Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Näbbdelfinen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
313
Näbbhvalen-Näbbmössen
314
är liksom samsläktingar en ytfisk, som med slingrande
rörelser simmar fram nära vattenytan och med sina
långa, smala käkar griper småfisk och andra smärre
hafsdjur, såsom eji fågel med sin näbb.
Vanliga näbbgäddan 1. horniiskeii.
Den är vid västra och södra kusterna föremål för
ett särskildt fiske med not samt har i Skåne och
Danmark god afsättning. Mången finner den emellertid
oaptitlig, till följd af den gröna färgen hos benen,
hvilken tillhör äfven öfriga samsläktingar. Näbbgäddan
är vanligen mellan 60 och 70 cm.
R. L.*
Näbbhvalen, zooZ. Se H v al d j ur e n, sp. 1385.
Näbbhvalolja, Döglingolja 1. Döglin g-t r a n,
OZewm physeteris 1. chcenoceti, zool. /arm., fås
ur späcket från döglingen, Hyperoodon (se H v a l
d j u r e n, sp. 1385) diodon, och är en blekgul,
lättflytande olja med lukt af lefvertran och särdeles
låg egentlig vikt (0,876-0,880 vid + 15°). Den liknar
mycket hvalrafsolja (se H v a l r a f) och är kanske
därmed identisk, innehåller alltså - i motsats
mot andra transorter - ej så mycket glycerider,
däremot en större mängd estrar med alkoholer af
högre molekylarvikt. - Då näbbhval-oljan mycket
lätt intränger i huden, har man förordat att
använda densamma som beståndsdel i salfvor. En
sådan är unguentum physeteris 1. chce-noceti,
som består af 80 proc. olja och 20 proc. vax
och hvari allehanda andra ämnen kunna inmängas.
C. G. S.
Näbbmus och N äbbmussl äkte t, zool. Se Näbbmössen.
Näbbmössen, Soricidas, zool., bilda en familj inom
insektätarnas ordning (Insectivora) och däggdjurens
klass. De äro närmast besläktade med de mullvadartade
däggdjuren (Talpidoe), men ha redan sedan eocentiden
anpassat sig till ett mera likformigt lefnadssätt
och äro därför ock mycket likformigt byggda. De
äro små med undersätsig och muslik kroppsform samt
långt utdragen nos. Svansen är med undantag af ett
fall väl utbildad, ögonen äro små, men aldrig -
såsom hos många mullvadartade djur - hudbeklädda;
öronen äro väl utbildade. Fötterna äro plantigrada
och försedda med spetsiga klor. Hårfällen är fin och
tät. Hos hannen eller stundom hos båda könen finnes
på ömse sidor af kroppen en körtel, som af söndrar
en starkt myskdoftande vätska; sannolikt bör denna
bildning uppfattas förnämligast som ett skyddsmedel
mot fiender, måhända är det samtidigt ett
könsligt stimulans. Kraniet är kägelformigt med tidigt
försvinnande suturer och utan okbåge. Underkäken
ledar mot tinningbenet förmedelst en dubbel
ledknapp. Bäckenhalfvorna äro ej förenade å
buksidan. De mellersta framtänderna ha erhållit en
från alla andra däggdjur afvikande form, försedda
Fig. 1. Näbbmössens tänder, a öfverkäkens,
b underkäkens, åtskilda och förstorade.
med taggar och större än bakom liggande (se
fig. 1) ; de äkta kindtänderna öfverensstämma
närmast med mullvadarnas. I öfverkäken finnas
högst tre fram-tänder, en hörntand, tre oäkta och
tre äkta kindtänder ; i underkäken nästan alltid
blott en fram-tand, en hörntand, en oäkta och tre
äkta kindtänder ; hörntänderna äro alltid mycket
svagt utbildade. Mjölktänderna äro tillbakabildade,
endast undantagsvis förkalkade. Näbbmössens tarmkanal
är mycket kort, endast 2 - 3 1/2 gånger större än
hufvudets och bålens sammanlagda längd. Sin föda
hämta de uteslutande ur djurriket, och den utgöres
af smärre markmöss, grodor, fiskar, insekter,
maskar o. s. v. Näbbmössen äro mycket rofgiriga
och förtära på ett dygn mera kött, än hvad deras
egen kropp väger. Också dö de, om de endast kort
tid sakna föda. Om höstarna påträffas mycket
ofta döda näbbmöss utan spår af yttre sår ; högst
sannolikt ha de omkommit på grund af otillräcklig
näringstillgång. Också äro de osällskapliga och
fientligt sinnade mot hvarandra. Lukten är fin,
hörseln och i synnerhet synen däremot slöa. I sina
rörelser äro näbbmössen lifliga och snabba. De vistas
såväl på torr som på fuktig mark, somliga mycket
i vatten. Ehuru de äro skickliga simmare, springa
de mycket på bottnen. I lös jord gräfva näbbmössen
gångar. Födan sökes i allmänhet ofvan jord, af somliga
i vattnet. De ligga icke i vinterdvala, och man ser
ofta deras spår i snön. Lätet är mycket fint, pipande
eller skirrande. Somliga djur, såsom hund, räf och
mård, döda visserligen näbbmössen, men förtära dem
ej. Deras svåraste fiender torde vissa ugglor vara,
hvilka att döma af undersökningar af de bollar, som
uppstötts af dessa fåglar, i stor utsträckning lefva
på näbbmöss. Näbbmössen lefva i engifte. Honan föder
5 till 10 ungar, som äro blinda och nakna samt ha
öronen tillslutna. Sina bon eller tillhåll inrätta
dessa djur under trädrötter, gärdsgårdar, murar,
tufvor o. s. v. samt bädda dem med mossa, gräs och
löf. De ha en världsvid utbredning, enär de saknas
endast i Syd-Amerika och den australiska regionen.
Landnäbbmussläktet, Sorex, har nosen starkt
tillspetsad, ej plattad, på sidorna föga
uppsvälld. Fötterna, som icke ha sidorna hårkan-tade,
äro tämligen spensliga och försedda med fem tår, som
bära små klor. Antalet tänder, som alla ha brunaktiga
spetsar, är i hvarje käkhalfva: i öfverkäken f
ramtänder 3, hörntänder l, falska kindtänder 3 och
äkta kindtänder 3, i underkäken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
