt, litterärt, filologiskt och
patriotiskt innehåll. Hans storverk var skapandet
af ett ny grekiskt litteraturspråk. Bland andra den
andliga odlingens förkämpar och främ-jare, hvilkas
hufvudsakliga verksamhet faller efter frihetskriget,
må nämnas Neofytos Bambas, Panagiotes Kodrikas,
Theokletos Farmakides, Andreas Mustoxydes och
Neofytos Dukas. Hufvudmomentet i denna af nämnda
personer företrädda bildning var sträfvande
efter vetenskaplig och politisk frihet för det
grekiska folket. Därigenom, äfvensom genom den
ryska politikens förespeglingar om hjälp, genom
det växande modet och den ökade styrkan hos de i
bergen befintliga "klefturgierna" (röfvarskaror;
om dem se Armatoler) alstrades den alla behärskande
stämningen och förhoppningen om frihet, som togo
sig uttryck i det grekiska frihetskriget. - Denna
period indelas lämpligen i 2 underafdelningar. Under
den jon a af dessa (från 1750 till ungefär 1820)
besjälades den vetenskapliga verksamheten, hvars
målsmän de nyss uppräknade namnen äro, likaväl som
diktningen af det enda syftet att möjliggöra och
förbereda frigörelsen, som sålunda utgör huf-vudtemat
för denna tidrymds litteratur. R h e g a s (d. 1798)
stiftade, eldad af den franska revolutionen, en hemlig
förening i angifna syfte och är särskildt bekant för
den s. k. grekiska marsel j äsen. Joannes Bilaras
(1773-1823) skref på epirotisk dialekt vackra lyriska
dikter. Till samma tid höra Georgios Sakellarios,
hvilken verkade som lärare i Bukarest och skref
sånger af ädelt och värdigt patriotiskt innehåll,
samt Sofronios (från Athos), som skref ett bekant
"Ode till Grekland", äfvensom frihetshjälten, fången
från Munkåcz, Alexandros Ypsilan-tes (1783-1828),
som diktade den berömda, i folkviston hållna "Den
förjagade fågelns klago-visa’’. Stefanos Kanelos står
som ett värdigt motstycke till Rhegas genom sina ädla,
allvarligt patriotiska sånger. I motsats till de nu
nämnde, hvilkas hufvudsakliga diktning gick upp i
frihetsidén, diktade Athanasios G h ris to-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
