227 Nykterhetsrörelsen 228 bandet, kvinnornas speciella nykterhetssällskap (omkr. 6,000 medl.), Järnvägstjänstemännens helnykterhetsförbund (omkr. 5,000), Sveriges lärares nykterhetsförbund (omkr. 2,000) m. fl. De olika svenska helnykterhetsorganisationernas sammanlagda medlemsantal uppgick enligt 1913 års rapporter till 473,098. De sju största af dem ha bildat en samorganisation för vissa gemensamma angelägenheter, Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling (med ombud, en för hvarje påbörjadt 25,000-tal medlemmar), och samma organisationer jämte några af de mindre ha för pedagogiska ändamål bildat en annan samorganisation, Centralförbundet för nykterhetsundervisning. Hvart tredje år sammanträder på kallelse af Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling den s. k. förbudskongressen, ett allmänt opinionsmöte, bestående af valda ombud från landets olika nykterhets-sällskap (l för hvarje påbörjadt 2,000-tal medlemmar), för att öfverlägga om aktuella nykterhetspolitiska frågor. - Bland svenska märkesmän för nykterhetsrörelsen framstå utom de ofvannämnde åtskilliga läkare och medicinska vetenskapsmän, såsom A. H. Florman, M. Huss, P. A. Levin, E. V. Wretlind, H. Berg och C. Wallis m. fl., prästmän och teologer, som P. G. Ahnfelt, A. Sandberg, Jonas Janzon, J. H. Thomander, W. Rudin, P. Waldenström samt en stor mängd lekmän ur skilda samhällsklasser: öfverste 0. J. Hagelstam, brukspatron Carl Ekenstam, generalkonsul C. 0. Berg, friherre Josef Hermelin, direktör Ernst Beckman, generaldirektör S. Wieselgren, den mångårige godtemplarchefen, polisuppsyningsman-inen W. Styrlander m. fl. - Ett talande bevis på den svenska nykterhetsopinionens styrka gaf den af Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling 1909 föranstaltade folkomröstningen rörande allmänt rusdrycksförbud, hvarvid 1,884,298 röster afgåfvos för totalförbudet, motsvarande 55 proc. af Sveriges vuxna befolkning och 99 proc. af de i omröstningen deltagande. Denna starka opinion äfvensom Andra kammarens upprepade skrifvelser ang. energiska åtgärder mot rusdrycks-handteringen föranledde 1911 regeringen att tillsätta en större utredningskommitté under ordförandeskap af godtemplarordens i Sverige nuv. chef riksdagsmannen S. H. Kvarnzelius (se denne) med uppdrag att utarbeta förslag till lag om lokalt veto (se d. o.) samt öfriga restriktioner äfvensom utreda, under hvilka förhållanden allmänt rusdrycksförbud må kunna införas. - Ett försök att ur moderat nykterhetsvänlig utgångspunkt råda bot på det värsta alkoholeländet har gjorts af d:r I. Bratt, som 1913 trädt i spetsen för ett nytt brännvinsförsäljningsbolag i Stockholm, kalladt Stockholmssystemet och afsedt att, med konsekvent fullföljande af Göteborgssystemets ursprungliga princip om aflägsnande af det privata för-säljarintresset, modernisera alkoholhandeln; en hufvudpunkt i Bratts system är vidare införande af registrering och kontroll öfver hemköpare i afsikt att från hemköp kunna hindra sådana personer, som på ett notoriskt farligt sätt missbruka rusdrycker. Äfven i de öfriga skandinaviska länderna har nykterhetsrörelsen fattat fast fot. I Norge af skaffades husbehofsbränningen tio år tidigare än i Sverige, i Finland något senare. Norges första total-afhållsamhetsförening bildades 1859 i Stavanger af Asbjörn Kloster. Den f. n. största norska nykterhetsföreningen är Det norske totalaf holds-selskab (grundlagdt 1859) med omkr. 135,000 medlemmar. Därnäst störst är godtemplarorden med omkr. 70,000. I Norge är det lokala vetot genom-fördt beträffande brännvin, men icke beträffande vin och öl. I de flesta norska städer är därför brännvinsförsäljningen nedvoterad; där den är tilllåten, är den monopoliserad hos bolag, hvilkas huf-vudsakliga vinst går till allmännyttiga ändamåL - Danmark har bland de skandinaviska länderna länge haft den svagaste nykterhetsrörelsen, men från och med 1912 har ett starkt uppsving egt rum. Den största organisationen är Danmarks afholdsforening med omkr. 60,000 medlemmar. Den 1912 införda s. k. bevserterloven har lagt betydande makt i de lokala representationernas hand, och till följd däraf har antalet försäljningsställen redan starkt decimerats. På det till Danmark hörande, men med vidsträckt själfstyrelse-försedda Island råder totalt rusdrycksförbud sedan l jan. 1912 (lagen sanktionerades 1909, men trädde i kraft 1912; intill 1915 få dock före 1912 importerade spirituösa drycker ännu försäljas, men all vidare import är förbjuden, liksom äfven sedan lång tid tillbaka all tillverkning). - Finlands landtdag har två gånger voterat totalförbud, som dock icke sanktionerats. Finland har den proportionellt minsta alkoholförbrukningen af de nordiska länderna. Dess båda förnämsta nykterhetssamfund äro det finskspråkiga Nykterhetens vänner och Finlands svenska nykterhetsförbund. öfriga här ofvan icke nämnda länder ha ännu ingen eller endast obetydlig nykterhetsrörelse. I Ryssland har regeringen af finanspolitiska skäl infört brännvinsmonopol (1893); äfven Schweiz har dylikt, men med den bestämmelsen, att 10 proc. af inkomsterna skola användas till vissa samhällsbehof, som anses mer eller mindre framkallade af alkoholismen. I afseende på innebörden af den absolutistiska ståndpunkten råder en viss motsättning mellan de skandinaviska folken och andra nationer, i det här i Norden äfven de strängt prohibitionistiska föreningarna tolerera bruket af vissa svagt alkoholhaltiga maltdrycker (svagdricka under 21/* proc. alkohol-halt), en praxis, som däremot ogillas i motsvarande föreningar utom Skandinavien. Med två å tre års-mellanrum sammanträda alternerande i de olika nordiska länderna nordiska nykterhetsmöten (senast i Stockholm 1913), stora upplysnings- och opinionsmöten med anslutning från hela Skandinavien. Hvartan-nat år sammanträda successivt i olika länder stora? under resp. regeringars auspicier ledda kongresser mot alkoholismen (den senaste 1913 i Milano), dit äfven svenska regeringen och vissa större svenska nykterhetsorganisationer pläga sända ombud. En internationell byrå mot alkoholismen, understödd af stater, föreningar och enskilda, utgör ett centrum för den världsomfattande rörelsen och samlar successivt alla dokument rörande densamma. Ordförande i denna f. n. i Lausanne förlagda byrå, som äfven understödes af svenska staten, är alltsedan dess grundläggande 1907 J. Bergman; sekre-