troligen en gång hetat När -- jfr sockennamnet När och bynamnet Närs på Gottland --, ett gammalt ord, som är nära besläktadt med ortnamnen Nora, Norsälfven, Norge och Nürnberg), och till att börja med blott afsett "Närborna" i Närboås (numera Norrbyås) socken s. ö. om Örebro och i centrum af Närkes äldsta bygd. Se Noreen, "Svenska etymologier" (1897, s. 24 ff.), och J. Sahlgren, "Landskapsnamnet Närke" (i "Sv. landsm.", 1911). K. S.* Ad. N-n. Närkes folkmål är närmast besläktadt med dialekterna i sydvästra Södermanland samt i norra och östra Östergötland. Jämte dessa räknas målet till de medelsvenska dialekterna. Med de öfriga medelsvenska målen har Närkesmålet bl. a. följande gemensamma drag: tje-ljud utan explosion; "tjockt" l och tungspets-r samt af dessa beroende "tjocka" ljud; bortfall af d i inljud och slutljud, t. ex. spae, spade, bo, bod, binna, binda, bann, band; bortfall af "enkelt" n i obetonadt slutljud, t. ex. nysta, nystan, halle, hallon; öfvergång af a till öppet å-ljud framför nd, ng, ld, t. ex. ånnra, anderstång, sånn, sand, ånne, andedräkt, tång, mångfålla, bladmage; kvarblifvande af a framför nk, t. ex. skank, stanka, (öl-)stånka, kanka, kånka; öfvergång af fsv. kort o (utom i regel framför ck, gg, ng) till ett ö-liknande ljud; de svaga maskulina och feminina ha antagit nominativens form, t. ex. skugge, vassle, måse, mossa, och harka, kratta, rifva, räfsa; starka fem. ha i bestämd form ändelsen -a, t. ex. sänga, sängen, koa, kon. Om Närkesmålets egendomligheter må i öfrigt nämnas: 1) "Surrande" i och y förekomma i alla ställningar utom framför ck, gg och ng öfver hela den egentliga Närkesslätten (ej som i äldre arbeten uppges blott i Viby, Hardemo och Mellösa socknar) samt i området mellan denna och Östergötland (i hvars angränsande delar det äfven förekommer); 2) i Östra Närke öfvergår fsv. kort o till ett mellanljud mellan ö och ä, som i äldre dialektologiska arbeten rent af betecknats som a. Närmast kan det jämföras med ett mycket öppet ä. I de västra och norra delarna af länet motsvaras det af ett mellanljud mellan ö och å; 3) Starka mask. och fem. samt starka fem. ha i plur. best. form ändelsen -ar (eller -a) med långt slutet a, t. ex. hästar, hästarna, sängar, sängarna; svaga fem. ha i best. form sing. ändelsen -a (med långt slutet a-ljud), t. ex. piga, pigan; verb af typen kalla böjas: inf., imperf., supin. kalla, perf. particip kallat(er) eller kalla(r), verb af typen tro, böja: inf. tro, böja, imperf. trodde, böjde, supin. trodd eller trott, böjd eller böje. Under de sista årtiondena har Närkesmålet alltmer påverkats af "riksspråket". Flera af målets mest karakteristiska drag äro redan på väg att utplånas. De viktigaste tryckta källorna för kännedomen om målet äro G. Djurklou, "Ur Nerikes folkspråk och folklif" (1860) och "Sagor och äfventyr berättade på svenska landsmål" (1883), H. Hofberg, "Allmogeord i Vestra Nerikes bygdemål" (i "Föreningens för Nerikes folkspråk och fornminnen verksamhet", 1859--60) och "Nerikes gamla minnen" (1868), B. Hesselman, "De korta vokalerna i och y i svenskan" (1909--10), J. Sahlgren, "Edsbärgs härads sjönamn" (Sv. landsmål 1908) och "Skagershults sockens naturnamn I" (1912), och M. Borgström, "Askersmålets ljudlära" (1913). Otryckta uppteckningar af stort värde finnas i Örebro läns museums och Södermanlands-Närkes landsmålsförenings samlingar. J. S. Närke, hertig af. Se Eugen, sp. 1035-37. Jfr Närke, landskap, sp. 334. Närkes och Värmlands regemente. Se N ä r-kes regemente. Närkes regemente (n:o 21) utgjorde den ena delen af det 1812 delade Närkes och Värmlands regemente. Detta, som uppkom 1623 vid delningen af det storregemente, som varit uppsatt i hertig Karls (sedan Karl IX:s) hertigdöme, fick vid indelningsverkets uppgörande (1686 'i Närke, 1687 i Värmland) 1,674 nummer på 10 kompanier (tre i Närke, sju i Värmland). Vid delningen erhöll regementet 474 nummer i Örebro och 292 i Värmlands län (ö. om Klarälfven), tills. 766, på 8 kompanier och blef sålunda svagare än andra regementen. Till roteringens lättande erhöllo ro-tarna i Värmlands län tillsammans årligen omkr. 4,080 kr., hvarjämte rotarna i tre härad af samma län voro befriade från erläggande af s. k. boskaps-och skjutsfärdspenningar. Regementet egde del i Örebro läns krigsmanshuskassa och i Värmlands militärpensionskassa. Dess öfningsplats var Sanna hed, nära Hallsbergs järnvägsstation, dess chefsstation Örebro. Genom 1892 års organisation sammanslogs regementet vid ingången af år 1893 med Lif regementets grenad j ärkår till L i f r e g e-mentet till fot, sedermera kalladt L i f r e-gementets grenadjärer (se d. o.). C.O.N Närlösning 1. Näringslösning, bot., vattenlösning af salter, köttextrakt, plommonextrakt eller andra närande ämnen, i hvilken växter odlas. Närlösning användes ofta gelatinerad med kiselsyra, gelatin (n ä r g e l a t i n) eller agar-agar (n ä r a g a r) till kultur af bakterier och andra lägre växter. Med fullständig närlösning menas en sådan, som innehåller samtliga för den däri odlade växten nödvändiga näringsämnena. Jfr V a 11 e n k u 11 u r. G- L-m. Närmebråk, mat. Se Närmevärde. Närmevärde, mat., kallas en storhet, som tillnärmelsevis anger värdet af en annan gifven storhet. Närmevärdena ega sin användning, då den gifna storheten antingen icke kan fullt exakt uttryckas eller under en viss kalkyl icke bekvämli-gen med sitt exakta värde begagnas. Ett exempel på förra fallet är användandet af 3,i4 som värde på talet n, på senare fallet åter införandet vid en kalkyl af värdet l,n för 10/g. - Med närme-värde 1. närmebråk till ett kedjebråk förstås det bråk, som erhålles, om man medtar blott ett visst antal nämnare samt lämnar ur räkningen alla följande täljare och nämnare. Så är t. ex. l andra närmebråket till kedjebråket l 2 + 3 4 + 5 6 + 7 8 '