295 Nyvall-Nåd 296 tjäna ett praktiskt nyttigt ändamål; för det dagliga lifvets behof använd konst. Nyvall, David, svensk-amerikansk författare, skolman, f. 19 jan. 1863 i Vall, Karlskoga församling, Värmland, blef student 1882 och idkade med. studier i Uppsala till 1886. Han utvandrade då till Amerika, var lärare i olika skolor till 1891, då han var med om grundläggandet af North park college (se d. o.), och var 1891-1905 dess rektor, 1905-07 rektor för Walden college i McPherson, Kansas, 1910-11 professor i skandinaviska språk och litteratur vid statsuniversitetet i staten Washington och sedan 1911 rektor vid North park college. Han har utgett bl. a. diktsamlingen Skogsdrillar (1901) och 3 samlingar tal till ungdom. O. A. L-r. Nyvel [ne'jfel], flarn. Se N i velie s. Nyvitairsm. Se Vitalism. Nyx (grek. Nv£, lat. N ox), natt; grek. rom. myt., nattens gudinna. Af Homeros omtalas hon som en mäktig och vördnadsvärd gudinna, som Zeus själf icke vågar trotsa. I Hesiodos' teogoni är hon ett bland dessa äldsta, gåtlika ursprungsväsenden, ur hvilka alla öfriga varelser uppstått. Hon är dotter af Chaos och syster till Erebos (afgrunds-mörkret) samt med densamme moder till etern (Aither) och dagen (Hemera). Själf frambringar hon åtskilliga andra varelser af hemsk och olycks-bringande natur, såsom döden, jämmern, hämnden, tadlet, tvedräkten och kärleksyran. Dock har hon äfven en vänligare sida. Hon är nämligen moder till sömnen (Hypnos) och drömmarnas skara. Af Euripides och senare skalder skildras hon som en "nattens drottning", dels bevingad, dels åkande på en af svarta hästar dragen vagn och klädd i svart, stjärnbeströdd mantel. Enligt en uppgift hos Pausanias var Nattens gudinna på den s. k. "Kyp-selos' kista" i Olympia (se K y p s e l o s) framställd under gestalten af en kvinna, som i sin famn höll två barn, föreställande döden och sömnen. Denna idé har upptagits af Thorvaldsen i hans berömda medaljongrelief "Natten". Af Atterbom är hon i "Lycksalighetens ö" skildrad som Eelicias moder, den öfversvinnliga fantasien. A. M. A. Nyyrikki [nyr-], finsk myt., en jaktgud (i Agri-colas förteckning öfver f ömannarnas gudar: Nyrc-kes, som "gaf ekorrar" åt jägaren). Man tror sig häri finna en förvrängd form af Jyrki, d. v. s. Sankt Göran, hvilket dock är osäkert. E. N. S. Ny-zeeländska dammaraträdet [-sel-], löt. Se A g a t h i s. Ny-zeeländska linet [-sel-], Phormium tenax Först., löt., hör till fam. Liliacece, underfam. Asphodeloidew och är inhemskt på Nya Zeeland. Från dess rotstock uppskjuta jämbreda eller svärdlika blad till en betydlig längd (l-l*/2 m.). Dessa blad kunna icke af den starkaste man afslitas, emedan deras fibrer äro ytterst sega. Det är dessa, som beredas till det s. k. ny-zeeländska linet. Växten odlas därför i varmare länder; hos oss odlas den ej sällan som prydnadsväxt i kruka. Jfr Beklädnadsväxter. O. T. S. (G. L-m.) Ny-zeeländsk spenat [-sel-], bot. Se Tetra-g o n i a. Nyårsdagen, det borgerliga årets första dag, nu allmänt l jan., firades af den gamla kyrkan med allvarlig botpredikan som protest mot de hedniska utsväfningarna på denna dag. Efter jul- festens uppkomst (omkr. midten af 4:e årh.) blef l jan. helt naturligt denna fests "åttondedag" samt firades till minne af Jesu omskärelse och namngif-ning, med användande af Luk. 2:21 som text. Denna är ock den svenska kyrkans gamla evangelietext för nyårsdagen. Af de nya högmässotexterna för denna dag tar den 2:a årgångens särskild hänsyn till årsskiftets betydelse. - Judarna firade alla nymånadsdagar som religiösa högtidsdagar, men i synnerhet den första dagen i månaden Tischri. Med denna dag, som infaller i september, börjar ännu judarnas borgerliga år, hvaremot deras kyrkliga år begynner med månaden N isan (i april). Judarna fira nyårsfesten likasom alla andra fester under 2 dagar, och ännu bibehålles vid detta tillfälle en gammal ceremoni med basunskall på vädurshorn (däraf namnet ba-sunfesten). Om persernas nyårsdag, nevruz, se d. o. Komarna offrade på nyårsdagen till Janus och betraktade dagen som en dies faustus ("lycklig dag"), på hvilken man gärna företog sig viktiga handlingar. Man uppvaktade med lyckönskningar, i synnerhet hos magistratspersonerna, samt växlade skänker, såsom förgyllda dadlar och fikon, senare små kopparmynt. Särskildt var det klientens skyldighet att på årets första dag tillställa sin patron en gåfva (sirena), och kejsarna fordrade en dylik tribut af alla Roms invånare. Detta bruk att ge nyårsgåfvor (fr. étrennes, af det nyssnämnda strena) har bibehållit sig i Frankrike och Belgien, och bruket af nyårsönskningar är allmänt i hela den civiliserade världen. Jfr Omskärelsefest. N. Z. och N. Zeal., engelska förkortningar för Nya Zeeland (eng. New Zealand). Nåd (grek. cha'ris, lat. gratia). 1. Teol., stundom ungefärligen liktydigt med Guds "godhet", "barmhärtighet" e. d., men i noggrannare språkbruk begränsadt gentemot dessa allmännare begrepp därigenom, att tanken på Guds kärlek här sättes i relation till människans synd och skuld samt hennes därigenom vållade skilsmässa från Gud. Nåd betecknar sålunda Guds kärleksfulla sinnelag och handlingssätt mot syndarna eller, närmare bestämdt, Guds kärlek, för så vidt den trots människornas synd håller fast vid dem, genom förlåtelsen för dem öppnar tillgången till sin gemenskap och så åt dem bereder frälsning från synden. Detta rent personliga nådebegrepp har emellertid genom nästan hela kyrkans historia haft att kämpa emot eller ock oklart sammanblandats med en helt annan, ytterst från den antika religiositeten och särskildt den s. k. mysteriefromheten stammande uppfattning af "nåden" som ett slags naturartad substans eller kraft, en högre natur, af hvilken människan genom vissa hemlighetsfulla handlingar delaktig göres. Hos Paulus, som åt den kristna nådetanken gett den första och djupaste utpräglingen, är visserligen allt ännu personligt tänkt: blott på sin höjd i vissa egendomligheter i själfva terminologien gör sig här inflytandet från den nämnda föreställningskretsen märkbart. De två stora idékomplexer, i hvilka han gett uttryck åt nådens innebörd -- läran om rättfärdiggörelsen genom tron (den s. k. forensiska tankegången) å den ena, läran om den i och genom Anden förverkligade lifsgemenskapen eller lifsenheten med