ställde sig på en mindre radikal ståndpunkt än det amerikanska, och medlemmarnas totala afhållsamhet gällde endast de brända och destillerade dryckerna, under det vin och öl samt öfver hufvud jästa drycker tolererades. Efter tio år hade sällskapet uppnått en medlemssiffra af omkr. 50,000 i mer än 300 föreningar, men därefter började dess lifskraft aftyna, i samma mån som den mer radikala, äfven mot de svagare dryckerna riktade rörelsen tog öfverhand. Denna moderna rörelse är i England representerad af ett synnerligen stort antal nykterhetsorganisationer, dels de ofvannämnda från Amerika komna, dels en mängd kyrkliga och religiösa föreningar äfvensom fristående ordensorganisationer, af hvilka den största f. n. är rekabiterorden (stiftad redan 1835) med ett medlemsantal i England af omkr. 130,000. De flesta nykterhetsföreningar i England och Skottland ha för öfrigt anslutit sig till en samarbetsorganisation benämnd The united kingdom alliance (från 1853). Särskildt energisk är den engelska nykterhetsundervisningen bland barn; millioner sådana äro samlade i en stor organisation af barnföreningar, Band of hope (se Hoppets här). Nykterhetslagstiftningen har dock i brittiska riket skridit långsamt framåt; 1913 genomdrefs emellertid lokalt veto för Skottland (dock med 8 års öfvergångstid). Vårt svenska s. k. Göteborgs-system har i England haft en talangfull förkämpe i underhusledamoten Arthur Sherwell, men Englands till öfvervägande del förbudsvänliga nykterhetsparti har bestämdt motsatt sig dess införande. Bland framstående engelska nykterhetsfrämjare må nämnas läkarna B. W. Richardson och G. S. Woodhead, domprosten och författaren F. W. Farrar samt godtemplarchefen Joseph Malins. — Äfven i de engelska koloniområdena i andra världsdelar är nykterhetsrörelsen starkt representerad; särskildt i Canada och i Australien har den mäktigt påverkat lagstiftningen i strängt restriktiv riktning. Två kanadensiska provinser ha infört totalt förbud, och i Australien är förbudsfrågan aktuell.

Diagram, utvisande förbudsrörelsens fortgång i Nord-Amerikas förenta stater. Svart färg betecknar stater med lagligt tillåten rusdryckshandtering, streckadt utmärker stater, som infört lokalt veto eller äro delvis ”torrlagda”, hvitt torrlagda områden (med totalt rusdrycksförbud), hvitt med svarta punkter stater med lokalt veto, där flertalet kommuner torrlagts, de svarta punkterna platser med bibehållen försäljningsrätt.

I Tyskland verkade vid början af 1800-talet den berömde läkaren C. W. Hufeland mot brännvinet, och under den starka agitation, som från amerikanska nykterhetssällskapet som centrum spred sig öfver till Europa, bildades i Nord-Tyskland åtskilliga mot brännvinet riktade föreningar ungefär af Brittiska och utländska nykterhetssällskapets typ. Rörelsen, som berörde äfven Holland och Belgien, blef likväl denna gång föga långvarig. Men från 1880-talet har den ånyo blomstrat upp och visar nu större lifskraft. Tysklands f. n. största nykterhetsförening är den tyska storlogen af internationella godtemplarorden (omkr. 57,000 medlemmar, högkvarter Hamburg). Den äldre, mot brännvinet riktade och mera moderata rörelsen spelar dock äfven i våra dagar en roll i Tyskland, och den på 1880-talet nybildade tyska föreningen mot missbruk af starka drycker (Deutscher verein gegen den missbrauch geistiger getränke) med högkvarter i Berlin räknar ett 40,000-tal medlemmar. — I Tyskland och Schweiz ha särskildt många läkare och medicinska forskare (fysiologen G. von Bunge, psykiatrikerna A. Forel och E. Kraepelin m. fl.) tagit liflig del i afhållsamhetspropagandan. Efter kortvariga brännvinsförbudsperioder i Sverige (1740, 1756—60 och 1772—74) införde Gustaf III statsmonopolsystemet (”kronobrännerier”). Det starka missnöje, som detta framkallade, föranledde dess modifiering till arrendebränning 1787 och med vissa villkor förbunden s. k. husbehofsbränning för vissa jordbrukare 1800 (jfr Brännvinslagstiftning). Från 1810 frigafs husbehofsbränningen ännu mer, och dryckenskapen nådde sin höjdpunkt. Justitierådet M. Torén uppvisade med talande statistiskt material sammanhanget mellan brännvin och brott (1823). 1829 beräknas konsumtionen af brännvin i Sverige ha uppgått till 46 liter per individ (nu 6,5 liter). Allt flera statsmän, präster och läkare höjde dock kraftigt sina röster, och vid denna tid tog den organiserade svenska nykterhetsrörelsen sin början. I förstone anslöt den sig till det Brittiska nykterhetssällskapets så att säga halfabsolutistiska ståndpunkt (total afhållsamhet från brännvin, måttligt bruk af vin och öl). Påverkad af den engelskfödde metodisten Samuel Owen, den svenska maskinindustriens skapare, föreslog öfverdirektören K. af Forsell i en år 1830 utgifven skrift bildandet af nykterhetsföreningar. 28 nov. sagda år, då svenska kyrkan ämnade fira en tusenårsfest till minne af kristendomens första förkunnelse i Sverige genom