349 Nässelkål-Nässjukdomar 350 eller silfverglänsande fläckar på ryggen, till ljusaste gröngult med guldglans öfver hela kroppen. De förekomma med hufvudet nedåt hängande på väggar och plank, mera sällan i nässelsnåren. G. A-z. Nässelkål, bot. Se Urtica. Nässelsilke, bot., namn på Cuscuta europæa. Nässelutslag, med. Se Nässelfeber. Næsset. Se Hirshals. Næssets batteri. Se Dröbaksund, sp. 949. Nässja, socken i Östergötlands län, Dals härad. 926 har. 256 inv. (1912). Annex till Örberga, Linköpings stift, Dals kontrakt. Nässjukdomar, med. Sjukliga förändringar i näsan leda i första hand till rubbningar dels af den normala andningen genom näsan, dels af luktför-mågan. I förra fallet tvingas man att tillfälligt eller beständigt andas genom munnen, hvilket medför en hel del olägenheter, då den inandade luften ej hinner uppvärmas eller förses med tillräcklig fuktighet eller befrias från skadliga beståndsdelar i fast form, under hvilka förhållanden densamma verkar retande på underliggande andningsorgans slemhinna och framkallar katarrala tillstånd i denna. I senare fallet försvåras, ja upphäfves luktförmågan (anosmi). Äfven på tal- och sångrösten kunna nässjukdomar inverka skadligt, i det de ej blott försvaga stämman, utan äfven ge den en främmande, nasal klang (rhinolalia clausa). öron- och ögonsjukdomar äro vidare en mycket vanlig, direkt följd af sjukliga tillstånd i näsan. Ej sällan framkalla sådana smärtförnimmelser i kinderna, i näsrot- och panntrakten samt i hufvudets hjäss- och nackregioner. Somliga nässjukdomar äro förenade med temperaturstegring och rubbningar af allmänbefinnandet samt åtföljas ej sällan af olust för andligt arbete och af minnesslöhet (aprosexia nasalis). Hvarje patologiskt tillstånd i näsan medför rubbningar i den normala sekretafsöndringen, i det denna dels ökas, dels förändras på det sätt, att den blir mer eller mindre varig och icke sällan illaluktande. Då man talar om nässjukdomarnas symtom, bör man erinra sig, att dessa framträda mycket olika hos olika individer, då somliga personer äro ytterst känsliga för hvarje rubbning i detta organs funktion, medan andra utan minsta olägenhet kunna fördraga betydande sådana. För ett dibarn t. ex. blir en vanlig snufva synnerligen betänklig, då den kan hindra barnet att andas under diandet, yrkes-sångare, talare t. ex. kunna af samma sjukdom hindras i utöfvandet af sitt yrke. Till de vanligaste nässjukdomarna hör i första hand den enkla s n u f v a n, som i kroniskt tillstånd ofta kan betraktas som en yrkessjukdom, då många personer genom sin sysselsättning tvingas att inandas en luft, som af en eller annan anledning verkar till den grad retande på slemhinnan, att denna med tiden blir höggradigt förtjockad. En försummad eller ofta upprepad akut snufva, anatomiska difformiteter i näsans byggnad, patologiska tillstånd (t. ex. sårnader, nybildningar, varbildning i bihålorna m. m.) bidraga till framkallande af den enkla kroniska snufvan. Vid denna blir näsans slemhinna förr eller senare här och där till den grad förtjockad, att den nasala andningen försvåras eller omintetgöras. En annan form af kronisk snufva leder återigen till förtunning af slemhinnan med underliggande väfnader, medan sekretet samtidigt intorkar och bildar större, ofta mycket illaluktande ja stinkande krustor, s. k. stinknäsa (ozcena]; då luktnervernas ändceller samtidigt äro förstörda, förnimmer den sjuke själf dess bättre ej denna stank. I akut stadium kan en snufva genom svettdrifvande medel i en eller annan form till sitt förlopp förkortas, i kroniskt kunna olägenheterna af densamma endast genom ingrepp af specialkunnig läkare haf vas; stinknäsan däremot är obotlig, men genom ytterst noggrann rengöring, genom t. ex. nässköljning (se N as d u se h), kunna obehagen från densamma neutraliseras. En vanlig snufva åtföljer ofta de akuta infektionssjukdomarna (mässling, scharlakansfeber, vattenkoppor m. fl.); vid de kroniska, tuberkulos och syfilis, träffar man likaledes för dessa karakteristiska förändringar i näsan. - En rätt vanlig tuberkulos näsaffektion är lupus, som förekommer såväl på näsans hud som å dess slemhinna; vid syfilis uppstå ibland stora förstörelser i näsans inre. - Om näsblödningar se d. o. - Nervösa personer klaga ofta öfver anfall af svåra nysningar med samtidig nästäppa och af-söndring af ett ymnigt, något segt sekret, nervös snufva; af sådan ha vi flera slag, t. ex. hö-snufva, höstsnufva, ros- och stallfeber m. fl.; dessa anfall äro därjämte förenade med hufvudvärk, rodnad och ansvällning af ögats bindehinnor samt allmänt illamående. Då orsaken till den nervösa snufvan är att söka såväl uti näsan som i en viss beskaffenhet hos individens hela nervsystem, äro utsikterna att bota en dylik i allmänhet mycket små. - Sjukliga processer, som drabba själfva luktnerverna, yttra sig i nedsatt eller upphäfd luktförmåga (hyposmi, anosmi), stegrad sådan (hy-perosmi) samt i egendomliga, främmande luktförnimmelser (parosomi). En synnerligen viktig roll spela sjukliga förändringar i slemhinnan uti näsans bihålor; afsöndras då ett mer eller mindre varigt sekret, benämner man vanligen denna sjukdom empyem i resp. öfverkäk-, pann-, silbens- eller kilbenshålan. Ett sådant är, i synnerhet i akut stadium, vanligen förenadt med ibland mycket häftiga smärtförnimmelser i trakten af den insjuknade hålan, resp. hålorna, men äfven i andra delar af hufvudet, hvarför vid hvarje fall af "hufvudvärk" näsans bihålor måste noga undersökas, för att detta symtom skall få sin riktiga förklaring. Därjämte förekommer ökad, ej sällan illaluktande sekret-afsöndring från ena eller - vid de mera sällsynta dubbelsidiga empyemen - båda näskaviteterna: slutligen kan denna sjukdom vara förenad med alla de symtom, som känneteckna en vanlig snufva. Då ett empyem i näsans bihålor i sin akuta form ofta förväxlas med en enkel snufva, egnas vanligen ingen uppmärksamhet däråt; empyemet blir också lätt kroniskt, då dess upphäfvande förutsätter lång, vanligen kirurgisk, behandling af fackbildad läkare. En del akuta infektionssjukdomar, framför allt den epidemiska influensan, en vanlig snufva samt tandsjukdomar - i öfverkäken - leda till dylika empyem. - Svulstbildningar förekomma ej sällan i näsan; de vanligaste äro de s. k. s l e m-polyperna, som ofta uppträda i stort antal och då förorsaka fullständig nästäppa; bland elakartade svulster träffas kräfta och s a r k o m. E. St-g. Ang. det hit hänvisade begreppet a d e n o i d a