27? Nyrop-Nyslott 278 rådhuset af P. Köbke utkom 1903; s. å. utgaf A. C. Karsten en beskrifning af ingenjörsarbetena; ett praktverk om rådhuset utgafs 1908 af F. Hend-richsen och F. Beckett.) Af N:s öfriga arbeten äro att nämna Landsarkivet i Köpenhamn (1891 ff.), herresätet Lyngebceksgaard vid Nivaa (1905-06), Eliaskyrkan på Yesterbro torg i Köpenhamn (1905 -08) och Bispebergs hospital (1909-13). Ett verk om danska prästgårdar utgaf han 1896. N. blef 1887 medlem af konstakademiens råd, 1906 professor vid akademien, var densammas direktör 1908-11 och blef sistn. år dess vicedirektör. Vid världsutställningen i Paris 1900 erhöll han Grand prix, och 1901 blef han led. af svenska konst-akad. 1-3. E. Ebg. 4. G-g N. Nyrop [-råp], Jens L ar se n, dansk operasångare, f. 1831, af bondesläkt, d. 1904, debuterade på k. teatern i Köpenhamn 1862 som Masaniello i "Den stumma" och var under flera år denna teaters förnämste tenor, berömd för musikalisk smak och dramatiskt föredrag. Bland hans bästa uppgifter räknades Arnold i "Vilhelm Tell", Eleasar i "Judinnan" samt Robert och Faust. A. L.* Nürtingen, stad i württembergska Schwarzwald-kretsen, vid Neckar. 7,150 inv. (1910). Realprogymnasium, lärarseminarium, döfstumanstalt; textil- och annan industri. J. F. N. Nyryska kosacker. Se Kosacker, sp. 1120. Nyrad (isl. Nyrdftr), nord. myt., namn på en dvärg. Ny räkning (it. nuovo conto), hand., på nytt upplagdt konto, sedan ett föregående ("gammal räkning", it. conto vecchio) afslutats. Uttrycket förekommer hufvudsakligen i fråga om kontokuranter (se d. o.). Nysa, astron., en af småplaneterna. Nysäiska nymfer, grek. myt. Se Hyaderna och Nymfer. Nysblad, bot., detsamma som hästfibla (se A r-n i c a). Nysibiriska öarna. Se Nya Sibirien. Ny-sidonal, kem. Se Kinasyra, sp. 79. Nysilfver är urspr. benämningen på en från Kina härstammande metallegering, som består af koppar, zink och nickel, som gick under benämningen pakfong. Sedan man genom en analys 1776 af Engström fått reda på metallens sammansättning, började man framställa den vid Suhl af kopparnickel och zink. Senare, omkr. 1850-talet, framställdes metallen af Geitner i Schneeberg och fördes i marknaden under namn af argentan eller nysilfver. I Frankrike kallades den maillechort och i England german silver. Den används till förfärdigandet af allehanda husgeråd och diverse artiklar. Numera begagnas metallen enbart knappast till annat än några beslag. I dess ställe försilfras den genom galvanisk utfällning af silfver. Men i och med att metallen öfverdrages med silfver (dylik öfverdragen metall kallades först alfenid), började man förändra metallens sammansättning, och alltefter detta underlags beskaffenhet ger man det försilfrade godset olika namn (kinasilfver, perusilfver, Christoflemetall, alpacka m. m.). Sålunda behandlad metall har erhållit vidsträckt användning till husgerådsartiklar och andra föremål, och det är den, som gemenligen går under benämningen "nysilfver". Vid försäljning i Sverige bör den understämplas med

(NS)

Det ursprungliga nysilfret kan betraktas som mässing med tillsats af en viss mängd nickel. Sammansättningen varierar alltefter det ändamål, hvartill legeringen skall användas, och håller sig i allmänhet inom gränserna: koppar 50 -- 70 proc., zink 20 -- 30 proc. och nickel 10 -- 25 proc. Nickelhalten bör i regel ej öfverstiga 3/4 af kopparhalten, emedan legeringen i så fall blir för hård och svårsmält, och ej understiga 1/4, emedan färgen eljest blir för starkt gulaktig. För vissa ändamål ges åt nysilfver mindre tillsatser af andra metaller. Järn och särskildt kobolt ge det sålunda hvitare färg; bly och tenn göra det mera lättsmält; särskildt den senare metallen tillsättes ofta till nysilfver för gjutning. Nysilfver liknar till utseendet silfver, men är mörkare till färgen med dragning åt gult, är hårdare än silfver och mässing, men kan likväl valsas och dragas till tråd och antar vacker polityr. Det angripes i luften samt af sura vätskor mindre än koppar och mässing. Eg. v. 8,4 -- 8,7. Elektriska ledningsmotståndet, 0,15 -- 0,51, är i ovanligt hög grad oafhängigt af temperaturförändringar. Hufvudorter för nysilfverfabrikationen äro Berlin, Birmingham, Paris och Wien. K. A. W. F. S-e. Nyskandinavism. Se Skandinavism. Nyskans, i Västergötland, vid Göta älf, anlades af M. G. De la Gardie 1676, men fick efter krigets slut förfalla. L. W:son M. Nyskoga, socken i Värmlands län, Älfdals härads öfre tingslag. 17,927 har. 541 inv. (1912). Kapell till Norra Ny, Karlstads stift, Älfdals kontrakt. Nyslott. 1. Fäste på Kyrönsaari holme i Kyrönsalmi sund, Savolaks, hette eg. Sankt Olofsborg (fi. Py'hän O'lavin linna, Uusilinna, vanligen kalladt Sa'vonlinna) och uppfördes af slottsherrn på Viborg Erik Axelsson (Tott), till en början (1475) af trä, men sedan 1477 af sten. N. var ämnadt till ett värn för Savolaks mot ryssarna. Då genom bestämmelserna i nöteborgska freden mellan Sverige och Ryssland, 1323, Kyrönsaari holme och sund utgjorde rysk besittning samt då fästets grundläggning hotade att afskära ryssarnas plundringståg till de nordsavolaksska trakterna, var slottets byggande under första tiden förenadt med synnerligen stora faror. Slottsbyggnadsarbetet fortsattes af bl. a. Erik Axelssons broder och efterträdare på Viborg och Nyslott, Lars. Från deras tid härstamma slottets tre äldsta torn, förbundna med hvarandra genom höga murverk: kyrktornet, klocktornet samt det sedermera förstörda S:t Eriks torn. Under Erik XIV:s, Johan III:s och Karl IX:s regeringar förstärktes samt ombyggdes slottet väsentligt och 1560--62 hade det s. k. Tjocka tornet uppförts. Oaktadt slottets område var jämförelsevis inskränkt, steg dess besättning under Johan III:s tid ibland ända till inemot 300, ibland uppgick den emellertid icke ens till 90. Då vid ingången af 1600-talet Sveriges besittningar mot Ryssland utvidgades, förlorade N. all betydelse som gränsfästning, hvarför under den följande tiden icke mycket arbete nedlades på fästet. Det iståndsattes dock flera gånger.