Chauny till Janville (29 km.), samt, i sitt öfre lopp, med Sambre-, Somme- och S:t Quentinkanalerna. -- 2. Departement i norra Frankrike, uppkalladt efter ofvannämnda flod, är sammansatt af delar af Ile-de-France och Picardie samt har en areal af 5,887 kvkm. 411,028 inv. (1911). Dep. är i allmänhet jämnt och bördigt, med vackra dalar och skogar, såsom de vid Compiègne, Ermenonville, Chantilly och Hallate, alla i s. Endast i n. är marken mera kuperad. Hufvudfloden är Oise, i hvilken dep:s flesta vattendrag utmynna; norra delen tillhör Sommes, sydöstra Marnes flodområde. Af hela arealen äro 4/5 odlingsbar mark, 1/6 skog och 1/20 betesmark. Säd skördas utöfver den egna förbrukningen. Frukt, grönsaker och mjölk föras till Paris. Mycket cider tillverkas. Industrien sysselsätter mer än 1/3 af befolkningen och omfattar hufvudsakligen tillverkning af järnarbeten, porslin, fajans, glas, väfnader af ylle och bomull, spetsar (i Chantilly) samt haute-lisse- och gobelängväfnader (i Beauvais). Dep. är indeladt i 4 arrondissemang: Beauvais, Clermont, Compiègne och Senlis. Hufvudstad är Beauvais. 1 o. 2. (J. F. N.) Oisianska sägnerna. Se Iriska litteraturen, sp. 847. Oisin, Oisian. Se Ossian. Oite (nygr. Iti), berg. Se Oeta. Oitozpasset. Se Karpaterna, sp. 1147. Oji. Se Odji. Ojibway [åudʃi'bωei], indianstam. Se Chippeways och Hiawatha. Ojo caliente [åchåkalie'nte], badort i mexikanska staten Zacatecas, s. ö. om staden Zacatecas. Omkr. 8,000 inv. Varma källor. Ojos del Guadiana [å'chås del gωadia'na]. Se Guadiana, sp. 513. 'O?un Musa, arab. Se Moses källor. Ojäfvige män, jur. Se God man. Ok, bär- eller dragtyg. Bäroket för människor består af ett efter axlar och hals formadt trästycke, hvari bördan hänges. Dragok används hufvudsakligen för oxar. Vanligast i Sverige är halsok, en medelst "horntömmar" vid hornen fäst, på halsen hvilande träbom, vid hvilken dragstång eller skaklar angöras; brukas mest för par med en för båda dragarna gemensam bom. Enbetsok äro vanligen nackok, som med horntömmarna äro fästa strax bakom hornen. I andra länder brukas pannok, som hvilar på pannan omedelbart nedanför hornen. Med alla dessa ok utöfvas dragningen med hufvudet, hvilket utdömts från fysiologisk och djurskyddsvänlig synpunkt under framhållande af selens företräde, hvilket dock den praktiska erfarenheten icke afgjordt bekräftat. För hästar användes förr bukok, som fäst vid selen och liggande under dragarens buk tjänade till anspänning af den lågt sittande dragstången på vissa årder- och plogmodeller; brukas numera föga. H. J. Dft. Ok., vid latinska djurnamn förkortning för Lorenz Oken (se d. o.). Oka [åkā], Okka, en äldre turkisk viktsenhet, som ännu är bruklig på Balkanhalfön och enligt lag var = 400 dirhem (se d. o.), men har beräknats något olika i skilda trakter, mestadels = ung. 1,28 kg. I Turkiet är oka numera likbetydande med kilogram. Oka [akā], biflod till Volga (fr. h.), upprinner i södra delen af guv. Orel på en höjd af 257 m., flyter i nordlig och östlig riktning genom guv. Orel, Tula, Kaluga, Moskva, Rjazan, Tambov, Vladimir och Nizjnij-Novgorod samt förenar sig vid staden Nizjnij-Novgorod med Volga. Floden är omkr. 1,500 km. lång, har i sitt mellersta lopp 200--500 m. bredd och 3--6 m. djup. Den blir segelbar vid Orel (omkr. 1,420 km. från mynningen) samt är för flodfarten en af de viktigaste floderna i Ryssland. De största bifloderna äro: fr. v. Ugra, Moskva och Kljasma, fr. h. Susja, Upa, Pronja, Moksja (med Zna) och Tesja. (J. F. N.) Okajama. Se Okayama. Okanda. 1. Ett af namnen på floden Ogove. -- 2. Folkslag. Se Franska Kongo, sp. 1192. Ó-Kanizsa [å'kaniʃa]. Se Kanizsa. Okapi, zool. Se Giraffdjur. Okavango, flod i Afrika. Se Kubango. Okayama (Okajama), hufvudstad i ett japanskt län (ken) med samma namn, i sydvästra delen af ön Hondo, nära floden Ashagivas utlopp i hafsviken Seto utsi. 93,421 inv. (19G8). Berömdt för sitt stora palats, en gång säte för en daimiofamilj. (J. F. N.) Okba, fältherre. Se Marokko, sp. 1032. Okbenen, anat. Se Hufvudskål, sp. 1223. Okbågen, anat. Se Hufvudskål, sp. 1223. Okeanos (grek. Ὠκεανός, lat. Oceanus) var enligt den hos forntidens greker från uräldsta tider gängse föreställningen en hela jorden och hafvet kringflytande världsström, hvilken, cirkelformigt sluten inom sig själf, framströmmade lugnt och majestätiskt utan att blanda sina böljor med hafvets, ehuru såväl detta som alla floder och källor från O. hade sitt ursprung. Ur O:s böljor tänktes solen, månen och stjärnorna uppstiga för att åter sänka sig i dem. Redan Herodotos opponerar sig

Okeanos med tre oceanider (Asia, Europa och Libya). Bronsrelief från antiken. (British museum.)

likväl mot föreställningen om O. som en världsström, förklarande detta vara en dikt af Homeros eller ännu äldre skalder, och från Aristoteles' tid gäller O. alldeles bestämdt som själfva det stora världshafvet till skillnad från Medelhafvet. -- I likhet med andra naturmakter räknades O. som ett