Nyström, Gustaf Alfred, skulptör, f. 11 mars 1844 i Västra Ny (Östergötland), d. 15 febr. 1897, var smed från sitt 15:e år och begaf sig 1866 till Stockholm. Där blef han elev af Konstakademien och af Molin, modellerade 1870 på beställning en Bellmansstod, som, gjuten i bronserad zink, 1872 aftäcktes på Hasselbacken (Stockholm). Hösten s. å. anträdde N. en studieresa, uppehöll sig tre år i München, hvarest hans Sofvande yngling blef prisbelönad, och vistades 1875-84 mestadels i Rom. Sedan 1885 var han bosatt i Stockholm. Bland hans arbeten märkas Idyll (1880), Våren (1881, båda i marmor), Fiskarflicka från Amalfi (1883), Flickan med blomman och fjärilen, Romersk kyrkogångerska (statyer i marmor), Hagar och Ismael i öknen (1884, marmor), flera skisser till monument, bl. a. öfver svenska skalder, öfver Geijer, Karl XV m. fl., statyn På vakt för fosterlandet (1891), porträttbyster (.7. af Kleen, 1887, Nationalmuseum). N. är representerad äfven på Göteborgs museum. N. blef led. af konstakademien 1889. Från trycket utgaf N. en naivt skrifven broschyr, Konstfrågor (1887; 2:a uppl. 1890), samt Skulpturer af Alfred Nyström (1889). G-g X. Nyström, Johan Fredrik, historiker, geograf, politiker, tidningsman, f. 26 sept. 1855 i Härnösand, blef 1875 student i Uppsala, där han 1884 promoverades till filos. doktor och förordnades till docent 1884 i historia och 1888 i statskunskap samt utnämndes 1890, med bibehållande af docenturen, till lektor i historia och svenska vid Uppsala högre allm. läroverk. Efter bl. a. i Berlin under Richthofen 1889 idkade studier i geografi upprätthöll han på förordnande 1892--1901 undervisningen i nämnda ämne vid Uppsala universitet. Han tog 1902 transport som lektor till Högre realläroverket i Stockholm. Under sin Uppsalavistelse tog han, sedan 1890 stadsfullmäktig, verksam del i det kommunala lifvet och började där äfven ifrigt egna sig åt politiken i konservativ och tullskyddsvänlig riktning samt invaldes af Uppsala läns landsting (hvaraf han 1899--1902 var led.) 1899 och 1908 i Första kammaren. Han tillhörde där det s. k. majoritetspartiet, af hvars förtroenderåd han blef led. 1910. Han blef 1901 suppleant i och var 1905--11 led. af konstitutionsutskottet samt var led. af särskildt utskott 1904 (för läroverksreformen), 1907 (för politiska och kommunala rösträttsreformen), 1909 (för inrättande af kommunala mellanskolor) och 1911 (för ordnande af den högre tekniska undervisningen). 1911 valdes N. till en af Stockholms representanter i Andra kammaren, antagligen emedan högern ansåg honom behöflig där. Äfven af denna kammare insattes han i konstitutionsutskottet (1912 och 1913). N. har lämnat kraftig medverkan till flera reformer: det var t. ex. icke minst genom hans inflytande Första kammaren gick med på den af riksdagen 1907 antagna rösträttsreformen och på 1909 års skolreform (inrättandet af kommunala mellanskolor); däremot har han satt sig emot införandet af politisk rösträtt för kvinnor. Utom riksdagen har N. verkat för sitt parti som föredragshållare i olika delar af landet, som tidningsman (bl. a. var han 1903--05 redaktör för "Vårt land" och är sedan 1909 ordf. i "Stockholms dagblads" styrelse), som led. af styrelsen för Allmänna valmansförbundets riksorganisation och ordf. i dess Stockholmsdistrikt. Han har varit led. af flera k. kommittéer, bl. a. för Medicinalstyrelsens omorganisation (1908), och af nämnden för ny pensionering och lönereglering för lärarpersonalen (1912) samt är led. af Civilkommissionen (sedan 1908). 1909 invaldes han bland Stockholms stadsfullmäktige och är ordf. i deras moderata sammanslutning; han är ock led. af öfverstyrelsen för denna stads folkskolor och ordf. i dess undervisningsnämnd. 1913 var han censor vid studentexamina och blef s. å. led. af styrelsen för Stockholms högskola. -- N. har utom tidningsartiklar författat De svenska ostindiska kompanierna (1883; belönt med guldmedalj af Vet. o. vitt. samh. i Göteborg och infördt i dess "Handlingar", 18), Bidrag till svenska handelns och näringarnas historia under senare delen af 1700-talet I (1884; akad. afh., belönt med Geijerska priset), Jonas Alströmer och hans verk (i "Hist. tidskr.", V, 1885), Handbok i Sveriges geografi (1895), Handelns historia (i "Rothschilds handbok för köpmän", 2:a uppl. 1896--97), Geografiens och de geografiska upptäckternas historia till början af 1800-talet (1899), Sveriges statskunskap på grundvalen af W. E. Swedelius' handbok (1901), De nordiska ländernas statskunskap (1909), De mellaneuropeiska ländernas statskunskap (1911) samt i Nordisk familjeboks bägge uppl. en mängd artiklar af historiskt och -- särskildt i 2:a uppl., af hvars redaktionskommitté han är medlem -- geografiskt innehåll. Han har omarbetat Svedelius' "Handbok i statskunskap" (4 bd, 1887--91), utgett (under medverkan af K. G. Styffe) "Hugonis Grotii epistolæ ad Axelium Oxenstierna" (omfattande tiden 1633--45; utgörande bd 2 och 4 af Andra afd. af "Rikskansleren Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling", 1889, 1891) och redigerat "Sveriges rike. Handbok för det svenska folket" (2 bd, 1900--02). N. är led. af Human. vet. samf. i Uppsala (1893). Nyström, Karl (Carl) Gustaf, finsk arkitekt, f. 1856 i Helsingfors, utexaminerades från Polytekniska institutet i Helsingfors 1876 och praktiserade under några år vid sin lärare F. A. Sjöströms ateljé. Efter en studieresa med statsstipendium till Paris, Wien och Italien utnämndes N. 1880 till ord. lärare i byggnadskonstruktion vid ofvannämnda institutet och har sedan början af 1880-talet därjämte praktiserat som arkitekt. Han har uppfört bl. a. Universitetets kemiska laboratorium (1884), dess palmhus (1889), dess botaniska institut (1903), fysiologiskt institut (1904) och fysikaliskt laboratorium (1910). Hans förnämsta verk är Finlands statsarkiv (1886-90), uppfördt i klassisk stil. Vidare kunna nämnas Ständerhuset (1888-90), Föreningsbankens i Finland granitpalats (1898), tull- och packhuset (1901), alla i Helsingfors, Åbo konstmuseum (1904), Föreningsbankens byggnader i Viborg (1900) och Tammerfors