425 Obrutjev-Observationes strengnenses 426 rysk militär och krigshistorisk författare, f. 1830, d. 1904, blef 1856 lärare i krigsstatistik vid generalstabens akademi, företog 1873 militära studieresor till Turkiet, Österrike och Tyskland, deltog som general i rysk-turkiska kriget, utnämndes 1881 till chef för generalstaben och 1893 till medlem af statsrådet. Han anses som en af Rysslands bästa krigshistoriska författare: Opyt istorii vojennoj liter a-tury v Rossii (1853, Försök till en historia om den ryska krigslitteraturen, jämte öfversikt af dithö-rande handskrifter och tryckalster). Under hans ledning utgafs 1868-74 det grundliga arbetet "Vojenno-statitjeskij sbornik", omfattande den allmänna krigsstatistiken, äfven för icke-europeiska länder. A-d J. Obrutjev [å7-], Vladimir Anastasievitj, rysk geolog och upptäcktsresande, f. 1863, d. 1904 i Frankrike, gjorde 1886-88 en fruktbärande resa i Transkaspien och studerade 1890 Olekmas berg och Vitimplatån i Sibirien. Med Potanin besökte han 1890 Nan-schans alper, mellan Kukunor och Mongoliets centralland, och satte sig därvid omsorgsfullt in i Mongoliets geologi. Som professor vid universitetet i Tomsk, sedan 1891, utgaf han på ry. bl. a. en skildring af Central-Asien och norra Kina (2 bd, 1900-01). obs., förkortning för lat. obse'rva, observera, märk, eller obser vafndum, något, som bör läggas märke till, och för obsoletum, föråldradt (ord 1. uttryck). Obs, jordmått i Ingermanland. Om dess omfattning före den svenska tiden växla uppgifterna. Vid den svenska tidens begynnelse beräknades det så stort, att därpå gick 30 tunnors utsäde. Yid rusttjänst skulle enligt den ingermanländska kapitulationen af 1622 en rustning utgöras för 16 obser, sedermera en för 15 obser. Vid 1638-39 års jordrevision bestämdes, att på hvart tunnland skulle räknas en åker af 140 alnars längd och 100 alnars bredd samt 30 dylika tunnland utgöra en obs. En obs torde vid den tiden varit ungefär likvärdig med en livländsk hake (se d. o.). S. C. Obscen [-ʃen; lat. obscenus, af cænum, smuts], oanständig, anstötlig, otuktig, skamlös. Subst. Obscenitet. Obscuro [åskorrå], Scuro. SeMaduro. 0'bsequens [-kvens], Julius, romersk författare, sannolikt i 4:e årh. e. Kr., gjorde (indirekt efter Livius) en sammanställning af järtecken, pro-digia, under åren 249-12 f. Kr. R. Tdh.* Obse'quiae [-kvie; af lat. ofbsequi, följa tätt efter], katolska kyrkans uttryck för "likbegän-gelse", särskildt en högtidlig sådan. Obsequiale [-kviäle; af lat. cbsefquium, lydnad], kyrkohandbok (se d o.). Obsequium amicos, veYitas o'dium parit (obse;-kvium-], lat., "foglighet ger vänner, sanning ger hat". Observa'ndum (plur. -d a, lat.), någonting, som bör iakttagas eller uppmärksammas. - Obser-v a'n d u m, n o n i m i t a'n d u m, någonting, som man må uppmärksamma, men ej efterhärma. Observa'ns (se O bser ver a). 1. Sträng ef ter-lefnad af ordensreglerna i ett kloster (strikt obser-vans); ordensstadga; klosterregel. - 2. Jur., det förhållande, att ett kollektivsubjekts organ i sin verksamhet varaktigt och likformigt tillämpa nor- mer, hvilka icke utgöra statutarrätt, d. v. s. rätt, som bildas genom stadgebeslut, men dock härleda sig från subjektet själft och dess organ. Observans-normerna kunna ock själfva betecknas som obser-vanser och bilda ett slags partikulär sedvanerätt. 2. Rid. Observarnter. Se Fr ancisk a n or den, sp. 1069, och Munkordnar, sp. 1346. Observantiner. Se Minoriter. Observantinnor. Se Klara den heliga. Observation (lat. observätio), iakttagelse, uppmärksamhet ; rön; anmärkning; särskildt iakttagelse af naturföreteelsernas förlopp i ändamål att bilda ett vetenskapligt material. Observationen skiljer sig från experimentet därigenom, att företeelsen vid det senare afsiktligen framkallas (t. ex. då man frambringar elektricitet för att studera dess verkningar), men vid den förra är af iakttagaren oberoende (t. ex. ett åskväder eller en förmörkelse). - Observationer kunna anställas med eller utan konstlade hjälpmedel eller instrument. För en god eller tillförlitlig observation fordras skarpa sinnen, lugn och vana, kännedom om instrumentens egendomligheter och möjliga fel m. m. Af stor vikt är äfven att ej låta sig förleda af någon (måhända oriktig) förutfattad mening om företeelsen samt att l ej ge fantasien otillbörligt inflytande. En observation kan aldrig göra anspråk på att vara absolut felfri, utan på sin höjd att ganska mycket närma sig det sanna förhållandet (se Fel 1). I sådana fall, då med observationen afses att göra en mätning, och då således resultatet kan anges matematiskt (en längdmätning, en tidsbestämning m. m.), sträfvar man i den modernare observationskonsten alltid efter att äfven kunna ange de sannolika gränser, inom hvilka det oundvikliga felet bör ligga. Ju trängre dessa gränser äro (eller ju mindre det sannolika felet är), dess noggrannare är observationen. Fördenskull anställer man vanligen flera observationer för att erhålla ett medeltal. Ur de enkla värdenas afvikelser från medeltalet härledes det sannolika felet i observationsresultatet. (Se äfven Minsta kvadratmetoden.) E. J. (B-d.) Observationes strengnenses (lat., "i Strängnäs utarbetade anmärkningar") kallades en 1601 utarbetad revision af 1541 års bibelöfversättning. Redan på kyrkomötet i Uppsala 1593 hade hertig Karl framhållit behofvet af svenska bibelöfversätt-ningens öfverseende. För detta ändamål nedsattes 1600 en kommission, bestående af biskopen i Strängnäs Petrus Jonse, superintendenten i Mariestad Molitaeus, dåv. kyrkoherden i Nyköping, kort därefter ärkebiskopen Olaus Martini och kyrkoherden i St. Mellösa af Strängnäs stift Nils (möjligen densamme som Nicolaus Petri, hvilken 1606 blef biskop i Västerås). Den sistnämnde, om hvilken uppgifterna äro osäkra, skulle, så snart Moseböckerna blifvit färdiga, bege sig till Hamburg för att där ombesörja tryckningen, i den mån arbetet blef | färdigt. Hela granskningen var utarbetad 1601, . men som domkapitlens utlåtanden infordrades och dessa dröjde, uppsköts tryckningen år från år till ; hertigens stora missnöje. Vid 1604 års riksdag till-| styrktes tryckningen af adel, präster och borgare. j Den blef emellertid icke af, trots Karls ansträng-' ningar. Orsaken därtill synes ha varit brist på i både penningar och intresse. J- i'-