287 Nyström 288 på Andra kammarens Stockholmsbänk 1888-90. Han representerade 1891-1909 Göteborg och Bohuslän i Första kammaren och var därunder led. af konstitutionsutskottet 1892-99 och 1901-06, af lagutskottet 1907-08 samt af särskilda utskottet för stadsplanelagen 1907. Han var mycket flitig i debatten och stod alltid längst åt höger. N. deltog dessutom lifligt i det kommunala lifvet samt var stadsfullmäktig 1886-1903 och i flera år medlem af beredningsutskottet, drätselnämnden och folkskoleöfverstyrelsen samt blef 1897 led. af styrelsen för Stockholms högskola. Han var led. i kommittén ang. tillsättande af en statsmedicinsk anstalt (1897-99). Han skref en mängd tidskrifts- och tidningsartiklar och utgaf bl. a. (tills, med Th. Fries) Svenska polarexpeditionen år 1868 med kronoångfartyget Sofia. Reseskizzer (1869). 1893 kreerades N. till med. hedersdoktor i Uppsala. 2. Erik Torsten N., den föregåendes son, kemist, universitetslärare, f. 5 juli 1879 på Hön-säter, utexaminerades vid Tekniska högskolan 1900, blef filos, kandidat i Uppsala 1901 och anställdes 1902 i Kina som professor vid kejserl. universitetet i prov. Schan-si. Han är chef för dettas naturvetenskapliga fakultet samt grundläggare af och chef för dess kemiska laboratorium. N. har tagit initiativ till geologiska undersökningar i Kina och är led. af engelska Koyal geographical society. Under revolutionen i Kina 1911-12 deltog han i den svensk-engelska och den svenska undsättningsexpeditionen till det inre Nord-Kina och Mongoliet för räddande af missionärsfamiljer. N. har författat Det nya Kina (I, 1913). 1. T-s. Nyström, Anton Kristen, läkare, föreläsare, skriftställare, skapare af Arbetarinstitutet i Stockholm, f. 15 febr. 1842 i Göteborg, blef student i Uppsala 1860 och, efter studier där samt vid Karolinska institutet, med. doktor i Lund 1868. N. var biträdande fältläkare i dansk-tyska kriget 1864, idkade 1866 och 1868-69 studier i utlandet, bosatte sig därefter i Stockholm och har alltsedan som läkare egnat sig åt hudåkommor samt sinnessjukdomar. Han verkade några årtionden för spridning af positivismens sociala, politiska och religiösa läror samt stiftade 1879 i Stockholm ett positivistiskt samfund, hvars föreståndare han var. Detta lilla samfund hade upptagit Gömtes allmänna grundsatser, men bemödade sig att undvika de bisarra ytterligheterna i hans system. Ur dessa grundsatser, som innebära förpliktelsen att "lefva för andra" samt att "verka för befästandet af ordningens och framåtskridandets sak med moraliska medel", härledde sig N:s nitiska deltagande i de demokratiska rörelserna inom hufvudstaden under 1880-talet. I syfte att motverka dryckenskap, dåliga tidsfördrif och demagogiska upphetsningar inom arbetsklassen samt ledd af den öfvertygelsen, att vetenskaplig insikt i naturens och det mänskliga lifvets lagar bör utgöra grundvalen för folkets medborgerliga verksamhet, bragte han 1880 (okt.) till stånd ett arbetarinstitut i Stockholm (se Arbetarinstitut). N. var institutets föreståndare från dess begynnelse till maj 1908 och har, ehuru länge motarbetad från mer än ett håll, hängifvet verkat för dess bestånd. Detta institut blef utgångspunkten för den populärvetenskapliga föreläsnings- rörelsen i vårt land, för hvilken statsunderstöd under år 1913 utgår med 270,000 kronor till 540 föreläsningsanstalter, under det kommuner eller enskilda lämna minst lika mycket som det utgående statsbidraget. N. har med energi förfäktat sina åsikter genom ströskrifter, i pressen, på flerehanda möten, genom föreläsningar samt åvägabringande af opinionsyttringar o. s. v. Han har bl. a. förordat den offentliga kandidaturen, bildande af fackföreningar, religionsfrihet, kyrkans skiljande från staten, nykterheten och ett betryggande nationalförsvar samt bekämpat den materialistiska och hätska riktningen inom socialismen. Bland N:s skrifter må nämnas Om foten och den riktiga formen på skodon (1867), Om cretinism och idioti (1868), Teoretiska och praktiska uppsatser öfver hudåkommorna (1870), Om sinnesrubbning etc. (1878), Positivis-men. En systematisk framställning etc. (1879), Samhälliga tidsfrågor (9hftn, 1879-81), Om äktenskapet, pauperismen och prostitutionen (1885), Allmän kulturhistoria (6 bd, 1885-93; ny uppl. i 4 bd 1901-04), Socialismens omöjlighet (1892), Om sinnessjukdomar och hospitalsvård jämte antydningar om sinnessjukas rättsliga skydd (1895), Brott och försoning, eller väldet och rätten i nationernas lif (1899), Karl XII och sammansvärjningen mot hans envälde och lif (1900), Striderna om Östra Europa mellan Ryssland, Polen och Sverige (1901), Elsass-Lothringen und die möglichkeit einer deutsch-französischen allianz (1904), Könslifvet och dess lagar (1904; 4:e uppl. 1912), Könslifvets problem (1905), Tankar om Unionskrisen (s. å.), Kristendomen och den fria tanken (1908), Kärlekslifvet och hälsan (1910), 606, Ehrlich-Hata-medlet (s. å.) och Fattigdom och barnalstring (1911). Nyström, Johan Erik, missionär, författare, politiker, f. 1842 i Stockholm, d. 3 juli 1907 i Alger, promoverades 1866 till filos, doktor i Uppsala, blef baptist och var 1867-72 lärare i Betelsemina-riet i Stockholm, men lämnade den baptistiska åskådningen (jfr A f skedshälsning till Baptistsamfundet, 1886) och var 1878-81 judemissionär i Beirut (Syrien) i Sv. Israelsmissionens tjänst. 1885 -87 var han (liberal) riksdagsman för Stockholms stad. 1888-1907 verkade han i Svenska missionsförbundets tjänst som missionär bland judar och muhammedaner i Algeriet och utförde där ett betydande arbete i och för öfversättningen af nya testamentet på den där talade arabiska dialekten. Redan 1901 utgaf han Morceaux choisis du Nouveau testament, traduits en arabe, och före hans död förelåg manuskriptet till hela N. T. färdigt; däraf ha hittills Luk. och Joh. utgifvits af Brittiska och utländska bibelsällskapet, och Apg. är under tryckning. N. utgaf, utom ofvan nämnda skrifter, bl. a. Sophokles' Antigone (akad. afh. 1866), Biblisk ordbok för hemmet och skolan (1868; 3:e uppl. 1888), Om det heliga predikoembetet (under pseud. Clericus Eremita; 1868), Fyra bref om religionsfrihet (under pseud. Johannes Baptist a; s. å.), Föredrag om läseriet (1872), Bibliotek för biblisk fornkunskap (1874), Bref till broder Olof om den kristna försoningsläran (1876), Några önskemål för vår kyrka (s. å.), Grundlinjer till Guds rikes historia (s. å.), Bibelnyckeln eller Biblisk ordbok i sammandrag (1887; 2:a uppl. 1898). A. K.