557 Oigob-Oise 558 mellan Haute-Saöne i n. samt Doubs och Jura i s. och faller ut i Saöne vid Perrigny efter ett öfvervägande sydvästligt lopp af 185 km. längd. Under fransk-tyska kriget 1870-71 utkämpades vid dess stränder flera strider, särskildt under de operationer general von Werder i slutet af okt. 1870 företog från öfre Elsass i riktning mot Besan^on samt i jan. 1871. (J. F. N.) Oigob, folkstam. Se Masai. Oihonna [å'j-], i Runebergs dikt "Kung Fjalar" en af hufvudpersonerna, dotter till Fjalar. Namnet, en variantform till det i "Ossian" förekommande Oithona, har sedan vunnit spridning i Sverige och Finland. Oikono'mos [ik-], Konstantinos, nygrekisk predikant och lärd, f. 1780 i Tessalien, d. 1857, biet 1809 präst i Smyrna och 1819 i Kon-stantiropel, flydde 1821 vid grekiska upprorets utbrott undan muhammedanernas raseri till Odessa och kom därifrån till Petersburg. 1835 återvände han till Grekland. 0., näst Koraes den grekiska nydaningstidens mest glänsande uppenbarelse, var en hänförande andlig talare, en hellen alltigenom, höll strängt fast vid den grekisk-ortodoxa kyrkan och verkade för nygrekiska språkets tillbakaförande till största möjliga likhet med det klassiska forn-språket. Hans skrifter, hufvudsakligen teologiska och lingvistiska, utkommo samlade i 3 bd 1864 -67. (J. C.) Oil City [åi'l si'ti], en gång hufvudort för petroleumindustrien i Venango county i nordamerikanska staten Pennsylvania, vid Oil creek och dess förening med Allegheny river. 15,657 inv. (1910). Oljekällorna i trakten upptäcktes 1857, och staden anlades 1860. Man beräknar, att på 1860-talet minst 60 mill. barrels (à 160 liter) olja hämtades från Oil creekdalen. Nu är produktionen obetydlig. Oljan föres därifrån på ångbåtar till Pittsburg. (J. F. N.) Oileus (grek. Ὀϊλεύς), i den grekiska fornsagan konung öfver de opuntiske lokrerna (se Lokris) och fader till den ene af de furstar med namnet Aias, som voro med vid Troja (se Aias 1). O. hade enligt sagan deltagit i det argonautiska tåget (se Argonauterna). J. C. Oil rivers [åi'l ri'vəs], Oljefloderna, kallas Nigers deltaarmar i följd af den där blomstrande oljehandeln. Häraf har Protectorate of the oil rivers fått sitt namn. Se Nigerkustprotektoratet. (J. F. N.) Oiltransfer [åi'lträ'nsfə], eng., en fotografisk kopieringsmetod, som utföres på så sätt, att ett oljepigmenttryck (se Kromoljetryck), innan den feta färgen torkat, lägges i kontakt med ett papper och under starkt tryck får passera en press, hvarvid den feta färgen går öfver till det nya papperet. Fördelen hos detta förfarande är, att man förenar oljepigmentförfarandets stora individuella möjligheter med fullständig frihet vid valet af öfverföringspapper, då till oiltransfer kan användas papper utan någon som helst preparering och papperets ursprungliga struktur således kan bibehållas. Det medelst detta förfarande framställda aftrycket liknar mera en gravyr eller radering än en fotografi. J. Htzg. Oineus (grek. Οἰνεύς, lat. Oeneus), forngrekisk sagokonung i Kalydon i Etolien, fader till Meleagros, Tydeus och Deianeira. En sägen, att han varit den förste, som infört vinodlingen, står tydligen i samband med hans namn ("vinman", af grek. oinos, vin). Under hans lifstid timade den berömda jakten på det kalydonska vildsvinet (se Meleagros). A. M. A. Oiniadai, en forntida befäst stad i Akarnanien, på södra brädden af Leziniträsket vid Acheloos' utlopp, på en liten kulle, som nu kallas Trikardokastro. Staden var ej utan betydelse i grekiska historien. Den intogs 450 f. Kr. af messenierna från Naupaktos, men återtogs följande år af akarnanerna. År 219 f. Kr. bemäktigade sig Filip V af Macedonien densamma och återställde dess förstörda befästningar. En del af de intressanta ruinerna af dessa m. m. är uppgräfd. J. C. Oinochoë (af grek. oinos, vin, och chein, gjuta), vinkanna af lergods eller stundom af metall, med hvilken man hällde vinet ur den stora tillblandningsbålen (krater, se d. o. sp. 1222) i de smärre dryckeskärlen. Dylika kannor ända från den "egyptisk-korintiska" tiden finnas ännu kvar (t. ex. i Vatikanska museet). J. C. Oinomaos. Se Hippodameia. Oinone (grek. Οἰνώνη, lat. Oenone), grek. gudas., en nymf på berget Ida, hvilken blef den trojanske Paris' första maka. Förgäfves varnade hon sin gemål för hans tilltänkta färd till Sparta, där han gick mot sitt öde i Helenas förföriska gestalt. När Paris hade blifvit sårad af Filoktetes, som hade Herakles' pilar, återvände han till O., men hon nekade att, som hon kunnat, bota hans sår. Sophus Bugge sätter den fornnordiska gudinnan Nanna, Balders gemål, i samband med O. J. C. Oinone, Oinopia, forntida namn på Egina (se d. o.). Oinotria (grek. Οἰνωτρία), vinlandet. Se Italien, sp. 1023. Oinussai (grek., "de vinrika"). 1. Grekiska öar (Cabrera l. Schitsa och Sapientsa) s. om Messeniska halfön, skådeplats för flera sjöslag i forntid och medeltid. -- 2. Ögrupp i Smyrnabukten, enligt Herodotos känd för sitt utmärkta vin. 1 o. 2. J. C. Oirad. Se Kalmucker. Oiron-fajans [ωarå'-]. Se Henri-deux-fajans. Oisans [ωasã'], landskap i Dauphiné, nu hörande till franska dep. Isère, en af Romanche genomfluten romantisk dal i Dauphinéalperna. Hufvudort är Le Bourg d'O., 1,410 inv. (1901). J. F. N. Oisansalperna [ωasã'-]. Se Pelvoux. Oise [wās]. 1. (Lat. Esia l. Isara) Biflod fr. h. till Seine, upprinner i Ardennerna s. om Chimay i belgiska prov. Hainaut, flyter, företrädesvis i sydvästlig riktning, genom dep. Aisne, Oise och Seine-et-Oise samt förenar sig med Seine vid Conflans S:te Honorine, 22 km. nedanför Paris. Längd 305 km., däraf 138 km. äro segelbara (till Chauny). Största bifloden är Aisne, fr. v., hvilken är både längre och vattenrikare än hufvudfloden. Floden står i förbindelse med flera kanaler, bl. a. med Manicampkanalen och dess fortsättning. O:s sidokanal, hvilken går parallellt med floden från