301 Nädendal-Nädendals kloster 302 gemenskap, som väl från en sida är tillgänglig för den klara, psykologiska analysen, men dock ej låter sig på denna väg till hela sitt djup fattas - också här är analogien med ordets betydelse för gemenskapen människor emellan lärorik. Innesluter sålunda den lutherska nådemedelsläran ett starkt moment af personlighetsmystik, så kommer dess motsats till den mystisk-spiritualistiska åskådningen med dess åberopande af "det inre ordet" eller "ljuset" till uttryck i satsen, att Anden blott genom (det "yttre") ordet ges - en omedelbar konsekvens af betonandet af trons beroende af uppenbarelsen i Kristus. Såsom blott på honom en bärkraftig visshet om Gud kan stödjas, så kan ock en verklig gemenskap till Gud förverkligas endast i, genom och under det ständigt förnyade till-egnandet af evangeliet om honom. I afvisandet af den katolska liksom af den svärmiskt mystiska åskådningen är väl den reformerta kyrkan i huf-vudsak ense med den lutherska. Dock består också mellan dem en ej oväsentlig skillnad i detta hänseende. Å ena sidan har den reformerta kyrkans predestinationslära till följd, att nådemedlen för den öfver hufvud ej få samma konstitutiva betydelse som för den lutherska: de snarare bekräfta än egentligen förmedla nåden, och om Anden än i regel betjänar sig af dem, är hans verksamhet dock på intet sätt bunden vid dem. Å andra sidan för det halft deistiska draget i det reformerta gudsbegreppet med sig, att den djupa mystiken i den lutherska nådemedelsläran här går förlorad. I senare hänseendet framträder motsatsen tydligast i sakramentsläran, men gör sig dock på alldeles analogt sätt gällande äfven i uppfattningen af ordet i trängre mening. Jfr R. Griitzmacher, "Wort und geist" (1902), och M. Kähler, "Die sakramente als gnadenmittel" (1903). E. Bg. Nådendal (fi. Na'antali), stad vid Bottniska viken

Fig. 1. Situationsplan af Nådendal.

i Åbo län, Finland, 16 km. från Åbo, upptar en ytvidd af 11 har, med underliggande jordområde af 2,1 kvkm. 910 inv. (1910), till större delen finsktalande. N. är Finlands äldsta och mest besökta badort, bekant för sina goda gyttjebad och besökt mest af reumatiska patienter. Säsong 10 juni--31 aug. Handel och industri obetydliga. Staden har vuxit upp kring det hit 1443 flyttade klostret. Jämte sin landsförsamling samt med Merimasku kapellförsamling bildar N. ett imperiellt pastorat af 2:a kl., Åbo domprosteri och ärkestift. Pastoratet har en landareal af 97 kvkm. och 2,992 inv. (1910).

Fig. 2. Nådendals vapen.

A. G. F. Ln. Nådendals kloster (lat. Monasterium vallis gratiæ). Biskop Magnus (Tavast) i Åbo samt finska prästerskapet och ridderskapet hade vändt sig till Sveriges rikes råd med begäran att få anlägga ett dominikankloster i Finland, men på mötet i Tälje 1438 tillstyrkte rådet, att i stället ett birgittinkloster där måtte stiftas. Biskop Magnus erhöll därför befallning att utse någon lämplig plats. Det bestämdes, att gården Stenberga i Masku socken, som drottning Margareta lagt under kronan, skulle anslås till klostret samt att detta borde helgas åt Jungfru Maria, Johannes döparen, "rikets synnerlige patron", den heliga Anna och den heliga Birgitta i hopp om, att genom deras förböner landets bedröfliga tillstånd skulle förbättras. Redan i okt. 1438 afsändes från Vadstena två munkar för att grundlägga det finska klostret. Mellan detta och moderklostret underhölls från första stunden liflig förbindelse. 1440 anslog rådet Asunda härad i Uppland med all kunglig rätt i 13 år till klostrets underhåll, och riksföreståndaren Karl Knutsson tog klostret i sitt skydd samt gaf dess sysslomän rätt att öfver hela Sverige upphandla lifsförnödenheter. Kort efter sin kröning bekräftade konung Kristofer (1441) allt hvad rådet gett till klostret och stadfäste dess beslut att, emedan den först utsedda platsen befunnits vara i många afseenden olämplig, åt klostret upplåta kronans sätesgård Helgå i Bjerno socken. Därjämte bestämdes, att i närheten skulle uppbyggas ett särskildt härbärge för pilgrimer och vägfarande, på det klostret ej skulle betungas med för stor gästning. Klostret erhöll ock jus patronatus till sockenkyrkan. Men ej heller på denna trakt fanns tjänlig plats, hvarför konungen (1443) medgaf, att klostret måtte flyttas till Ailois i Reso socken, hvilken gård af enskilda personer blifvit upplåten. Samme konung tillerkände ock klostret rätt till fri in- och utförsel. Konung Karl Knutsson utfärdade 1448 skyddsbref för N:s kloster och beviljade detsamma frälsefrihet å de sex gårdar det af kronan erhållit. Ett årtionde därefter erhöll klostret af konung Kristian I likaledes skyddsbref, som han funnit sig manad att utfärda i synnerhet därför, att de tre nordiska rikena under honom återkommit "till gammal god förening, vänskap och broderligt förbund". Såsom vanligt var, följdes exemplet af hans efterträdare