Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nykterhetsrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
221
Nykterhetsrörelsen
222
måttliga män och kvinnor, som för att utrota själfva
dryckesseden - upphofvet till dryckenskapen - skulle
förbinda sig att icke smaka spirituösa. Många
dylika föreningar i mindre skala försöktes,
men utan att slå igenom under den allmänt rådande
måttlighetsopinionen. Först 1808 kom i Moreau, staten
New York, en mera varaktig afhållsamhets-förening till
stånd. Mera vädjande till dåtidens allmänna opinion,
verkade från 1813 en i Boston bildad förening
för staten Massachusetts "till dryckenska-pens
motarbetande" (hufvudledare den framstående
predikanten L. Beecher). Både den absolutistiska
och den mer moderata linjen voro således utstakade
redan vid rörelsens början. Bägge dessa föreningar
upplöstes dock efter några års verksamhet, och den
första organisation, som verkligen slog igenom,
var det 13 febr. 1826 likaledes i Boston stiftade
Amerikanska nykterhetssällskapet (The american
tempe-rance society). Dess nykterhetslöfte innebar:
1) personlig afhållsamhet från all förtäring af starka
drycker utom vid sjukdomsfall på läkares förordnande;
2) familjeprohibition, d. v. s. hvarje medlem förband
sig att som husfader icke tolerera rusdrycker i sitt
hem; 3) förbindelse att icke heller utom hemmet bjuda
andra på rusdrycker; 4) oaf-låtligt arbete att på
lagstiftningens och lagskip-ningens väg afskaffa
rusdryckers bruk. - Under de närmast följande åren
bedref Amerikanska nykterhetssällskapet en verkligt
storartad propaganda med utsändande af talare och
spridning af skrifter icke blott inom Förenta
staternas hela område, utan långt bortom deras
gränser och äfven i Europa (en dess agent, R. Baird,
besökte bl. a. Sverige 1835 och 1840). Yid ett af
sällskapet föranstaltadt "allmänt nykterhetskonvent" i
Philadelphia 1833 meddelades, att under de sex år, som
förflutit efter sällskapets stiftande, bl. a. öfver
6,000 lokala nykterhetsföreningar bildats med mer än
l mill. medlemmar, mer än 2,000 brännerier (mest med
små pannor "till husbehof") nedlagts och mer än 5,000
minuthandelsställen stängts. Mot slutet af 1830-talet
började sällskapet gå tillbaka, men nya organisationer
uppstodo snart och fortsatte propagandan. Af
senare amerikanska nykterhetsorganisationer är
den 1851 stiftade G o d-t e m p l a r o r d e n
(se d. o.) mest känd. Den är numera utbredd i alla
världsdelar (nuv. chef svensken E. Wavrinsky). Lika
internationellt verksamt är det 1874 i Ohio stiftade
Kvinnornas internationella kristna nykterhetsförbund
(Women’s Christian tern-perance union, "W. C. T. U."),
vanligen efter sin symbol kalladt Hvita bandet, först
uteslutande amerikansk förening, men sedan under
namnet World’s women’s o. s. v. internationellt
organiserad (se vidare Hvita bandet). Äfven
Blåbandsrörelsen (Blue ribbon) är af amerikanskt
ursprung. Den uppkom 1877, och dess stiftare var en
irländsk emigrant, Francis Murphy. Rörelsen bestod
i förstone endast i hållande af agitationsmöten,
vid hvilka helnykterhetslöfte af gaf s genom
undertecknande af ett kort, som innehöll löftestexten,
samt anläggande af ett litet blått band som symbol för
den totala afhållsamheten. De, som buro blå bandet,
kunde tillhöra olika nykterhetsföreningar efter tycke
och smak, men voro gifvetvis alla absolutister. Först
senare uppstodo formliga blåbandsför-eningar. Alla
dessa organisationer - samtliga
strängt absolutistiska, riktande sig ej blott
mot brännvin, utan äfven mot vin och öl - ha
funnit väg jämväl till icke-amerikanska områden,
särskildt till Brittiska riket och Skandinavien;
god-templarorden och Hvita bandet äro numera
utbredda äfven i mellersta Europa, särskildt i
Tyskland. Blåbandsrörelsen motsvaras där af b la
k ors-rörelsen, som särskildt är utbredd i Schweiz
och liksom blåbandsrörelsen är i hög grad religiöst
betonad. - Nykterhetsrörelsens styrka i Amerika visas
icke minst af de förbudslagar, som där tid efter
annan införts. Redan 1851 förbjöds tillverkning och
försäljning af både starkare och svagare rusdrycker i
staten Maine. Lagen upphäfdes visserligen inom kort,
men från 1858 har den oafbrutet varit gällande. Ett
försök att genom allmän folkomröstning få den
upphäfd misslyckades (1911). Dock var minoriteten
ganska stark. Lagens effektivitet har visat sig
störst på landsbygden, medan den i städerna varit
underkastad stark kritik och ofta genom slapp
tillämpning gjorts mindre verksam. Omöjligheten att
förbjuda import, då de enskilda staterna ei kunna
omgärda sig med tullgränser, har särskildt varit
en vansklighet. Emellertid infördes förbudslagar af
Maine-lagens typ i en mängd stater under 1850- och
1860-talen. Flera blefvo dock upphäfda. Inbördeskriget
åstadkom en allmän desorganisation af
nykterhetsrörelsen, och äfven lagstiftningen
påverkades en tid häraf. Det allmänna ekonomiska
uppsvinget efter kriget medförde äfven en stark
konsolidering af alkoholkapitalet. Emellertid vaknade
rörelsen till nytt energiskt lif på 1870-talet. Det
politiska målet blef totalt rusdrycksförbud, där
sådant med betryggande majoritet kunde genomföras,
annars s. k. local option (lokalt veto, folkomröstning
om krogarnas vara eller icke-vara inom kommun eller
större område, såsom township, motsvarande ungefär
härad). Situationen är f. n. (1913) den, att 8
stater ha statsförbud och att af Förenta staternas
omkr. 90 mill. invånare ungefär 45 mill. lefva i
"torrlagda" områden (antingen i förbudsstater eller
i lokala vetoområden). "Torrläggningens" fortgång
under de senaste 20 åren framgår af diagrammet
å sp. 223-224. Redan 1829 hade brittiska rikets
första kända nykterhetsförening stiftats i New
Ross på Irland. Samma år bildades i Skottland en
liknande förening, och 1831 hade rörelsen vuxit
med hundratals lokalföreningar, som då sammanslöto
sig till skotska nykterhetssällskapet (The scottish
tempe-rance society). Den irländska rörelsen fick en
allenastående omfattning under åren 1838-42 genom den
ädle, oegennyttigt verksamme katolske prästen Theobald
Mathew (se d. o.), måhända världens framgångsrikaste
nykterhetstalare. Under loppet af ett par år hade
"fader Mathew" tagit nykterhetslöfte af omkr. 2
mill. irländare; inga lokaler räckte till för hans
möten, som måste hållas ute i det fria. Hade f
irländska folket då haft demokratisk själfstyrelse’,
så hade sannolikt en förbudslag genomdrifvits. I
England tog rörelsen sin början 1831, då det stora
Brittiska och utländska nykterhetssällskapet (Brttish
and foreign temperance society) stiftades under
ordförandeskap af sir John Webb, generaldirektör för
Englands medicinalstyrelse, samt under medverkan af
flera biskopar och högre ämbetsmän. Detta sällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
