när den sker med biträde af hustru och hemmavarande barn eller af landtmän med samma biträde och lagstadda tjänare samt angår de varor, hvilka som föremål för husflit kunna tillverkas, äfvensom vid fängelser, arbetsanstalter o. d. För att med antagna biträden verkställa varutillverkning i sådant ändamål erfordras blott bevis på, att man eger medborgerligt förtroende och råder öfver sig och sin egendom samt anmälan hos vederbörlig myndighet. Handtverksföreningarna äro ej längre tvungna föreningar. För varutillverkning, där bristande kunskap kan medföra fara för lif, hälsa och egendom, erfordras, att antingen tillverkaren själf eger nödig skicklighet i yrket eller att han antagit till föreståndare en person, som eger sådan. -- Handeln -- äfven den en näring, ehuru aldrig ställd under skrå -- hade enligt den äldre lagstiftningen varit strängt bunden vid städerna, men genom handelsordningen af 22 dec. 1846 blefvo äfven vissa friheter i afseende på dess idkande medgifna. Särskildt öppnade denna författning tillfälle att idka handel på landet, ehuru endast med vissa varor och på visst af stånd från stad. Enligt 1864 års författning blefvo vissa slag eller former af handel (handel på marknader och i den ort, där sökanden är bosatt) fullkomligt fria. Andra (handel i bod och grosshandel) gjordes beroende af samma villkor, som fordras för rättighet att hålla handtverksverkstad. Utöfvandet af s. k. gårdfarihandel (se d. o.) äfvensom s. k. realisation har genom senare författningar bundits vid strängare villkor och gjorts beroende af särskildt meddeladt tillstånd. Beträffande tillverkning och försäljning af vissa slag af varor, såsom brännvin, maltdrycker, apoteksvaror, explosiva varor, margarin m. m., gälla i särskilda författningar meddelade stadganden.' Th. R.* Näringslagstiftning, Näringspolitirätt, Näringsrätt, lagstiftningen för näringarna och den rätt, som därigenom uppkommer. I Sverige tillhör näringslagstiftningen till största delen konungen, såsom utgörande en del af hans ekonomiska lagstiftningsrätt. I vissa fall, såsom där frågorna röra de delar af jordbruksnäringen, som tillhöra Byggninga-balken, anses de vara af civillags natur, och lagen stiftas då af konung och riksdag tillsammans, likasom äfven i viktigare frågor och då frågan rör privaträttsliga förhållanden, konungen öfverlämnar åt riksdagen att med honom därom besluta. - P o-litirätt var sedan midten af 1700-talet namnet på den del af den offentliga rätten, som afsåg att på bästa sätt ordna de offentliga förhållandena, ej blott dem, som angingo rättssäkerheten (polis i egentlig mening), utan äfven handel och näringar och deras hjälpmedel (omsättnings- och kommunikationsmedel m. m. d.), hälso-, sjukvårds- och undervisningsväsendet o. s. v. Numera torde benämningen politirätt, således äfven näringspolitirätt, mindre brukas; och den del af rätten, som förr fattades under denna benämning, kallas nu, efter franskt mönster, förvaltningsrätt, då likväl därunder föras endast rättsförhållanden, som äro af offentlig rätts natur. - Näringsrätt, en benämning, som torde förekomma endast i den svenska rätten, har ett vidsträcktare omfång, i det att därunder omfattas äfven en del stadganden af civilrättslig natur, som icke ha sin plats i systemet för allmänna civilrätten. Hit räknas lag- stiftningen ang. grufvor, jakt, fiske, skiftesväsendet, stämpel, vattenrätten o. s. v. Jfr Ekonomirätt. Th.R.* Näringslegitimationsbevis (ty. gewerbe-legitima-tionskarte), i svensk-tyska handels- och sjöfartstraktaterna af 8 maj 1906 och af 2 maj 1911 stadgade bevis, hvarmed köpmän, fabriks- och andra nä- S ver i ge. Sehw&le». l Tyska riket (Stötig fat J)i»t»<ihe» Rtlekt, Inn«ttafvares Faksimile (förminskadt till Va) af framsidan å svenskt näringslegitimationsbevis (icke ifylldt). ringsidkare skola vara försedda, för att, vare sig personligen eller genom i deras tjänst anställda resande (handelsresande), komma i åtnjutande af de i traktaterna angifna förmånerna. Näringslegitima-tionsbevisen, som utfärdas af vederbörande myndighet i hemortslandet på resp. svenska eller tyska, utvisa, att innehafvarna uti den 'stat, där de ega hemvist, erlägga stadgade skatter och afgifter. Bevisen innehålla vidare innehafvarens signalement och utdrag ur traktatsbestämmelserna. Senare har Sverige äfven med hänsyn till andra länder utsträckt användandet af näringslegitimationsbevis. Närmare bestämmelser rörande dem finnas utfärdade genom k. kung. 14 juni 1906 (i "Svensk förf.-saml." n:r 41). H£n- Näringslösning, löt. Se Närlösning. Näringsmedel, fysiol., detsamma som lifsmedel och födoämnen. Se Fodermedel, Födoämnen, Näring och Näringspreparat. Näringspolitirätt. Se Näringslagstiftning. Näringspreparat, med., äro särskildt beredda födoämnen åt sjuka och klena, afsedda att förskaffa sådana personer en lätt tillgodogjord och koncentrerad näring. Otvifvelaktigt finnas många fall, då sådana preparat göra verklig nytta. Å andra sidan torde dessa ofta dyra medel ej sällan kunna billigare ersättas genom en förståndig reglering af dieten. Genom intensiv reklam för diverse dylika preparat ha deras värde och användning delvis öfverdrifvits och allmänheten blifvit utan motsvarande gagn oskäligt pungslagen. Ett rikligt bruk af på förhand fabriksmässigt digererade och mycket koncentrerade födoämnen har ej sällan vi-