åt östromerske kejsaren. 0. blef slagen i tre drabbningal (489 och 490) samt omsider innesluten i Ravenna; han gaf sig 493 mot villkor att få behålla lif och frihet, men dödades kort efteråt af Teoderik själf, som gjorde Italien till hufvud-land i det östgotiska riket (se ö s t g o t e r). H. Sgn. Odowalsky. Se Odenwald, E. Odqvist, Gustaf, politiker, godsegare, f. 17 maj 1847 i Bredareds församling, Älfsborgs län, har varit landstingsman 1874-75 och sedan 1880. Sedan 1894 har han varit led. af Andra kammaren, t. o. m. 1910 för Vedens och Bollebygds härad, sedan för Älfsborgs län, södra valkretsen, och har varit led. af statsutskottet 1902--05 och 1907--11 samt 1913 och af jordbruksutskottet 1912. O. tillhörde nationella framstegspartiets förtroenderåd och blef vid dess sammanslagning med landtmannapartiet 15 jan. 1912 till landtmanna- och borgarpartiet medlem äfven af det nya partiets förtroenderåd. 1901-02 var han statsrevisor. J. C. Odryser (grek. Ὀδρύσαι), det mäktigaste folket i det forna Tracien, bodde enligt Herodotos på båda sidorna om floden Artiskos, en biflod till Hebros. De omtalas första gången i sammanhang med Dareios' härnadståg mot skyterna (513 f. Kr.), hvarvid odryserna, tack vare sina skyddande berg, undgingo att i likhet med de kringboende folken kufvas af den persiska öfvermakten. Under konung Teres och dennes son Sitalkes utvidgades det odrysiska riket, så att det omfattade en stor del af Tracien. Sin högsta blomstring synes det ha nått under Sitalkes' brorson och efterträdare Seuthes (från 424 f. Kr.). Efter denna tid synes riket ha sönderfallit i flera mindre stater, ehuru måhända under en gemensam öfverkonung. Härskaren öfver en bland dessa stater, Mesades, förjagades af sina undersåtar, men hans son, Seuthes d. y., lyckades med hjälp af de under Xenofons ledning från Asien återvändande 10,000 grekiske legosoldaterna återvinna sitt fädernevälde. Under hans efterträdare Kotys och dennes son, Kersobleptes, kommo odryserna i närmare beröring dels med Grekland, dels med Macedonien. Aten återvann det traciska Chersonesos, hvilket tillika med de där liggande attiska kolonierna kommit under odrysiskt välde, och till konung Filip af Macedonien måste Kersobleptes år 340 f. Kr. afträda hela sitt rike. Odryserna intogo dock såväl under macedonisk som till en början äfven under romersk öfverhöghet en tämligen själfständig ställning. Först under Claudius eller Vespasianus införlifvades de fullständigt med det romerska riket. A. M. A. Odrörer (isl. Óðrørir, Óðrerir), nord. myt., i Snorres Edda ett af de kärl, i hvilka skaldemjödet förvarades (jfr Fjalar och Gunnlod); i Sämunds Edda nämnes blott O. Namnet synes betyda "den sinnet inspirerande". Th. W.* Odsherred, halfö på Själlands nordkust, mellan Sejröbukten och Isefjorden; åt n. v. utsändes den smala landtungan Odden l. Sjællands odde. Fordom var O. förbundet med det öfriga Själland blott genom det s. k. Draget, 2 km. bredt, men detta förhållande har upphört, sedan Lammefjordens torrläggning fullbordats 1892; nu leder (sedan 1899) järnvägen från O. till Holbæk öfver det indämda landet. O., ett härad under Holbæk amt, utgör 342 kvkm. med 21,155 inv. (1911), hvaraf 2,100 i staden Nykjöbing. Terrängen är öfvervägande backig; högsta punkten är Vejrhöj, 121 m. Där finnas ännu 8,3 kvkm. hedar och 16 kvkm. stenbunden mark. Utanför Odden utkämpade 22 mars 1808 danska linjeskeppet "Prins Kristian Frederik" under K. V. Jessen en hjältemodig strid mot två engelska linjeskepp och 3 fregatter, innan det måste stryka flagg. E. Ebg. Odynerus, zool. Se Getingar. Odyniec [ådy'njets], Edvard Antoni, polsk författare, f. 1804, d. 1885, var 1829 Mickiewicz följaktig på hans första utrikes resa i Tyskland och Schweiz och uppehöll sig sedermera någon tid i Dresden. Han utgaf 1840-59 den officiella tidningen "Kuryer wilenski". 0. var romantiker, en lärjunge af Mickiewicz. Han öfversatte till polska dikter af Byron, Walter Scott, Moore och Schiller, utgaf redan 1825 ett häfte Poezye (ballader och legender) och försökte sig äfven på dramatiskt författarskap. Hans dramer (Felicyta, 1849; Barbara Radziwillowna, 1858; Jerzy Lubomirski, 1861) sakna dock lif. Viktiga för Mickiewicz' biografi äro 0:s resebref, Listy z podrözy (4 bd, 1875-78). Af hans originaldikter utkom 1875 4:e uppl. (4 bd). Lll. Odyssélandskap. Se Landskapsmåleri, sp. 1023. Odyssén (grek. Odysséi'a). Se Home ros och Odysseus. Odysseus (grek. Ὀδυσσεύς, lat. Ulixes, mindre riktigt Ulysses), berömd forngrekisk sagohjälte, son af Laertes och Antikleia, konung öfver Ithaka och de närmast kringliggande öarna (Kefallenia, Zakynthos m. fl.) utanför Greklands västra kust, är hufvudpersonen i den stora homeriska hjältedikt, som efter honom bär namnet Odyssén (Odysseia), samt öfver hufvud en af den grekiska fornsagans utförligast och mest sympatiskt tecknade gestalter. Från hans ungdomstid berättar Homeros blott två tilldragelser: ett besök hos hans morfader, Autolykos, hvarvid O. under en jakt sårades af en vildgalt, och en färd till Messenien, dit hans fader skickat honom för att kräfva godtgörelse för får, hvilka Messenes män röfvat från Ithaka. Till deltagande i Trojanska kriget förde han, därtill med möda öfvertalad af Agamemnon eller, enligt en yngre saga, af Palamedes, på tolf skepp krigarskarorna från sitt örike och den närmast angränsande delen af fastlandet. Iliaden skildrar honom som tapper i striden, men i synnerhet utmärkte han sig genom beslutsam uthållighet i förening med en hög grad af listig förslagenhet, hvarför äfven den yngre sagan, som älskar att från genealogisk synpunkt sammanföra besläktade naturer, gjort honom till son af den illsluge Sisyfos. Genom O:s bemedling bilades den fördärfliga missämjan mellan Agamemnon och Akilles, och hans kloka, energiskt genomförda rådslag bidrogo väsentligt till Trojas slutliga eröfring (se Trojanska kriget). Många och underbara voro de äfventyr, som O. efter krigets slut måste genomgå, innan det omsider beskärdes honom att efter tioåriga irrfärder återse sitt fädernesland. Under seglingen från Troja blef han väderdrifven först till kikonernas land på Traciens kust, där han vid ett nattligt öfverfall förlorade 72 män af sitt följe, och vidare till lotofagerna (se d. o.) på Libyens kust. Härefter följa i den fjär-