studera i konstakademien, genomgick dess arkitektskola, blef 1811 gesäll i murmästarämbetet och 1812 konduktör vid öfverintendentsämbetet, hade de följande åren tillsynen vid reparationen af slottet, uppgjorde 1818 ritningar till dekorationsarbeten vid Karl Johans kröning och änkedrottning Charlottas begrafning och fick s. å. hofarkitekts titel. N., som var en man med mångsidiga intressen, ej minst litterära, öfversatte 1817 Fr. Schlegels "Bref uppå en resa genom Nederländerna, nejderna kring Rhen, Schweiz och en del af Frankrike", ett arbete, som mycket sysselsätter sig med den gotiska stilen. 1819 begaf han sig som akademiens stipendiat utomlands, öfver Köpenhamn, Köln, Bruxelles till Paris, där han stannade 2 1/2 år under flitiga studier vid konstakademien och för arkitekten H. Le Bas. Som kunskapsprof hemsände han 1820 ett storartadt förslag till Helgeandsholmens ordnande med portiker och ett tempel, egnadt åt Karl X, Karl XI och Karl XII (ritningarna, 5 stora blad, jämte flera ritningar i Konstakademien). 1821 reste N. i sällskap med Fogelberg till Italien, där han större tiden arbetade i Rom. (Om hans studieresa se G. Nordensvan, "En konstnärs vandringsår", i "Nord. tidskr." 1906, med en mängd utdrag ur N:s bref till Klas Livijn.) 1824 reste han norrut, öfver Paris, återkom till Stockholm 1825, blef led. af akademien och erhöll en arkitektlön på dess stat. Bland de uppdrag han erhöll var ombyggnad af Lejonbacken vid slottet (fullb. 1834). Från denna tid vidtaga N:s framgångar som arkitekt, hvilka gynnades af bristen på framstående medtäflare, men äfven fullt ut rättfärdigades genom hans rena, om än nyktra former och väl skolade smak. Af N:s byggnader må nämnas Brunkebergs hotell i Stockholm (1837-41), Steninge (1833) och Rånäs (1834-43), båda i Uppland, och Biskopshuset i Lund (1839). Han planlade och öfvervakade dessutom flera större ombyggnader, bl. a. förändringen af Serafimerlasarettet (1828-31), gaf ritningar till minnesvårdar öfver Gustaf II Adolf i Uppsala (1833), Ansgarius på Björkö (1834) o. s. v. samt till dekoration af Riddarholmskyrkan vid k. begrafningar (1829 och 1844), till dekoreringen af Gustavianska grafkoret i Uppsala domkyrka (1830), till ny inredning af Lunds domkyrka (1832-33), till många rum å Stockholms slott, särskildt festivitetssalen ("Hvita hafvet"), m. m. N. blef 1826 arkitekt vid Drottningholms slott samt 1832 vice professor och 1836 professor i byggnadskonst vid konstakademien. På anmodan af dåv. öfverståthållaren uppsatte han 1834 förslag till ny byggnadsordning för Stockholms stad, hvilket i hufvudsak låg till grund för den 1842 fastställda. 1836 utnämndes han till arkitekt i Öfverintendentsämbetet och blef s. å. förvaltare af byggnadsgöromålen vid k. slottet, 1838 stadsarkitekt i hufvudstaden och 1844 konstakademiens sekreterare. I sistnämnda egenskap utöfvade han ett inflytande, hvilket, till följd af hans kraftiga vilja och det anseende han åtnjöt på högre ort, kan kallas särdeles mäktigt. Han var en bestämd, liffull, verkningslysten och rastlös man. Jämte M. G. Anckarsvärd och A. G. Bielke stiftade han 1832 Konstföreningen i Stockholm, i hvars styrelse han länge var verksam som sekreterare. I föreningens historiska utställningar hade han betydande andel (se Konstföreningen). - N. utbytte 1848 sin professur vid konstakademien mot en intendentsbefattning vid Öfverintendentsämbetet, från hvilken han afgick 1862. Han hade förut lämnat sina platser som arkitekt vid Drottningholm 1847 och intendent vid slottsbyggnaden 1851. 1863 afsade han sig stadsarkitektssysslan, men först i juli 1868 sekreterarbefattningen i konstakademien. N. var led. af engelska arkitektinstitutet samt af franska konstakademien. I sin egenskap af professor hade han stort inflytande på de nyare arkitekternas studier. Af dem alla blef hans systerson och måg Scholander den berömdaste, liksom han ock var den, hvars utbildning N. sorgfälligast handledde och öfvervakade. - N:s son, arkitekten Axel Fredrik N., f. 1832 i Stockholm, d. 28 juni 1894, studerade vid konstakademien 1849-56, blef 1864 arkitekt vid Drottningholms slott, 1875 hofintendent, 1883 led. af konstakademien och 1886 intendent i Öfverintendentsämbetet. Han lämnade ritningar till k. sjökrigsskolan, brandstationen vid Johannis plan, saluhallen på Hötorget, riksarkivets tillbyggnad (i Stockholm) samt Stora teatern i Gäfle. -rn. (G-g N.) Nyström, August, arkitekt, f. 20 sept. 1814 på Hållingstorp, Kristbergs socken, Östergötland, d. 12 febr. 1886, var son af byggmästaren och ekonomidirektören A. B. Nyström (d. 1849), bland hvars byggnadsverk må nämnas Stora Sundby slott (efter engelsk ritning) och Öja kyrka, båda i Södermanland. N. utförde 1849-70, jämte sin broder Johan Robert N. (f. 1817, d. 1890), den yttre restaurering (det nuv. tornet har tillkommit senare) af Linköpings domkyrka, till en början under ledning af Brunius, ett arbete, som allmänt erkänts som särdeles utmärkt. -rn.* Nyström, Adolf Ludvig Vilhelm, präst, biograf, f. 29 juni 1837 i Almunge, Stockholms län, filos. doktor 1860 och teol. kand. 1868 i Uppsala, blef 1869 kyrkoherde i Rasbo och 1881 kontraktsprost i Vaksala kontrakt. 1893 utnämndes han till teol. doktor. Han har författat bl. a. Upsala ärkestifts herdaminne. Ny följd, IV: 1-2 (1893). Nyström. 1. Karl Ludvig Hippolyt N., riksdags- och kommunalman, f. 4 april 1839 i Stockholm, d. 17 aug. 1913 på Hellekis, Västergötland, blef filos. kandidat i Uppsala 1861 och filos. doktor 1863. Han egnade sig sedan åt medicinska studier, aflade 1866 med. kandidatexamen och åtföljde som läkare Nordenskiölds Spetsbergsexpedition med "Sofia" 1868 och hans Grönlandsexpedition 1871 samt blef med. licentiat 1872. Protektionist och ytterligt konservativ, deltog han på 1880-talet med stor ifver i högerns kommunala och politiska valrörelse; hans namn var med på tullpartiets listor vid Stockholmsvalet hösten 1887, och han kom därigenom att vara en af "de 22"