Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki / 223-224 (1914) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nykterhetsrörelsen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ställde sig på en mindre radikal ståndpunkt än
det amerikanska, och medlemmarnas totala
afhållsamhet gällde endast de brända och destillerade
dryckerna, under det vin och öl samt öfver hufvud
jästa drycker tolererades. Efter tio år hade
sällskapet uppnått en medlemssiffra af omkr. 50,000
i mer än 300 föreningar, men därefter började dess
lifskraft aftyna, i samma mån som den mer
radikala, äfven mot de svagare dryckerna riktade
rörelsen tog öfverhand. Denna moderna rörelse är i
England representerad af ett synnerligen stort antal
nykterhetsorganisationer, dels de ofvannämnda från
Amerika komna, dels en mängd kyrkliga och
religiösa föreningar äfvensom fristående
ordensorganisationer, af hvilka den största f. n. är
rekabiterorden (stiftad redan 1835) med ett
medlemsantal i England af omkr. 130,000. De flesta
nykterhetsföreningar i England och Skottland ha
för öfrigt anslutit sig till en samarbetsorganisation
benämnd The united kingdom alliance (från 1853).
Särskildt energisk är den engelska
nykterhetsundervisningen bland barn; millioner sådana äro
samlade i en stor organisation af barnföreningar,
Band of hope (se Hoppets här).
Nykterhetslagstiftningen har dock i brittiska riket
skridit långsamt framåt; 1913 genomdrefs emellertid
lokalt veto för Skottland (dock med 8 års
öfvergångstid). Vårt svenska s. k.
Göteborgs-system har i England haft en talangfull förkämpe
i underhusledamoten Arthur Sherwell, men
Englands till öfvervägande del förbudsvänliga
nykterhetsparti har bestämdt motsatt sig dess införande.
Bland framstående engelska nykterhetsfrämjare må
nämnas läkarna B. W. Richardson och G. S.
Woodhead, domprosten och författaren F. W. Farrar
samt godtemplarchefen Joseph Malins. — Äfven
i de engelska koloniområdena i andra
världsdelar är nykterhetsrörelsen starkt representerad;
särskildt i Canada och i Australien har den
mäktigt påverkat lagstiftningen i strängt restriktiv
riktning. Två kanadensiska provinser ha infört totalt
förbud, och i Australien är förbudsfrågan aktuell.

Diagram, utvisande förbudsrörelsens fortgång i Nord-Amerikas förenta stater. Svart färg betecknar stater med lagligt tillåten rusdryckshandtering, streckadt utmärker stater, som infört lokalt veto eller äro delvis ”torrlagda”, hvitt torrlagda områden (med totalt rusdrycksförbud), hvitt med svarta punkter stater med lokalt veto, där flertalet kommuner torrlagts, de svarta punkterna platser med bibehållen försäljningsrätt.

I Tyskland verkade vid början af 1800-talet den
berömde läkaren C. W. Hufeland mot brännvinet,
och under den starka agitation, som från
amerikanska nykterhetssällskapet som centrum spred sig
öfver till Europa, bildades i Nord-Tyskland
åtskilliga mot brännvinet riktade föreningar ungefär
af Brittiska och utländska nykterhetssällskapets
typ. Rörelsen, som berörde äfven Holland och
Belgien, blef likväl denna gång föga långvarig.
Men från 1880-talet har den ånyo blomstrat
upp och visar nu större lifskraft. Tysklands
f. n. största nykterhetsförening är den tyska
storlogen af internationella godtemplarorden (omkr.
57,000 medlemmar, högkvarter Hamburg). Den
äldre, mot brännvinet riktade och mera moderata
rörelsen spelar dock äfven i våra dagar en roll
i Tyskland, och den på 1880-talet nybildade tyska
föreningen mot missbruk af starka drycker
(Deutscher verein gegen den missbrauch geistiger
getränke) med högkvarter i Berlin räknar ett
40,000-tal medlemmar. — I Tyskland och Schweiz ha
särskildt många läkare och medicinska forskare
(fysiologen G. von Bunge, psykiatrikerna A. Forel
och E. Kraepelin m. fl.) tagit liflig del i
afhållsamhetspropagandan.

Efter kortvariga brännvinsförbudsperioder i
Sverige (1740, 1756—60 och 1772—74) införde
Gustaf III statsmonopolsystemet
(”kronobrännerier”). Det starka missnöje, som detta
framkallade, föranledde dess modifiering till
arrendebränning 1787 och med vissa villkor förbunden s. k.
husbehofsbränning för vissa jordbrukare 1800 (jfr
Brännvinslagstiftning). Från 1810
frigafs husbehofsbränningen ännu mer, och
dryckenskapen nådde sin höjdpunkt. Justitierådet M.
Torén uppvisade med talande statistiskt material
sammanhanget mellan brännvin och brott (1823).
1829 beräknas konsumtionen af brännvin i Sverige
ha uppgått till 46 liter per individ (nu 6,5 liter).
Allt flera statsmän, präster och läkare höjde dock
kraftigt sina röster, och vid denna tid tog den
organiserade svenska nykterhetsrörelsen sin
början. I förstone anslöt den sig till det Brittiska
nykterhetssällskapets så att säga halfabsolutistiska
ståndpunkt (total afhållsamhet från brännvin,
måttligt bruk af vin och öl). Påverkad af den
engelskfödde metodisten Samuel Owen, den svenska
maskinindustriens skapare, föreslog öfverdirektören K.
af Forsell i en år 1830 utgifven skrift bildandet af
nykterhetsföreningar. 28 nov. sagda år, då svenska
kyrkan ämnade fira en tusenårsfest till minne af
kristendomens första förkunnelse i Sverige genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>