grund, så att farkoster, som ligga djupare än 1,5--1,8 m., ha svårt att komma fram vid lågt vattenstånd, hvarför den egentliga sjöfarten på älfven kan sägas sluta vid N. Platsen har genom sitt läge ganska stor betydelse för handel och sjöfart. Midt emot, vid Sandslån, ligger en stor timmersorteringsbom för flottningsvirke. Inom samhället finnas läkare och apotek, bankkontor (A.-b. N:s folkbank, afdelningskontor af Bank-a.-b. Norra Sverige), gästgifvargård samt flera handlande och handtverkare. Nylander, Johan, finsk biskop, f. 1698 i Uleå-borg, d. 1761, studerade i Uppsala och Åbo samt antogs 1725 till konrektor vid trivialskolan i Helsingfors och s. å. till lektor vid Borgå gymnasium. Han prästvigdes 1727. N. representerade vid flera riksdagar Borgå stift och var 1743 medlem af den kommission, som dömde Lewenhaupt och Budden-brock till döden. 1745 valdes han till biskop i Borgå stift. M. G. S. Nylander. 1. Karl Uno N., universitetslärare, skolman, präst, f. 6 maj 1852 i Tranemo i Älfsborgs län, d. 21 nov. 1901 i Strängnäs, blef student vid Uppsala universitet 1871, filos, kandidat 1877, filos, licentiat 1881, docent i semitiska språk 1882, filos, doktor 1883 och docent i gamla testamentets exegetik 1894, allt i Uppsala. S. å. blef han lektor i kristendom och grekiska språket vid h. allm. läroverket i Strängnäs och 1897 domprost där. N. var under många år lärare vid Fjellstedtska skolan i Uppsala och föreståndare för den privata lärokursen för teol.-filos, examen och uppfördes 1892 å andra förslagsrummet till professuren i semitiska språk vid Uppsala universitet. Bland hans arbeten märkas Om kasusändelserna i hebräiskan (1882), Lärobok i hebräiska språket till läroverkens och det tidigare universitetsstudiets tjänst (1887), under många år använd vid de svenska universiteten, Semitiska studier i Sverige under flydda tider (i "Ny svensk tidskr.", 1889), Om papyrus Rainer (i Uppsala universitets årsskr. 1890), Über die Upsalaer handschrift Daläil al Nubuwwa des Abu Bakr Ahmed al Baihaqi (1891), Om skrifkonsten i Israel på Moses tid (1893) och Inledning till Psaltaren, isagogisk-exegetisk afhandling (1894). Därjämte utgaf han M. Enemans "Resa i Orienten 1711-1712" (1889). 2. Sixten Oskar N., den föregåendes broder, ingenjör, riksdagsman, statsråd, f. 4 dec. 1853 i Tranemo, Älfsborgs län, aflade 1877 afgångsexamen från Teknologiska institutet och blef 1879 disponent och verkställande direktör för Axelfors fabriks aktiebolag. Han har dessutom varit verkställande direktör för Svenljunga folkbank 1894--1903. Som riksdagsman i Andra kammaren 1891--1911 för Kinds och Redvägs domsaga framträdde N. som utpräglad konservativ och protektionist och tillhörde landtmannapartiets förtroenderåd. Han var led. af bankoutskottet 1896--97 och af särskilda utskottet i riksbanksfrågan 1897, af statsutskottet 1898--1909, försvarsutskottet 1901, läroverksutskottet 1904 och af rösträttsutskottet 1907. Som reservant i försvarsutskottet 1901 framlade han jämte J. Hjelmérus och E. Lindblad det kompromissförslag om en till 240 dagar begränsad öfningstid, hvilket sedan antogs af Andra kammaren och väsentligt låg till grund för det af riksdagen slutligen antagna sammanjämkningsförslaget. N. var bland dem, som af regeringen togs till råds före framläggandet af de kungl. rösträttsförslagen 1907, men förenade sig i särskilda utskottet med Hans Andersson och E. Lindblad om en reservation, som upptog Daniel Perssons förslag om nedsättande till hälften af valbarhetscensus till Första kammaren och om arfvode för dess ledamöter. Denna reservation blef sedermera af Andra kammaren antagen. Vid jordbruksministern A. Peterssons i Påboda afgång ur Lindmansministären 1909 blef N. hans efterträdare och afgick med hela ministären 7 okt. 1911. N. var led. af prästlöneregleringskommittén (1897--1903), kommittén för granskning af förslag till kasernbyggnader (1901--02) och af patentlagstiftnings-kommittén (1908--09). Sedan 1906 är han led. af Landtbruksakad. Han var led. af kyrkomötet 1908. <tab><tab><tab><tab><tab><tab>1. K. V. Z. 2. T--s. Nylander. 1. William N., finsk naturforskare, f. 3 jan. 1822 i Uleåborg, d. 29 mars 1899, blef student i Helsingfors 1839, filos, kandidat 1843 samt med. och kir. doktor 1847. Hans tidigaste arbeten voro af entomologiskt innehåll och skattas ännu i dag som betydande bidrag till kännedomen om de nordiska steklarna. Snart vändes dock hans håg uteslutande åt botaniken, och han egnade sig nästan h. o. h. åt studiet af lafvarnas systematik. Största delen af N:s vetenskapliga utveckling och verksamhet egde rum i Frankrike. Där offentliggjorde han Essai d'une nouvelle classification des lichens (1854-55), ett nytt system, som han med obetydliga förändringar bibehöll, Herbarium lichenum parisiensium (1853-56), Prodromus lichenographiæ Galiæ et Algeriæ (1857, prisbelönt af Académie des sciences etc. i Bordeaux), Énumération générale des lichens avec l'indication sommaire de leur distribution géographique (1858) samt sitt mest omfattande arbete: Synopsis methodica lichenum omnium hucusque cognitorum, I (1858--60, fortsatt 1886, men oafslutadt). 1857 blef N. förste innehafvåren af lärostolen i botanik i Helsingfors och verkade med outtröttlig energi för höjande af de botaniska studierna. På hans initiativ begynte Societas pro fauna et flora fennica 1858 utge sina "Notiser". Allt hvad universitetets samlingar innehöllo af finska växter sammanställdes (i samarbete med Th. Saelán) i Herbarium musei jennici (1859), exkurrenter utsändes, deras samlingar bestämdes, afhandlingar publicerades. Från denna tid daterar sig ett af N:s hufvudarbeten: Lichenes Scandinaviæ (1861, i "Notiser"). Men förhållandena i Helsingfors tilltalade icke N. 1863 erhöll han begärdt afsked från sin professur och bosatte sig i Paris, där han lefde i yttersta anspråkslöshet och tillbakadragenhet. Han råkade i delo med alla människor, med hvilka han kom i beröring, både vetenskapsmän och andra,