sammanlagdt 1,876 tons dräktighet. Troligen har N. det närbelägna Dueholms kloster (se d. o.) att tacka för sin uppkomst och nämnes som stad 1299. Västerhafvets genombrott vid Agger 1825 har mycket bidragit till stadens förkofran. 1909 restes där en staty af Kristian IX. -- Jfr C. V. Christensen, "N. paa Morsö 1299--1899" (1902). -- 3. N. på Själland ligger på öns norra sida, i Ods härad, vid en vik af Isefjorden (N. bugt). 2,100 inv. (1911). Orten har blott ringa betydelse, ehuru den är en af Själlands äldsta städer och under medeltiden hade stort sillfiske. Sedan 1890 har N. järnvägsförbindelse med Holbæk. 1. E. Ebg. L. W:son M. 2--3. E. Ebg. Nyklassicism, konstt. Se Empirestil. Nykroppa, järnbruk med 2 masugnar, 2 bessemerkonvertrar, valsverk, ånghammarsmedja, 3 martinugnar, gjuteri och mek. verkstad i Kroppa socken, Värmlands län, vid N. station på Mora--Vänerns järnväg, tillhör Storfors bruks a.-b. (se Storfors). Nyktalopi (af grek. nyx, natt, och ops, öga), med. Se Dagblindhet. Nykterhetsorden Ve'rdandi (N. 0. V.), ett 2 febr. 1896 i Stockholm bildadt nykterhetssällskap, som i olikhet med andra sådana är fullständigt neutralt i religiöst afseende samt starkt betonar alkoholfrågans sociala innebörd, har socialdemokratisk läggning och i hufvudsak verkar bland de organiserade arbetarna. Anledningen till N. 0. "V:s bildande gafs, då godtemplarordens i Stockholm loge 378 S:t Göran af storlogens verkställande råd dömdes till en månads suspension därför, att den intagit en medlem, som ej besvarat den religiösa frågan på föreskrifvet sätt. Då logen fortsatte sitt arbete, blef den utesluten ur internationella god-templarorden och bildade sedan ofvannämnda dag N. 0. V. Sveriges riksloge af N. 0. Y. bildades i Stockholm 24-25 maj 1896. Det enda villkoret för medlemskap i N. 0. V. är fullständig afhåll-samhet från alla berusande drycker, och målet är samhällets befrielse från rusdryckerna. Orden hade 31 dec. 1912 18,798 medlemmar i 405 loger; härtill komma 4,205 medlemmar i 75 ungdomsafdelningar. Sedan 1907 utöfvar orden särskild bildningsverksamhet, som f. n. (1913) omfattar ett hundratal studiecirklar. Sedan 1897 utges i Stockholm veckotidningen "Verdandisten". Att arbetarpartiet helt och hållet har förändrat sin ståndpunkt i alkoholfrågan från Göteborgskongressen 1894 till kongressen i Stockholm 1911, då det allmänna rusdrycksförbudet uppfördes på programmet, torde till väsentlig del kunna sägas vara på N. 0. V:s tillskyndelse. - Från Sverige har N. 0. V. utbredt sig till Danmark och Norge samt genom utvandrare äfven till Nord-Amerikas förenta stater. I Norge infördes orden 1899; 31 dec. 1912 var medlemsantalet 1,600 i 51 loger. Till Danmark kom N. 0. V. 1903; där finnas 13 loger och 600 medlemmar. I Förenta staterna bildades den första Yerdandilogen 1903, och ett 15-tal loger arbeta där. I- N-n. Nykterhetsrörelsen. Bruket af rusgifvande ämnen är gammalt, och nästan lika gammalt är sträf-vandet att i större eller mindre grad afhålla människor från den fara, som detta bruk redan från början visade sig innebära. Kedan i fornegyptiska papyrer förekomma varnande ord mot dryckenska-pen, likaså i Israels heliga skrifter, och den nordiska Eddasången Håvamåls ord "värre vägkost var ej på en vandring med än många mått öl" och "ej är så godt som godt det säges ölet för människors ätt" äro ju välbekanta. Äfven en viss systematisk kamp mot dryckessederna har funnits i vidt aflägsna tider. Ett af Buddhas bud till sina trogna lydde: "du skall icke smaka rusgif-vande drycker", och Muhammed har i koranen gett ett liknande råd åt islams bekännare ("förbannad vare den, som planterar vin, bär vin och dricker vin"). Huru allvarligt detta en gång tagits, visar bl. a. det faktum, att Främre Asien och norra Afrika, som under den antika och bysantinska kulturens tid haft riklig vinodling (något som äfven för ännu äldre tider bestyrkes, hvad Främre Asien beträffar, af assyriska bildverk), under islams välde fått vinrankan så godt som fullständigt utrotad. I de kristna länderna har religionen lämnat frågan om de starka dryckernas njutning öppen och betraktat saken som ett adia-foron, hvaremot gifvetvis deras missbruk till dryckenskap alltid, åtminstone teoretiskt, ogillats. I Medelhafsländerna med deras friluftslif i ett mildt klimat har frågan varit mindre aktuell, medan däremot de nordligare boende folken, särskildt germaner och nordslaver, visat sig lättare falla offer för dryckenskapen. Det är också bland de germanska (inklusive de angelsaxiska) folken, som den moderna organiserade nykterhetsrörelsen tagit sin början och slagit djupare rot. Dryckenskapen nådde hos dessa folk sin höjd, sedan den af medeltida arabiska läkare uppfunna destilleringskonsten blifvit allmännare känd i Europa och gett upphof till bruket af det starkt alkoholhaltiga brännvinet (se d. o.). Uppfinningen hörde till de österländska förvärf, som blefvo en indirekt frukt af korstågen, och under medeltidens senaste århundraden blef kännedomen om den spridd bland europeiska läkare och apotekare. Under några pestartade epidemier på 1500-talet blef brännvinet allmännare bru-kadt af en större allmänhet som ett förmodadt pre-servativ mot sjukdomen, och en gång lössläppt ur apoteksskåpen, lät det sig icke med lätthet åter instängas. Under 1600- och 1700-talen fortgick i Nord-Europa, på Brittiska öarna och bland den till Nord-Amerika emigrerade europeiska befolkningen bruket af brännvin och andra brända och destillerade drycker i oroväckande stegrad grad, så att läkare, folkuppfostrare och statsmän alltmer började reflektera på stränga åtgärder mot den öf-verhandtagande dryckenskapen. I Sverige uppträdde Urban Hjärne och Karl von Linné kraftigt emot brännvinet, och vid flera tillfällen under perioden 1719-72 utfärdades efter öfverläggning vid riksdagarna mer eller mindre långvariga förbud mot brännvinsbränning, särskildt ur synpunkten af det knappa sädesförrådets behöflighet till undvikande af hungersnöd under vissa missväxtår. Den egentliga organiserade nykterhetsrörelsen är emellertid en den nordamerikanska kulturens skapelse. Som dess förste mera specielle förkämpe räkna amerikanerna läkaren Benjamin Rush> som på 1790-talet uppträdde och förordade en allmän bojkott af spritdryckerna på det sätt, att man öfverallt skulle bilda föreningar af aktade och