221 Nykterhetsrörelsen 222 måttliga män och kvinnor, som för att utrota själfva dryckesseden - upphofvet till dryckenskapen - skulle förbinda sig att icke smaka spirituösa. Många dylika föreningar i mindre skala försöktes, men utan att slå igenom under den allmänt rådande måttlighetsopinionen. Först 1808 kom i Moreau, staten New York, en mera varaktig afhållsamhets-förening till stånd. Mera vädjande till dåtidens allmänna opinion, verkade från 1813 en i Boston bildad förening för staten Massachusetts "till dryckenska-pens motarbetande" (hufvudledare den framstående predikanten L. Beecher). Både den absolutistiska och den mer moderata linjen voro således utstakade redan vid rörelsens början. Bägge dessa föreningar upplöstes dock efter några års verksamhet, och den första organisation, som verkligen slog igenom, var det 13 febr. 1826 likaledes i Boston stiftade Amerikanska nykterhetssällskapet (The american tempe-rance society). Dess nykterhetslöfte innebar: 1) personlig afhållsamhet från all förtäring af starka drycker utom vid sjukdomsfall på läkares förordnande; 2) familjeprohibition, d. v. s. hvarje medlem förband sig att som husfader icke tolerera rusdrycker i sitt hem; 3) förbindelse att icke heller utom hemmet bjuda andra på rusdrycker; 4) oaf-låtligt arbete att på lagstiftningens och lagskip-ningens väg afskaffa rusdryckers bruk. - Under de närmast följande åren bedref Amerikanska nykterhetssällskapet en verkligt storartad propaganda med utsändande af talare och spridning af skrifter icke blott inom Förenta staternas hela område, utan långt bortom deras gränser och äfven i Europa (en dess agent, R. Baird, besökte bl. a. Sverige 1835 och 1840). Yid ett af sällskapet föranstaltadt "allmänt nykterhetskonvent" i Philadelphia 1833 meddelades, att under de sex år, som förflutit efter sällskapets stiftande, bl. a. öfver 6,000 lokala nykterhetsföreningar bildats med mer än l mill. medlemmar, mer än 2,000 brännerier (mest med små pannor "till husbehof") nedlagts och mer än 5,000 minuthandelsställen stängts. Mot slutet af 1830-talet började sällskapet gå tillbaka, men nya organisationer uppstodo snart och fortsatte propagandan. Af senare amerikanska nykterhetsorganisationer är den 1851 stiftade G o d-t e m p l a r o r d e n (se d. o.) mest känd. Den är numera utbredd i alla världsdelar (nuv. chef svensken E. Wavrinsky). Lika internationellt verksamt är det 1874 i Ohio stiftade Kvinnornas internationella kristna nykterhetsförbund (Women's Christian tern-perance union, "W. C. T. U."), vanligen efter sin symbol kalladt Hvita bandet, först uteslutande amerikansk förening, men sedan under namnet World's women's o. s. v. internationellt organiserad (se vidare Hvita bandet). Äfven Blåbandsrörelsen (Blue ribbon) är af amerikanskt ursprung. Den uppkom 1877, och dess stiftare var en irländsk emigrant, Francis Murphy. Rörelsen bestod i förstone endast i hållande af agitationsmöten, vid hvilka helnykterhetslöfte af gaf s genom undertecknande af ett kort, som innehöll löftestexten, samt anläggande af ett litet blått band som symbol för den totala afhållsamheten. De, som buro blå bandet, kunde tillhöra olika nykterhetsföreningar efter tycke och smak, men voro gifvetvis alla absolutister. Först senare uppstodo formliga blåbandsför-eningar. Alla dessa organisationer - samtliga strängt absolutistiska, riktande sig ej blott mot brännvin, utan äfven mot vin och öl - ha funnit väg jämväl till icke-amerikanska områden, särskildt till Brittiska riket och Skandinavien; god-templarorden och Hvita bandet äro numera utbredda äfven i mellersta Europa, särskildt i Tyskland. Blåbandsrörelsen motsvaras där af b la k ors-rörelsen, som särskildt är utbredd i Schweiz och liksom blåbandsrörelsen är i hög grad religiöst betonad. - Nykterhetsrörelsens styrka i Amerika visas icke minst af de förbudslagar, som där tid efter annan införts. Redan 1851 förbjöds tillverkning och försäljning af både starkare och svagare rusdrycker i staten Maine. Lagen upphäfdes visserligen inom kort, men från 1858 har den oafbrutet varit gällande. Ett försök att genom allmän folkomröstning få den upphäfd misslyckades (1911). Dock var minoriteten ganska stark. Lagens effektivitet har visat sig störst på landsbygden, medan den i städerna varit underkastad stark kritik och ofta genom slapp tillämpning gjorts mindre verksam. Omöjligheten att förbjuda import, då de enskilda staterna ei kunna omgärda sig med tullgränser, har särskildt varit en vansklighet. Emellertid infördes förbudslagar af Maine-lagens typ i en mängd stater under 1850- och 1860-talen. Flera blefvo dock upphäfda. Inbördeskriget åstadkom en allmän desorganisation af nykterhetsrörelsen, och äfven lagstiftningen påverkades en tid häraf. Det allmänna ekonomiska uppsvinget efter kriget medförde äfven en stark konsolidering af alkoholkapitalet. Emellertid vaknade rörelsen till nytt energiskt lif på 1870-talet. Det politiska målet blef totalt rusdrycksförbud, där sådant med betryggande majoritet kunde genomföras, annars s. k. local option (lokalt veto, folkomröstning om krogarnas vara eller icke-vara inom kommun eller större område, såsom township, motsvarande ungefär härad). Situationen är f. n. (1913) den, att 8 stater ha statsförbud och att af Förenta staternas omkr. 90 mill. invånare ungefär 45 mill. lefva i "torrlagda" områden (antingen i förbudsstater eller i lokala vetoområden). "Torrläggningens" fortgång under de senaste 20 åren framgår af diagrammet å sp. 223-224. Redan 1829 hade brittiska rikets första kända nykterhetsförening stiftats i New Ross på Irland. Samma år bildades i Skottland en liknande förening, och 1831 hade rörelsen vuxit med hundratals lokalföreningar, som då sammanslöto sig till skotska nykterhetssällskapet (The scottish tempe-rance society). Den irländska rörelsen fick en allenastående omfattning under åren 1838-42 genom den ädle, oegennyttigt verksamme katolske prästen Theobald Mathew (se d. o.), måhända världens framgångsrikaste nykterhetstalare. Under loppet af ett par år hade "fader Mathew" tagit nykterhetslöfte af omkr. 2 mill. irländare; inga lokaler räckte till för hans möten, som måste hållas ute i det fria. Hade f irländska folket då haft demokratisk själfstyrelse', så hade sannolikt en förbudslag genomdrifvits. I England tog rörelsen sin början 1831, då det stora Brittiska och utländska nykterhetssällskapet (Brttish and foreign temperance society) stiftades under ordförandeskap af sir John Webb, generaldirektör för Englands medicinalstyrelse, samt under medverkan af flera biskopar och högre ämbetsmän. Detta sällskap