315 Näbbrocka-Näck 316 i samma ordning l, l, l och 3. Dithörande arter gå ej utan nödtvång i vattnet, om de än icke sällan träffas på fuktiga ställen, förekomma både på slättlandet och i skogsmarkerna, äro i rörelse under aftnarna och nätterna, gräfva gångar i jorden, men söka i allmänhet sin föda ofvanpå marken samt äro hemma i Europa, Asien n. om Himalaya och Nord-Amerika. Hos allmänna näbbmu- Fig. 2. Allmänna iiäbbmuseu (Sorex vulgär is}. sen, S. vulgaris 1. araneus (se fig. 2) utgör hufvudet högst två tredjedelar af kroppens längd. Svansen är klädd med tilltryckta hår, vid roten icke inknipen och räcker ej till öronen. Färgen är ofvan svart-brunaktig, på hufvudet brunaktig, på sidorna grå-brunaktig, undertill ljusgrå. Kroppens längd är 65 och svansens omkr. 40 mm. Arten förekommer allmänt i hela Sverige såväl i bergs- och skogstrakter som på låglandet, på öppna fält och i trädgårdar samt stundom vid människoboningar. F. ö. har den anträffats i större delen af palearktiska regionen. - Dvärgnäbbmusen, S. pyg-mceus, har hufvudet så utdraget, att det utgör omkr. tre fjärdedelar af den öfriga kroppens längd. Svansen är klädd med något utspärrade hår, tjock, vid roten starkt inknipen. Färgen är ofvan mörkt gråbrunaktig, på hufvudet och kroppssidorna något ljusare, stötande i gråaktigt, undertill gråhvitaktig. Kroppens längd är 53 och svansens 40 mm. Denna näbbmus, som är det minsta af alla n. om Alperna lefvande däggdjur, är ej sällsynt öfver hela Sverige i buskmark äfvensom på öppna ställen; f. ö. är dess utbredning ungefär densamma som föregående arts. - Vattennäbbmussläktet, Crossopus 1. Neomys, har nosen något plattad och på sidorna tämligen betydligt uppsvälld. Fötterna bära hårfransar vid sulornas och tårnas sidor. Svansen är mer eller mindre sammantryckt från sidorna och undertill försedd med en köl af längre borsthår. Tänderna äro försedda med brunaktiga spetsar, men endast 2 oäkta kindtänder på hvar-dera sidan i öfverkäken; de undre framtänderna ha öfre kanten nästan slät. Släktet omfattar endast en art, som är hemma i palearktiska regionen, nämligen vattennäbbmusen, Crossopus fodiens, som är ofvan svart eller svartbrun, undertill grå-hvit eller hvit (med skarp färggräns på sidorna); fötterna och svansen äro dels svartgrå, dels brunaktiga. Arten förekommer någorlunda allmänt i hela Sverige vid såväl sött som salt vatten; för öfrigt finnes den i hela Europa (utom dess sydligaste delar) och i nästan hela Sibirien. - Hos ett antal andra näbbmöss äro tänderna hvita; så hos Croci-dura S. Pachyura etrusca, som bebor Kaukasus och Medelhafsländerna och som (jämte en flädermusart) är det minsta bland alla nu lefvande däggdjur: hufvudets och bålens längd 35 mm., svansens 25 mm. Andra till samma släkte hörande sydasiatiska näbbmöss kunna däremot uppnå ganska betydande dimensioner: kroppen (utom svans) uppnår en längd af 15 cm. - Husnäbbmusen, Crocidura russula, blir 60 mm. lång med en svans af 40 mm.; färgen är ofvan gråbrun, undertill grå, utan skarp färggräns. Djuret har en mycket vidsträckt utbredning: mellersta och södra Europa, norra Afrika, Palestina, Arabien, Sibirien och Central-Asien. Af alla näbbmöss torde husnäbb-musen lättast vänja sig vid människans närhet; den bosätter sig i källare, skafferi, lador etc. L-e. Näbbrocka, zool. Se Rock or. Näbbsik, zool. Se S i k s l ä k t e t. Näbbsländor, Panorpidce, zool., familj af nät-vingarnas ordning bland insekterna, utmärkt däraf, 'att hufvudets nedre del är utdragen i en nedåtrik-tad, näbblik förlängning, i hvars spets munöppningen och de små munverktygen befinna sig. Pannspröten äro långa, tråd- eller borstlika. De 4 smala vingarna, som äro i det närmaste lika stora och lika formade, hållas hos flertalet under hvilan platt hoplagda i vågrät ställning, men bakåt divergerande, så att de lämna kroppen obetäckt. I sällsynta fall äro vingarna alldeles förkrympta. Benen äro långa och smärta. - Larverna, som lefva i gångar i jorden af rof, äro cylindriska, med 3 par gångfötter på mellankroppens leder samt 8 mindre utvecklade fotpar på de 8 första bakkroppslederna. - Familjen omfattar omkr 100 arter. I Europa lefva 3 släkten, Bittacus, Panorpa och Boreus, hvilka pläga betraktas som typer för hvar sin underfamilj. Blott de 2 senare finnas i Sverige. Klosländorna 1. s k o r p i ojsl än d orna, Panorpa, företrädas i vårt land af tre 9-13 mm. långa, bevingade arter, som sitta lurande på rof mellan bladen på buskar och småträd. Rofvet utgöres af mjuka insekter, i hvilka klosländorna in-borra sin snabel. Medan honorna ha en bakåt tillspetsad bakkropp, är hannarnas sista bakkroppsled uppsvälld, utrustad med en tång, som jämte de närmast föregående lederna bäres uppböjd öfver ryggen på ett sätt, som erinrar om skorpionernas uppåtresta, med en gifttagg ändande svansleder. Vanlig öfver hela landet är den på sina af svarta fläckar tvärbandade vingar igenkännliga P. cow-munis. - Snösländan, Boreus hiemalis, är en 3-4 cm. lång, grönbrunt metallglänsande slända med förkrympta vingar. Hannen har 4 korta, sylformade, i spetsen nedåtkrökta vingrudi-ment, medan hos honan, som för öfrigt kännes igen på sitt sabelformade äggläggningsrör, blott 2 små fjällformade rester af vingar återstå. Snösländan träffas i fullbildadt skick blott under den kallare årstiden, okt.-mars, vanligen krypande eller hoppande på snön vid en temperatur af några grader öfver eller under fryspunkten, då äfven parningen eger rum. Larverna lefva bland mossa och förpuppas i sept. i en håla i jorden. G. A-z. Näck (isl. nykr, ty. nix), en enligt folktron i sjöar eller strömmar lefvande elementarande, som säges oftast uppträda som en liten gubbe med röd topphätta, men stundom som en häst (Bäckahästen) eller en svart tjur eller förvandlad till hvarjehanda flytande föremål. Näcken (Strömkarlen), ofta skildrad som en gammal, skäggig man, är en mästare i fiolspel, höres ock stundom