Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nyslotts prosteri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nyström, Gustaf Alfred, skulptör, f. 11 mars 1844
i Västra Ny (Östergötland), d. 15 febr. 1897, var
smed från sitt 15:e år och begaf sig 1866 till
Stockholm. Där blef han elev af Konstakademien
och af Molin, modellerade 1870 på beställning en
Bellmansstod, som, gjuten i bronserad zink, 1872
aftäcktes på Hasselbacken (Stockholm). Hösten
s. å. anträdde N. en studieresa, uppehöll sig
tre år i München, hvarest hans Sofvande yngling
blef prisbelönad, och vistades 1875-84 mestadels i
Rom. Sedan 1885 var han bosatt i Stockholm. Bland
hans arbeten märkas Idyll (1880), Våren (1881, båda i
marmor), Fiskarflicka från Amalfi (1883), Flickan med
blomman och fjärilen, Romersk kyrkogångerska (statyer
i marmor), Hagar och Ismael i öknen (1884, marmor),
flera skisser till monument, bl. a. öfver svenska
skalder, öfver Geijer, Karl XV m. fl., statyn På vakt
för fosterlandet (1891), porträttbyster (.7. af Kleen,
1887, Nationalmuseum). N. är representerad äfven på
Göteborgs museum. N. blef led. af konstakademien
1889. Från trycket utgaf N. en naivt skrifven
broschyr, Konstfrågor (1887; 2:a uppl. 1890), samt
Skulpturer af Alfred Nyström (1889). G-g X.
Nyström, Johan Fredrik, historiker, geograf,
politiker, tidningsman, f. 26 sept. 1855 i Härnösand,
blef 1875 student i Uppsala, där han 1884 promoverades
till filos. doktor och förordnades till docent 1884 i
historia och 1888 i statskunskap samt utnämndes 1890,
med bibehållande af docenturen, till lektor i historia
och svenska vid Uppsala högre allm. läroverk. Efter
bl. a. i Berlin under Richthofen 1889 idkade
studier i geografi upprätthöll han på förordnande
1892–1901 undervisningen i nämnda ämne vid Uppsala
universitet. Han tog 1902 transport som lektor
till Högre realläroverket i Stockholm. Under sin
Uppsalavistelse tog han, sedan 1890 stadsfullmäktig,
verksam del i det kommunala lifvet och började där
äfven ifrigt egna sig åt politiken i konservativ och
tullskyddsvänlig riktning samt invaldes af Uppsala
läns landsting (hvaraf han 1899–1902 var led.) 1899
och 1908 i Första kammaren. Han tillhörde där det
s. k. majoritetspartiet, af hvars förtroenderåd
han blef led. 1910. Han blef 1901 suppleant i
och var 1905–11 led. af konstitutionsutskottet
samt var led. af särskildt utskott 1904 (för
läroverksreformen), 1907 (för politiska och kommunala
rösträttsreformen), 1909 (för inrättande af kommunala
mellanskolor) och 1911 (för ordnande af den högre
tekniska undervisningen). 1911 valdes N. till en af
Stockholms representanter i Andra kammaren, antagligen
emedan högern ansåg honom behöflig där. Äfven af
denna kammare insattes han i konstitutionsutskottet
(1912 och 1913). N. har lämnat kraftig medverkan
till flera reformer: det var t. ex. icke minst genom
hans inflytande Första kammaren gick med på den af
riksdagen 1907 antagna rösträttsreformen
och på 1909 års skolreform (inrättandet
af kommunala mellanskolor); däremot har han
satt sig emot införandet af politisk rösträtt för
kvinnor. Utom riksdagen har N. verkat för sitt parti
som föredragshållare i olika delar af landet, som
tidningsman (bl. a. var han 1903–05 redaktör för
"Vårt land" och är sedan 1909 ordf. i "Stockholms
dagblads" styrelse), som led. af styrelsen för
Allmänna valmansförbundets riksorganisation
och ordf. i dess Stockholmsdistrikt. Han har
varit led. af flera k. kommittéer, bl. a. för
Medicinalstyrelsens omorganisation (1908), och af
nämnden för ny pensionering och lönereglering
för lärarpersonalen (1912) samt är led. af
Civilkommissionen (sedan 1908). 1909 invaldes han
bland Stockholms stadsfullmäktige och är ordf. i
deras moderata sammanslutning; han är ock led. af
öfverstyrelsen för denna stads folkskolor och ordf. i
dess undervisningsnämnd. 1913 var han censor vid
studentexamina och blef s. å. led. af styrelsen för
Stockholms högskola. – N. har utom tidningsartiklar
författat De svenska ostindiska kompanierna (1883;
belönt med guldmedalj af Vet. o. vitt. samh. i
Göteborg och infördt i dess "Handlingar", 18), Bidrag
till svenska handelns och näringarnas historia under
senare delen af 1700-talet I (1884; akad. afh.,
belönt med Geijerska priset), Jonas Alströmer och
hans verk (i "Hist. tidskr.", V, 1885), Handbok
i Sveriges geografi (1895), Handelns historia (i
"Rothschilds handbok för köpmän", 2:a uppl.
1896–97), Geografiens och de geografiska upptäckternas
historia till början af 1800-talet (1899), Sveriges
statskunskap på grundvalen af W. E. Swedelius’
handbok (1901), De nordiska ländernas statskunskap
(1909), De mellaneuropeiska ländernas statskunskap
(1911) samt i Nordisk familjeboks bägge uppl. en mängd
artiklar af historiskt och – särskildt i 2:a uppl., af
hvars redaktionskommitté han är medlem – geografiskt
innehåll. Han har omarbetat Svedelius’ "Handbok
i statskunskap" (4 bd, 1887–91), utgett (under
medverkan af K. G. Styffe) "Hugonis Grotii epistolæ
ad Axelium Oxenstierna" (omfattande tiden 1633–45;
utgörande bd 2 och 4 af Andra afd. af "Rikskansleren
Axel Oxenstiernas skrifter och brefvexling", 1889,
1891) och redigerat "Sveriges rike. Handbok för
det svenska folket" (2 bd, 1900–02). N. är led. af
Human. vet. samf. i Uppsala (1893).
Nyström, Karl (Carl) Gustaf, finsk arkitekt, f. 1856
i Helsingfors, utexaminerades från Polytekniska
institutet i Helsingfors 1876 och praktiserade under
några år vid sin lärare F. A. Sjöströms ateljé. Efter
en studieresa med statsstipendium till Paris, Wien
och Italien utnämndes N. 1880 till ord. lärare i
byggnadskonstruktion vid ofvannämnda institutet och
har sedan början af 1880-talet därjämte praktiserat
som arkitekt. Han har uppfört bl. a. Universitetets
kemiska laboratorium (1884), dess palmhus (1889),
dess botaniska institut (1903), fysiologiskt
institut (1904) och fysikaliskt laboratorium
(1910). Hans förnämsta verk är Finlands statsarkiv
(1886-90), uppfördt i klassisk stil. Vidare kunna
nämnas Ständerhuset (1888-90), Föreningsbankens i
Finland granitpalats (1898), tull- och packhuset
(1901), alla i Helsingfors, Åbo konstmuseum (1904),
Föreningsbankens byggnader i Viborg (1900) och Tammerfors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
