471 Odelad grundränta-Odelberg 472 - Med den 1761 utgifna Sagan om Mercurius och Vulcanus vidtager 0:s andra författarskede, som hufvudsakligen rör sig på partipolitikens område och endast i början brukar den vittra formen som omklädnad. Han utgaf de följande åren Plato om Sverige (1764) och den något långtrådiga Sagan om lagen och jriheten, Hjalmar och folket (1766), i hvilken senare han allegoriskt afhandlar de olika regeringssätten och sedan tämligen naket berättar hela svenska historien till Fredrik I. Det var naturligt, att 1765 års mössriksdag skulle söka hämnd äfven på 0., som var en af hattpartiets talangfullaste skriftställare. Han miste då sin lön som direktör i sidenappreteringsverket, men återbekom den samt ersättning för den ej uppburna 1769, då han äfven för sig och sina efterkommande erhöll som gåfva det af allmänna medel bekostade appre-teringshuset och verket. Den frihet tryckpressen vunnit 1766 begagnade 0. under de följande åren flitigt och utgaf ett antal politiska broschyrer samt några nummer af den satiriska tidningen "Mys-san" (1769) i hattpartiets anda. I den häftiga partilitteratur, som närmast föregick revolutionen 1772, tog han, så vidt man känner, ingen del. 0:s namnkunnighet hos eftervärlden grundar sig uteslutande på "Sinclairsvisan" ("Sist när på ljuflig blomsterplan Jag mina lam utförde" etc.). Och denna vittra bragd af en tjuguettåring tillhör också de märkligaste inom den svenska litteraturen. Den gaf luft åt stämningen hos ett helt folk: det länge kufvade hatet mot Ryssland, minnet af de ärorika bragderna under Karl XII, hoppet om en ny tid af segrar och storstatsvälde. I poetiskt afseende sammansmälte dikten det gamla romansmaneret med den nyare pastoralstilen, en stilblandning, som vann läsare både i bredare lager och bland mera framskridna. Uppslaget - med besök i de hädan-gångnes värld - är ett lån från Vergilius eller Fénelon. Stycket lider visserligen af longörer, triviala uttryck och orena rim, men vann oerhörd popularitet, hvartill den behagliga menuettmelodien mycket bidrog. Själfva utförligheten i målningarna, hvilken synes vår tid ett fel, var snarare en förtjänst i förfädrens ögon. Dikten bidrog utan tvifvel att väcka den anda af nationell fåfänga och bålstora förhoppningar, som framträdde i 1741 års krigsförklaring, och den har således på visst sätt ödesdigert ingripit i svenska folkets historia. I allt torde den vara upplagd i närmare 100 uppl. som skillingstryck. - 0:s efterlämnade handskrifter förvaras å k. biblioteket. Han var äfven boksamlare och öfvade målning med ej ringa skicklighet. Ett porträtt af honom på Gripsholm (se fig.) är ej själfporträtt, utan måladt af Olof Arenius. Jfr I. Fehr, "Anders Odel" (1880). -rn. (K. W-g.) Odelad grundränta, förv., kallas den grundränta (se d. o.), som är af beskaffenhet att ej kunna särskiljas i jordeboks- och mantalsränta. Af denna beskaffenhet voro grundräntan i Jämtland och Härjedalen samt den vissa lägenheter, skogar m. m. åsatta grundräntan. C. v. O. Odelad multipel. Se Centralstation, sp. 1463. Odelberg. 1. Axel 0., jordbrukare, kommunalman, f. 25 nov. 1805 i Stockholm, d. där 14 jan. 1884, tjänstgjorde, efter studier i Uppsala (1822-26), en kort tid i Justitiestatsexpeditionen och Svea hofrätt, men egnade sig snart åt vården af sin fäderneärfda egendom Enskede (se d. o.) i Brännkyrka socken invid Stockholm, där han skapade ett verkligt mönsterjordbruk. Han var en af dem, som från 1840-talet med största nit och framgång arbetade för tillämpning af rationella grunder vid jordbruket samt för skapandet af anstalter till jordbrukets främjande, såsom landt-bruksläroverk, landt-bruksmöten och stam-holländerier, hvilka han dock ville bilda af inhemska raser. Han var en motståndare till den på 1850-talet genomförda lagstiftningen om brännvinstillverkningen, hvars betydelse som binäring åt landt-bruket han kraftigt framhöll. Han blef 1837 Ipd noh 1871 tiP A. Odelberg. Efter ett af Ma-j i ~? * T ?/ i ria Röhl handritadt porträtt, dersled. af Landtbruks- 1343 akad., erhöll 1864 Stockholms läns hushållningssällskaps guldmedalj och valdes 1868 till samma sällskaps ordf. I flera allmänna verk och inrättningar var han verksam som styrelseledamot. Han var 1863-80 led. af Stockholms läns landsting samt fungerade 1878-80 som tingets vice ordf. Alltsedan nya riksdagsordningen begynte tillämpas (1867) och till sin död satt 0. som ett af sitt läns ombud i riksdagens Första kammare. Vid 1871 års lagtima riksdag invaldes han i statsutskottet och vid alla de följande riksdagarna i konstitutionsutskottet. Med stor ifver förordade han öfvergång till ett protektionistiskt statshushållningssystem. 2. Os k ar Vilhelm 0., den föregåendes son, industriidkare, jordbrukare, riksdagsman, f. 25 maj 1844, blef student 1863 och underlöjtnant vid Södermanlands regemente 1864, tog afsked som löjtnant 1873 och egnade sig uteslutande åt skötseln af Gustafsbergs porslinsfabrik, för hvilken han sedan 1869 varit disponent. 0. har inlagt stor förtjänst om denna fabriks utveckling och om därvarande sociala inrättningar (se Gustafsberg). Vid den fabriksintressenterna tillhöriga landtegendomen Farsta på Värmdön har han skapat ett mönsterjordbruk med utsträckt användning af elektricitet som ljus- och kraftkälla samt äfven anordnat försök rörande elektricitetens inverkan på åkerns och trädgårdens växtlighet. 0. var landstingsman 1873-1909 (därunder landstingets vice ordf. 1888-96), är led. af Stockholms läns hushållningssällskaps förvaltningsutskott sedan 1878, ordf. i Stockholms läns sparbanksstyrelse sedan 1907 och i Centralkommittén för hemslöjdens befrämjande i Stockholms län sedan 1895 samt led. af styrelsen för Sera-fimerlasarettet sedan 1892 m. m. Han var led. för Stockholms län 1884-1910 af riksdagens Första kammare, hvars strängt konservativa fraktion han tillhörde, samt innehade plats i statsutskottet 1886 -93. Sedan 1893 är han riksgäldsfullmäktig. 1884-87 var han led. af arbetarförsäkringskommittén. 0. invaldes 1898 i Landtbruksakad., 1906