Rosa och Ficus. Till nötfrukten ansluter sig klyffrukten (se d. o.). Om smånötter se Nuculiferæ och Sammansatt frukt. Jfr Spridningsanordning. O. T. S. G. L-m. Nöt. 1. Mek. Se Lås, sp. 161. -- 2. Sjöv. Se Ankare. Nötborraren, zool. Se Viflar. Nötboskap, kollektivbenämning på nötkreatur (se d. o.). Nötboskapspremiering har till ändamål att verka för åstadkommande af goda och för olika trakter inom landet fullt lämpliga nötkreatursstammar. Ett af kapten Sigge Flach (se Flach 2) utarbetadt system för premiering antogs 1882 af Skaraborgs läns hushållningssällskap och har sedan antagits af alla de öfriga. 1892, då statsanslag första gången utanordnades som bidrag till omkostnadernas täckande, egde premiering rum efter Skaraborgssystemet inom 25, kort därefter inom 26, men sedan 1907 åter inom endast 25 hushållningssällskap. Fr. o. m. 1910 utgår statsanslaget med 120,000 kr., hvaraf 30,000 kr. skola användas som tilläggspris för tjurar, tillhörande tjurförening. I sin helhet uppgingo kostnaderna för premieringen 1912 till sammanlagdt 333,675 kr. F. n. premieras endast 1. fjällrasen (nordsvensk boskap) i Norrland och Dalarna, 2. rödkullorna i Dalarna och Bohus län, 3. ayrshirerasen i södra och mellersta Sverige, 4. rödbrokig svensk boskap i mellersta Sverige, 5. svartbrokig svensk låglandsboskap i södra Sverige och 6. jerseyrasen i Kalmar läns södra hushållningssällskaps område. Hushållningssällskapet, hvars område utgör ett premieringsdistrikt, eller dess förvaltningsutskott bestämmer, på hvilka ställen inom distriktet premieringsmöten skola hållas under året, samt det område, för hvilket premiering skall ega rum. Hvarje del af distriktet skall dock minst hvart tredje år beredas tillfälle att deltaga i premieringsmöte. Premieringen verkställes af en nämnd, bestående af en ordf. (utsedd för hvarje distrikt af Landtbruksstyrelsen på förslag af resp. hushållningssällskaps förvaltningsutskott) och två led., den ene, tjänstgörande vid samtliga möten inom distriktet, utsedd af förvaltningsutskott, den andre, tjänstgörande vid möten inom området för viss underafdelning, utsedd af gille, kretsafdelning, hushållningsnämnd eller kontrakt inom distriktet. Rätten att täfla om alla slags pris tillkommer endast de djuregare, hvilkas odlade jord icke öfverstiger sammanlagdt 40 har (Landtbruksstyrelsen kan dock inskränka denna areal, dock ej under 20 har) och som idka jordbruk som hufvudsaklig näring eller väsentlig binäring. Andra djuregare äro berättigade att för premieringsnämnden till bedömande uppvisa djur af båda könen och kunna erhålla pris för handjur, dock ej sådant pris, som är utsatt i penningar. För hondjur utdelas numera pris vanligen endast i form af frisedel, dubbel eller enkel. Den dubbla skall bestå af två delar: språngintyg, som, när hondjuret blifvit betäckt af premierad tjur, öfverlämnas till tjurens egare, och parningsintyg, som behålles af hondjurets egare. Bägge intygen inlösas af hushållningssällskapet. Enkel frisedel skall bestå endast af ett språngintyg, som äfvenledes inlöses. För tjurar utdelas medaljer, bägare eller penningpris af olika storlek, alltefter djurens kvalitet. Dessutom finnas extra pris: afvelspris för äldre tjurar, hederspris för yngre tjurar och tilläggspris för tjurföreningstjurar. Tack vare dessa pris och språngintygen kunna tjurföreningarna reda sig utan afsevärdt bidrag från sina resp. medlemmar. Till detta gynnsamma resultat bidraga äfven s. k. flockpris, som vid premieringen utdelas för minst 3 prisgilla kor. Vid premieringstillfället inbrännes å hvarje premieradt djur ett godkänningsmärke, vid hvilket afseende plägar fästas vid handeln med afvelsdjur. Det åligger premieringsnämnd äfven att låta för allmänheten förklara syftemålet med och grunderna för premieringen och att lämna råd och upplysningar rörande skötseln af nötkreatur och lämpligaste sättet att förbättra stammarna. 1912 uppvisades 60,310 djur, af hvilka 52,993 premierades och godkändes. Premieringssystemet har otvifvelaktigt i hög grad bidragit till, att särskildt de mindre jordbrukarna kommit till insikt om nötkreatursskötselns stora vikt för landtbruket. Reglementet för den med statsmedel understödda nötboskapspremieringen förnyades 8 okt. 1910 och återfinnes i "Svensk författningssamling", n:r 114. H. F. Nötboskapsskötsel. Se Nötkreatursskötsel. Nötdjuren (isl. naut, eng. neat), Bovidæ, zool., bilda en familj inom ordningen Artiodactyla (se Ungulata) och däggdjurens klass. Horn finnas oftast äfven hos honan; de utgöras af en kvicke och en hornslida. Klöfvarna äro stora, konvexa, mera breda än höga. Oftast ha djuren lång, i spetsen med hårkvast försedd svans. Hjärnskålens öfre sida betäckes nästan alldeles af pannbenen; hjässbenen äro flyttade längre bakåt, öfre hörntänder saknas. Håret är vanligen kort och slätt, men hos somliga arter förlängdt på vissa ställen eller på hela kroppen. -- Nötdjurens ursprungliga hemland äro Europa, Afrika, mellersta och södra Asien samt Nord-Amerikas nordligaste delar. Numera äro somliga i människans tjänst spridda öfver hela jorden. De äro sällskapliga och sluta sig tillsammans i stora hjordar, som vanligen anföras af äldre, starka individer. Nötdjuren äro i allmänhet icke stationära, utan vandra efter årstiderna och tillgången på föda. De äro visserligen klumpiga och i sina rörelser långsamma, men de kunna dock trafva och galoppera med stor snabbhet äfvensom simma, de i bergstrakter lefvande t. o. m. klättra med stor färdighet. Deras styrka är ovanligt stor, deras uthållighet förvånande. Bland sinnena stå lukten och hörseln högst; synen är däremot föga utvecklad, hvilket äfvenledes är fallet med själsförmögenheterna. Nötdjuren äro förtroliga mot varelser, af hvilka de icke ha något att frukta, men bli lätt vildsinta, äro i hög grad modiga, angripa utan tvekan äfven de starkaste rofdjur och kämpa äfven med hvarandra (hannarna särskildt under parningstiden). Deras föda utgöres af allehanda växtämnen: blad och knoppar, kvistar, gräs och örter, bark, mossa, lafvar m. m. Salt är för dem en stor läckerhet. Många vältra sig gärna i gyttjiga pölar eller ligga timtals i floder och vattensamlingar. Honan föder efter 9 till 12 månaders dräktighet en unge, sällan flera. Kalfven är vid födelsen fullkomligt utbildad och kan inom kort åtfölja sin moder. Åtskilliga nötdjursarter kunna tämjas och lända då människan