0'Brien-Obrutjev 424 relse betecknade ett betydande framsteg i laglighet och humanitet framför faderns despotiska regemente. Genom en författningsändring 1861 ökades furstens maktställning i jämförelse med 1838 års grundlag, hvarjämte armén förstärktes genom en ny härordning. Med Turkiet förekommo ständiga konflikter, i hvilka Serbien tack vare stormakternas understöd |,vann betydande framgångar ; den viktigaste var turkarnas utrymning af citadellet i Belgrad och öfriga fästningar 1867. Mikaels äktenskap med den sköna och intelligenta Julia Hunyadi, som under resor i Väst-Europa lyckats utöfva ett visst inflytande till Serbiens förmån, var barnlöst, och i hopp att grundlägga en dynasti skilde han sig från henne och förlofvade sig med sin släkting Katarina Konstantinovitj. Hans framtidsplaner korsades emellertid, i det han lönnmördades under en promenad med sin fästmö i parken vid Top-cider; dådet begicks af några anhängare till släkten Karageorgevitj. Jfr Ranke, "Serbien und die Tiirkei" (1879). H. B-n. 0'Brien [åuhråYon], irländsk släkt, hvilken räknar sina anor från konung Brian Borumha, som 1014 stupade i Briansslaget (se d. o.) vid Clontarf. Medlemmar af släkten voro under medeltiden småkonungar än i Thomond, än öfver hela Munster. En af dessa höfdingar, Murrough 0., furste af Thomond (d. 1551), underkastade sig 1543 Henrik VIII och erhöll då titeln earl af Thomond. Denna earltitel utslocknade 1741, men hufvudman-nen för en annan ättgren förde sedan 1654 titeln earl och sedan 1800 markis af Inchiquin. Äfven denna titel har utslocknat (1855), och ättens nuv. hufvudman bär den sedan 1543 åt den l:e earlen af Thomond förlänade titeln baron Inchiquin. Medlemmar af släkten ha hela medeltiden och nyare tiden igenom spelat framträdande roller i Irlands politiska lif. Jfr 0'Donoghue, "His-torical memoirs of the 0'Briens" (1860). 1. Murrough 0., l:e earl af Inchiquin, f. omkr. 1614, d. 1674, var på 1640-talet en af ledarna vid det stora irländska upprorets undertryckande och sattes af engelska parlamentet till president öfver Munster. Han öfvergick 1648 till Karl I:s anhängare, stred tappert mot parlamentets trupper, men nödgades efter Cromwells segrar fly ur landet 1650. Karl II gaf honom 1654 earltitel, och efter restaurationen 1660 återvände han till Irland. 2. William Smith 0., f. 17 okt. 1803 i grefsk. Clare, d. 18 juni 1864 i Bangor i Wales, politiker, yngre broder till den konservative och protektionistiska underhusledamoten sir L u c i u s 0., sedermera baron Inchiquin (f. 1800, d. 1872), var medlem af underhuset 1828-31 och 1835-48 samt började sin politiska bana som anhängare till Peel och ifrig förordare af katolikernas emancipation. Han gjorde sig under 1830-talet bemärkt genom skarp kritik af den engelska förvaltningen på Irland, men ogillade i mycket 0'Gonnells politik och ville i det längsta bevara unionen med England. 1843 inträdde emellertid 0. i 0'Connells förbund för unionens upphäfvande (the repeal association). Han bröt redan 1846 med 0'Connell, hvars politik då föreföll honom alltför försiktig, och bildade med Ch. Gåvan Duffy (se d. o.) partiet Det unga Irland, som ej ryggade tillbaka för revolutionär taktik och 1847 organiserades till en "irländsk konfederation" med tydligt framträdande upprorsplaner. 1848 bildade O ett "krigsråd" och sökte åstadkomma en bonderesning; han häktades och dömdes till lifstids deportation till Tås-manien. 1854 sattes han på fri fot, erhöll 1856 fullständig benådning med rätt att återvända till Irland och höll sig därefter från politiken. Han skref Principles of government or meditations in exile (2 bd, 1856). En staty öfver 0. restes i Dublin 1870. V. S-g. 0'Brien [åubråVen], William, irländsk politiker, f. 2 okt. 1852 i Mallow, grefsk. Cork, uppsatte 1880 tidningen "United Ireland" som organ för jordligan och Parnells parti. Han invaldes 1883 i underhuset, som han sedan, med afbrott för åren 1895-1900, alltjämt tillhört. 1887-91 satt han flera gånger fängslad till följd af sin våldsamma agitation. Han sällade sig under de inre konflikterna i det nationalistiska partiet till den antipar-nellitiska gruppen, stiftade 1898 förbundet United irish league och var 1900 energiskt verksam för de båda tvistande nationalistgruppernas återförening. O. var en af de nationalistpolitiker, som 1902-03 deltogo i de konferenser med representanter för de store godsegarna, hvarigenom Wynd-hams epokgörande jordlag af 1903 (se Irland, sp. 868) förbereddes. Med åren blef han alltmer missnöjd med den officiella nationalist-partiledningens taktik, och vid flera tillfällen har han varnat mot att framtvinga home-rule-frågans lösning enbart genom allians med Englands liberaler och utan hänsyn till unionistpartiets betänkligheter. Han bildade 1909 jämte T. M. Healy en liten fristående grupp "oberoende nationalister", hvilkas organisation nu bär namnet All-for-Ireland-league, men i de senaste parlamentsstridernas hufvudfrå-gor, om afskaffande af öfverhusets veto och om ministären Asquiths home-rule-förslag, har 0:s grupp, om än med vissa förbehåll, på det hela taget under-stödt de öfrige nationalisternas politik. V- S-g. Obrist [å'-], Hermann, tysk konstnär, f. 1863, studerade vid konstindustriella skolan i Karlsruhe, i Paris (skulptur) och i Florens, slog sig 1894 ner i München och grundlade där "de förenade verkstäderna" och en skola för tillämpad och fri konst. 0. har tecknat en mängd konstindustriella föremål - möbler, keramik, ljuskronor, väggbonader, mattor, kuddar, grafmonument, urnor, brunnsbyggnader och utfört arkitektonisk plastik. Han är representerad i Kunstgewerbemuseerna i Berlin, Breslau, Wien m. fl. Han utgaf 1903 Neue möglichkeiten in der Uldenden kunst. G-s N- Obrogéra (lat. obrogäre], upphäfva en gällande lag helt eller delvis genom införande af nya stad-ganden. - Subst. Obrogatiön. Obro% ry. Se L i f e ge n s k a p, sp. 427. Obrutjev [å'-], N i k o l a j N i k o l a j e v i t j,