härad. 5,407 har. 1,185 inv. (1912). O. bildar med Husby-Ärlinghundra ett pastorat i Uppsala stift, Ärlinghundra kontrakt. Odensbacken, handels- och marknadsplats i Askers socken och ångbåtshamn för trafik på Örebro och Stockholm, vid Kvismare kanal. Kreatursmarknad i april och sept. Ångkvarn. Stort graffält från tidiga bronsåldern och stensättning. Odens börda, nord. myt. Se Farma-Tyr. Odensdammen. Se Halle- och Hunneberg. Odense [ōdens-e], stad på Fyn, ligger på ömse sidor om Odense aa och står genom Odense kanal i förbindelse med Odense fjord. 42,216 inv. (1913). Den äldre och större stadsdelen n. om ån är genom flera broar förenad med den yngre, Albanikvarteret. O. är säte för Fyns biskop och stiftsamtman samt för landsarkivet (sedan 1892) och ett högre allmänt läroverk (katedralskolan), urspr. en klosterskola från 1200-talet. Där finnas äfven ett stiftsbibliotek (upprättadt 1813; 36,000 bd), det berömda Karen Brahes bibliotek med många litterära rariteter och handskrifter (bevaras nu i landsarkivet), Fyns stifts museum (byggdt 1884--85), omfattande nordiska fornsaker, naturalier och en rätt betydande tafvelsamling, samt ett kloster för 9 adliga jungfrur, stiftadt 1716 af Karen Brahe (i den sista katolska biskopsgården). Genom sitt läge midt på ön, sina historiska minnen och sin talrika befolkning (efter Köpenhamn är O. Danmarks tredje stad) är O. Fyns hufvudstad och har i flera hänseenden varit föregångsstaden i Danmark. Där anlades det första gas- och vattenledningsverket (1853) och det första elektricitetsverket (1891). O. har haft det första apoteket (1549), det första boktryckeriet (1730), den första tidningen (1772) och den första teatern (1795) utanför Köpenhamn. Där trycktes den första boken i Danmark, 1482. Staden är sedan 1865 station på fynska järnvägen (Nyborg--Middelfart--Strib) och blef 1882 knutpunkten för nord- och sydfynska linjerna till Bogense och till Svendborg. Den står vidare i järnvägsförbindelse med Kjerteminde i n. ö. (sedan 1900), Assens i v. (sedan 1884) och Faaborg i s. (sedan 1906). O. är äfven medelpunkt för det telefonnät, som omspänner hela Fyn. Handel och sjöfart äro ganska betydande; sedan 1891 har O. regelbunden ångbåtstrafik med England. 1910 egde staden 55 fartyg med 4,628 tons dräktighet, hvaraf 18 ångbåtar om 3,531 ton. O. är dock mera fabriks- än handelsstad, och där finnas många betydande industriella anläggningar: stora bryggerier och brännerier, sockerfabrik, margarinfabrik, svinslakteri, glasbruk, maskinfabriker och järngjuterier, klädesfabriker och ångväfverier m. fl., dessutom viktiga penninginrättningar, såsom Fyns stifts sparbank, en af de äldsta (1832) och största i landet (med 59 mill. kr. kapital 1911), Fyns diskontobank (1846), den första enskilda banken, filialer af Köpenhamns handelsbank (1875) och af Nationalbanken (1901) samt Fyns stifts kreditförening for grundejere (1860) m. fl. andra. För att samla de andliga krafterna stiftades 1810 Fyns stifts patriotiske selskab och 1838 Læseforeningen, hvars boksamling nu uppgår till inemot 40,000 bd. Härtill kommer äfven den stora Fyns forsamlingsbygning (byggd 1900 och nyuppförd 1911 efter en eldsvåda). Af offentliga byggnader må först nämnas S:t Knuds kirke (se fig.), urspr. byggd 1081--93, uppförd ånyo efter en brand i slutet af 1200-talet och

S:t Knuds kirke och rådhuset i Odense.

fullt restaurerad 1868--75. Af Danmarks kyrkor har denna mest utpräglad spetsbågsstil; dess torn är 34 m. h. till tinnarna och 60 m. till spirans topp. I dess krypta finnes Knut den heliges relikskrin samt äro begrafna konungarna Hans och Kristian II med sina gemåler. Den präktiga altartaflan (skulpterad i trä af Kl. Berg omkr. 1520) ditflyttades 1885 från Vor Frue kirke, men tillhörde urspr. Gråbrödrakyrkan, som förstördes 1805; den förstnämnda är från 1100-talet, men ombyggd 1469. Slottet i O. byggdes af Fredrik IV och rådhuset (se fig.) 1883. Offentliga minnesmärken äro statyer af Fredrik VII (1868), H. K. Andersen (1888) och Tietgen (1908), bägge födda i O., samt en ryttarstaty af Kristian IX (1912). Ett vackert korsvirkeshus från 1500-talet, Eiler Rönnows gård, köptes 1900 af staden och inrättades till ett fynskt folkmuseum, och det lilla tarfliga hus, där H. K. Andersen föddes, blef 1908 ett museum för personliga minnen af diktaren. -- O. är en af Danmarks äldsta städer, hvars namn (Odins ve, d. v. s. Odins helgedom) visar hän till hednatiden; det namnes första gången 987 och var myntort redan under Knut den store. Omkr. 1022 blef staden biskopssäte och vann stort anseende, sedan Knut IV, sedermera Danmarks skyddshelgon, 1086 dräpts i S:t Albans kyrka och 1101 skrinlagts i den nya efter honom uppkallade kyrkan, som under hela medeltiden var målet för många vallfärder. Före reformationen hade O. 6 kyrkor och 6 kloster. I O. hyllades konungarna af Fyns invånare, och där höllos landstingen ända till 1805. Staden förstördes 1157 af venderna och 1247 af hertig Abel i hans krig mot Erik Plogpenning; den led äfven mycket 1535 under grefvefejden och 1658--60 under kriget mot Sverige (den intogs 31 juli 1658 af Karl X Gustaf). Under reformationstiden höllos där två viktiga herredagar: 1527, då påbud om religionsfrihet utfärdades, och 1539, då den nya kyrkoordinantian fastställdes. Där beslöts äfven, 1657, det ödesdigra kriget mot Sverige. I O. dog drottning Kristina, konung Hans' gemål, 1521 och