499 0'Donoju-Odontologi 500 1850 blef han inspektör öfver infanteriet, men af-lägsnades redan 1851, emedan han alltför skarpt beifrade missbruken inom militärförvaltningen. Han började då arbeta mot ministären San Luis och var själen i den sammansvärjning, som i juli 1854 störtade denna. Espartero blef nu mot 0:s beräkning förste minister och 0. krigsminister. I juli 1856 lyckades han dock tränga undan Espartero, men måste i okt. s. å. vika för Narvaéz. l juli 1858 blef 0. emellertid ånyo konseljpresident. Han ledde 1859 expeditionen mot Marokko och stormade i febr. 1860 det fientliga lägret vid Te-tuan, hvilket medförde fredsslut och åt honom her-tigtel. Under allvarliga bemödanden att höja Spanien stod han i spetsen för regeringen till 1863 och därefter juni 1865-juli 1866. 4. Carlos 0. yAbre u, hertig af Tetuan, den föregåendes brorson, spansk statsman, f. 1834 i Valencia, d. 10 febr. 1903 i Madrid, tjänstgjorde som officer på Filippinerna och deltog 1860 i sin farbrors segerrika fälttåg i Marokko. Efter farbroderns död 1867 ärfde han dennes hertigtitel. Medlem af cortes sedan 1863, intog O. som politiker en inflytelserik ställning och bidrog betydligt till drottning Isabellas störtande. Han tog 1869 afsked ur armén som brigadgeneral, var 1871-73 ofverhofmarskalk vid konung Amadeus' hof, öfvergick sedan till den diplomatiska banan och var 1874-78 efter hvart-annat sändebud i Bruxelles, Wien och Lissabon. 1879 blef han utrikesminister i Martinez Campos' ministär och utsågs 1881 af den liberale premiärministern Sagasta till senator för lifstiden. Med åren blef 0. alltmer konservativ. Han var utrikesminister i Canovas del Castillos båda ministärer (1890-94 och 1895-97) och hade genom sin omedgörlighetspolitik på Cuba och Filippinerna och i förhandlingarna med Förenta staterna en betydande del i ansvaret för den kris, som 1898 gjorde slut på det spanska kolonialväldet. (V. S-g.) 0'Donojll [å-dånåcho'], Juan, general, Spaniens siste vicekonung i Mexico, tillhörde en till Spanien inflyttad irländsk familj, var 1808 e«n kort tid krigsminister i den provisoriska regeringen i Cådiz och sändes 1821 som vice-konung till Mexico, där han 3 aug. landsteg i Vera Cruz. Redan 24 aug. af slöt 0. med revolutionsledaren Iturbide ett fördrag i Cördoba, enligt hvilket han erkände Mexicos oberoende under en medlem af spanska konungaätten; ville ingen sådan mottaga Mexicos krona, skulle en "regeringsjunta" tillsättas med 0. och Iturbide som medlemmar och styra landet, tills befolkningen själf valt regent. 0. lät i sept. Iturbides trupper inrycka i hufvudstaden, deltog i utfärdandet af en oafhängighetsförklaring och intog sin plats i "regeringsjuntan". Ett par veckor senare afled han där, 8 okt. 1821, om af lunginflammation eller förgiftad är omstridt. V. S-g. O'Donovan Rossa [£udå'n9V9n rå's9], J e r e-miah, irländsk agitator, f. 4 sept. 1831 i grefsk. Cork, var landthandlande och slöt sig på 1850-talet till feniernas revolutionära samfund (se F e-nier). Han häktades 1859 och egnade sig efter frigifningen helt åt politisk agitation. 1863 började han utge tidskr. "The irish people", feniernas förnämsta organ. När deras upprorsplaner 1865 upptäcktes, blef tidskriften konfiskerad och 0. ånyo häktad samt dömd till lifstids straffarbete. Han valdes likväl 1869 till medlem af underhuset för en irländsk valkrets, men valet förklarades ogiltigt. Frigifven 1870, utvandrade 0. till Förenta staterna och blef ledare för den terroristiskt längst gående riktningen bland därvarande fenier. I tidskrifterna "Irish world" och "United Ireland" predikade han engelsmännens bekämpande med mord och brand, men 1887 uteslöts han såsom ej längre pålitlig ur feniernas förbund. 1898 fick han en kommunal anställning i New York och erhöll 1904 tillåtelse att återvända till Irland. V. S-g. Odontalg! (af grek. odus, tand, och a'lgos, smärta), tandvärk. Odo'ntica, Remefdia odontica (af grek. odus, tand), med., är en gammal benämning på de medel, som användas mot tändernas sjukdomar. Med många sådana medel afses att stilla eller borttaga värk af skadade (s. k. maskätna) tänder, anti-odonta'lgica. O. T. S.* Odontinold, tandläk., mindre odontom (se d. o.). Odontites Pers., bot., ett släkte af half parasitiska, enåriga örter eller half buskar inom fam. Scro-phulariacece, underfam. Rhinanthoidece. Blomfodret är olikformigt 4-klufvet, kronan läppformig med öfre läppen längre än den nedre. Ståndarknap-parna äro glatta, med utåtvända uddbärande spetsar. Hithörande arter ha smala blad och röda eller gula blommor i ensidiga klasar. O. rubra, rödkulla, är ett allmänt ogräs i rågåkrar. G- L-m. Odontitis (af grek. odus, tand), tandinflammation. Odontoblaster (af grek. odus, tand, och bla'ste, grodd), tandläk., de celler, som bekläda tandpulpans (tandnervens) yttersida och där bilda en hinna, som förmedlar öfvergången till och bildandet af det tandpulpan omgifvande hårda tandbenet. Usn- Odontocéti. Se H vald j uren, sp. 1384. OdontogWssum H. B. K., bot., växtsläkte af fam. Orchidece, underfam. Monandrce. De omkr. 100 hithörande arterna växa epifytiskt i Syd-Amerikas bergstrakter. Flera af dem, t. ex. O. Odontoglossum crispum. nät. storl.) crispum (se fig.) och O. gr ande, odlas allmänt i växthus för sina präktiga i klasar sittande blommor. G- L- m. Odontol [-tål; af grek. odus, tand], farmaceu-tiskt preparat, användt som munvatten och för stillande af tandvärk. Ugn. Odontolit (af grek. odus, tand, och li'thos, sten), tandsten (se d. o.). Odontologi (af grek. odus, tand, och lofgos,