(1902), manbyggnaden på Kirjola (1904), Kirurgiskt institut för kvinnliga medicinska institutet i Petersburg (1912) och Finlands banks hus i Björneborg (s. å.)- Han har ock deltagit i utarbetande af flera stadsplaner. N:s äldre byggnader äro uppförda i en stil, som lånat detaljer och dekorativa element från antiken och renässansen, medan hans senare arbeten visa, att han helt följt med den moderna rörelsen inom arkitekturen. 1892 blef N. led. af Konstakademien i Petersburg, och 1895 erhöll han professorstitel. 1896-1907 var han pro-direktor för Polytekniska institutet i Helsingfors, och då detta ombildades till teknisk högskola, valdes han till dess förste rektor (1907-10). N. har bl. a. varit ordf. i den kommission, som utarbetat förslag till ny allmän byggnadsordning för Finlands städer. T. Stz. Nyström, Sakris Usko, finsk arkitekt, f. 1861 i Virdois, studerade vid universitetet och Polytekniska institutet och blef arkitekt 1888. Efter att några år ha arbetat på professor G. Nyströms byrå studerade han 1890-91 i École des beaux-arts i Paris. Unde* en följd af år var N. biträdande lärare vid Polytekniska institutet och kvarstår ännu som lektor i antikens och medeltidens arkitektur vid tekniska högskolan i Helsingfors, hvarjämte han varit lärare i Centralskolan för konstflit. Bland N:s byggnader, af hvilka de senare äro alster af en modern smakriktning, må nämnas Statens turisthotell vid Imatra (1909), Centralfolkskolan i Björneborg (1912), Yiborgs rådhus (1912, efterskisser uppgjorda af N. och V. Penttilä), fasaderna till Kansallispankkis hus i Viborg och finska samskolan i Kotka samt åtskilliga privathus i Helsingfors. T. Stz. Nyström-Stoopendaal [-stopendal], Jenny, målarinna, f. 13 juni 1857 i Kalmar, studerade vid konstakademien 1873--81, då hon vann k. medaljen för Konung Hans och Gustaf Vasa, studerade i Paris 1882--86, utställde Sjukbesöket och Självporträtt 1884. Efter sin återkomst har hon varit flitigt verksam som illustratör af diktsamlingar (af K. D. af Wirsén, K. A. Melin m. fl.), af Starbäcks romaner, barnböcker o. a. Gift 1887 med d:r D. Stoopendaal. -rn.* Nystuen, fjällstuga på Fillefjeld (se d. o.). Nystvinda. Se N y s t f o t. Nysund, socken delad å Örebro län, Edsbergs härad, med 20,849 har, 1,796 inv., och Värmlands län, Visnums härad med 8,833 har, 1,089 inv., tillsammans 29,682 har, 2,885 inv. (1912). Annex till Rudskoga, Karlstads stift, Visnums kontrakt. Nysusiska. Se Kilskrift, sp. 15. Nysvenska, språkv., kallas svenska språket fr. o. m. reformationstidehvarfvet. Se Svenska språket. Ny svensk tidskrift började utges 1880 af Axel Lundström och Adolf Lindgren samt redigerades sedan 1882 af R. Geijer i Lund. Förläggare var 1880 Lundeqvistska bokhandeln i Uppsala, 1881 V. Roos i Uppsala, 1882-84 Gleerupska bokhandeln i Lund och 1885-86 R. Almqvist & J. Wiksell i Uppsala. 1887-90 förlades tidskriften af P. A. Norstedt & söner i Stockholm. Den uppgick sedan i Svensk tidskrift (se d. o.). Nysyriska språket kallar man med ett gemensamt namn de arameiska dialekter, som ännu fortlefva dels i byarna Maʿlūla, Djubʾadīn och Bachʿā n. ö. om Damaskus, dels inom ett större område i östra Kurdistan och västra Aserbejdjan. Den förra dialekten har i mycket hög grad påverkats af arabiskan både i grammatiskt och lexikaliskt afseende. Som denna dialekt användes endast af ett mindre antal personer, hvilka därjämte tala arabiska, kommer den säkerligen snart att dö ut. Däremot ha de i trakterna mellan staden Mardin i nordöstra Mesopotamien och Urmiasjön i Aserbejdjan af omkr. 100,000 personer talade arameiska munarter, som härstamma från en systerdialekt till den klassiska syriskan, genom amerikanska missionärers arbete för längesedan erhållit en fast litterär enhet genom öfversättningar (gamla och nya test., Urmia 1852--54), läroböcker, tidskrifter o. s. v. De äldsta minnesmärken af dessa dialekter, som blifvit bevarade till våra dagar, utgöras af religiösa dikter från början af 1600-talet. I Europa blef nysyriska språket bekant först på 1770-talet genom tysken K. Niebuhr. I k. biblioteket i Berlin finnes en ganska värdefull samling af nysyriska handskrifter, som för ung. 30 år sedan anskaffades af den tyske orientalisten Sachau. Dessa handskrifter innehålla dels delar af bibeln, som för hans räkning öfversattes af infödda syrer, dels af berättelser och religiös poesi. De nysyriska dialekterna kunna indelas i fyra grupper: 1. Urmia-dialekten vid Urmiasjön, 2. De nordliga dialekterna på båda sidor om den persisk-turkiska gränsen, 3. Aschīret-dialekterna (af arab. ʾaschīre, stam, de "själfständiga stammarnas" språk) i mellersta Kurdistan mellan sjön Van och Mosul, 4. De sydliga dialekterna, af hvilka Alkōsch-dialekten i byarna kring Mosul är den bäst kända. I Mosul kallas nysyriskan fellīhī ("bondspråk" ; af arab. fellāh, bonde). Det mest utmärkande draget i detta nysyriska eller nyarameiska språk är den totala ombildningen af den semitiska konjugationen, där de två forna hufvudformerna (perf. och imperf.) försvunnit och ersatts af nybildningar från particip och infinitiv. -- Jfr Nöldeke, "Grammatik der neusyrischen sprache" (1868), Prym och Socin, "Der neu-aramæische dialekt des Tūr-ʾAbdīn" (2 bd, 1881), Socin, "Die neu-aramæischen dialekte von Urmia bis Mosul" (1882), Maclean, "Grammar of the dialects of vernacular Syriac" (1895), Sachau, "Skizze des Fellichi-dialekts von Mosul" (1895), och Lidzbarski, "Die neu-aramäischen handschriften der kgl. bibliothek zu Berlin" (1896). H. A. (K. V. Z.) Nysätra. 1. Tingslag i Västerbottens län, ingår i Västerbottens mellersta domsaga och dels Umeå, dels Skellefteå fögderi samt omfattar socknarna Bygdeå, Nysätra och Löfånger. 1,861 kvkm. 15,169 inv. (1912). -- 2. Socken i Uppsala län, Lagunda härad. 6,237 har. 779 inv. (1912). N. bildar med Österunda ett pastorat i Uppsala stift, Lagunda kontrakt. -- 3. Socken i Västerbottens län, Nysätra tingslag. 39,425 har. 3,544 inv. (1912). N. utgör ett pastorat i Luleå stift, Västerbottens norra kontrakt. Nysö, dansk herrgård på Själland nära Præstö, uppförd 1673 och sedan 1809 hufvudgård i baroniet Stampenborg. Under somrarna 1839--43 hade Thorvaldsen sin ateljé ("Völunds verkstad") i dess trädgård. E. Ebg.