Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki / 277-278 (1914) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyrop, 4. Martin - Nyrop, Jens Larsen - Nürtingen - Nyryska kosacker - Nyråd - Ny räkning - Nysa - Nysaiska nymfer - Nysblad - Nysibiriska öarna - Ny-sidonal - Nysilfver - Nyskandinavism - Nyskans - Nyskoga - Nyslott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

27?

Nyrop-Nyslott

278

rådhuset af P. Köbke utkom 1903; s. å. utgaf
A. C. Karsten en beskrifning af ingenjörsarbetena;
ett praktverk om rådhuset utgafs 1908 af
F. Hend-richsen och F. Beckett.) Af N:s öfriga
arbeten äro att nämna Landsarkivet i Köpenhamn
(1891 ff.), herresätet Lyngebceksgaard vid
Nivaa (1905-06), Eliaskyrkan på Yesterbro torg
i Köpenhamn (1905 -08) och Bispebergs hospital
(1909-13). Ett verk om danska prästgårdar utgaf han
1896. N. blef 1887 medlem af konstakademiens råd,
1906 professor vid akademien, var densammas direktör
1908-11 och blef sistn. år dess vicedirektör. Vid
världsutställningen i Paris 1900 erhöll han Grand
prix, och 1901 blef han led. af svenska konst-akad.
1-3. E. Ebg. 4. G-g N.

Nyrop [-råp], Jens L ar se n, dansk operasångare,
f. 1831, af bondesläkt, d. 1904, debuterade på
k. teatern i Köpenhamn 1862 som Masaniello i "Den
stumma" och var under flera år denna teaters förnämste
tenor, berömd för musikalisk smak och dramatiskt
föredrag. Bland hans bästa uppgifter räknades Arnold
i "Vilhelm Tell", Eleasar i "Judinnan" samt Robert
och Faust. A. L.*

Nürtingen, stad i württembergska
Schwarzwald-kretsen, vid Neckar. 7,150
inv. (1910). Realprogymnasium, lärarseminarium,
döfstumanstalt; textil- och annan industri.
J. F. N.

Nyryska kosacker. Se Kosacker, sp. 1120.

Nyrad (isl. Nyrdftr), nord. myt., namn på en dvärg.

Ny räkning (it. nuovo conto), hand., på nytt upplagdt
konto, sedan ett föregående ("gammal räkning",
it. conto vecchio) afslutats. Uttrycket förekommer
hufvudsakligen i fråga om kontokuranter (se d. o.).

Nysa, astron., en af småplaneterna.

Nysäiska nymfer, grek. myt. Se Hyaderna och Nymfer.

Nysblad, bot., detsamma som hästfibla (se A r-n i
c a).

Nysibiriska öarna. Se Nya Sibirien.

Ny-sidonal, kem. Se Kinasyra, sp. 79.

Nysilfver är urspr. benämningen på en från Kina
härstammande metallegering, som består af koppar, zink
och nickel, som gick under benämningen pakfong. Sedan
man genom en analys 1776 af Engström fått reda på
metallens sammansättning, började man framställa
den vid Suhl af kopparnickel och zink. Senare,
omkr. 1850-talet, framställdes metallen af Geitner
i Schneeberg och fördes i marknaden under namn af
argentan eller nysilfver. I Frankrike kallades den
maillechort och i England german silver. Den används
till förfärdigandet af allehanda husgeråd och diverse
artiklar. Numera begagnas metallen enbart knappast
till annat än några beslag. I dess ställe försilfras
den genom galvanisk utfällning af silfver. Men
i och med att metallen öfverdrages med silfver
(dylik öfverdragen metall kallades först alfenid),
började man förändra metallens sammansättning,
och alltefter detta underlags beskaffenhet ger
man det försilfrade godset olika namn (kinasilfver,
perusilfver, Christoflemetall, alpacka m. m.). Sålunda
behandlad metall har erhållit vidsträckt användning
till husgerådsartiklar och andra föremål, och det är
den, som gemenligen går under
benämningen "nysilfver". Vid försäljning i
Sverige bör den understämplas med

(NS)

Det ursprungliga nysilfret kan betraktas som mässing
med tillsats af en viss mängd nickel. Sammansättningen
varierar alltefter det ändamål, hvartill legeringen
skall användas, och håller sig i allmänhet
inom gränserna: koppar 50 – 70 proc., zink 20 – 30
proc. och nickel 10 – 25 proc. Nickelhalten bör i
regel ej öfverstiga 3/4 af kopparhalten, emedan
legeringen i så fall blir för hård och svårsmält,
och ej understiga 1/4, emedan färgen eljest blir
för starkt gulaktig. För vissa ändamål ges åt
nysilfver mindre tillsatser af andra metaller. Järn
och särskildt kobolt ge det sålunda hvitare färg;
bly och tenn göra det mera lättsmält; särskildt den
senare metallen tillsättes ofta till nysilfver för
gjutning. Nysilfver liknar till utseendet silfver,
men är mörkare till färgen med dragning åt gult, är
hårdare än silfver och mässing, men kan likväl valsas
och dragas till tråd och antar vacker polityr. Det
angripes i luften samt af sura vätskor mindre
än koppar och mässing. Eg. v. 8,4 – 8,7. Elektriska
ledningsmotståndet, 0,15 – 0,51, är i ovanligt hög grad
oafhängigt af temperaturförändringar. Hufvudorter
för nysilfverfabrikationen äro Berlin, Birmingham,
Paris och Wien. K. A. W. F. S-e.

Nyskandinavism. Se Skandinavism.

Nyskans, i Västergötland, vid Göta älf, anlades af
M. G. De la Gardie 1676, men fick efter krigets slut
förfalla.
L. W:son M.

Nyskoga, socken i Värmlands län, Älfdals härads öfre
tingslag. 17,927 har. 541 inv. (1912). Kapell till
Norra Ny, Karlstads stift, Älfdals kontrakt.

Nyslott. 1. Fäste på Kyrönsaari holme i Kyrönsalmi
sund, Savolaks, hette eg. Sankt Olofsborg (fi. Py’hän
O’lavin linna, Uusilinna, vanligen kalladt Sa’vonlinna)
och uppfördes af slottsherrn på Viborg Erik Axelsson
(Tott), till en början (1475) af trä, men sedan 1477
af sten. N. var ämnadt till ett värn för Savolaks
mot ryssarna. Då genom bestämmelserna i nöteborgska
freden mellan Sverige och Ryssland, 1323, Kyrönsaari
holme och sund utgjorde rysk besittning samt då
fästets grundläggning hotade att afskära ryssarnas
plundringståg till de nordsavolaksska trakterna,
var slottets byggande under första tiden förenadt
med synnerligen stora faror. Slottsbyggnadsarbetet
fortsattes af bl. a. Erik Axelssons broder och
efterträdare på Viborg och Nyslott, Lars. Från deras
tid härstamma slottets tre äldsta torn, förbundna med
hvarandra genom höga murverk: kyrktornet, klocktornet
samt det sedermera förstörda S:t Eriks torn. Under
Erik XIV:s, Johan III:s och Karl IX:s regeringar
förstärktes samt ombyggdes slottet väsentligt och
1560–62 hade det s. k. Tjocka tornet uppförts. Oaktadt
slottets område var jämförelsevis inskränkt, steg
dess besättning under Johan III:s tid ibland ända
till inemot 300, ibland uppgick den emellertid icke
ens till 90. Då vid ingången af 1600-talet Sveriges
besittningar mot Ryssland utvidgades, förlorade
N. all betydelse som gränsfästning, hvarför under
den följande tiden icke mycket arbete nedlades på
fästet. Det iståndsattes dock flera gånger.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>