Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 20. Norrsken - Paprocki / 561-562 (1914) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Okee-cho-bee ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

personligt gudaväsen. Hos Homeros säges
han t. o. m. vara alla de öfrige gudarnas
stamfader. Enligt Hesiodos är han en son af Uranos
(himlen) och Gaia (jorden), den äldste bland
titanerna. Till Zeus och det yngre gudasläktet
står han i ett fredligt förhållande, men utan att
taga del i deras lag. I stilla tillbakadragenhet
lefver han med sin gemål, den ärevördiga Tethys,
och sina många döttrar (oceanider l. oceaniner),
hvilkas antal af Hesiodos uppges till 3,000. Alla
floder på jorden gälla som hans söner. Af
grekernas bildande konst framställes O. som
en äldre skäggig man med vänliga ansiktsdrag,
stundom likasom flodgudarna med behornadt hufvud.

^{A. M. A.}

Okee-cho-bee [åukitʃåu’bi], grund sjö i södra delen
af nordamerikanska staten Florida, n. om Everglades
(se Florida, sp. 630). Den har en areal af 3,200
kvkm. och är mycket grund, i allmänhet icke öfver
4,5 m. djup, samt afflyter genom Caloosahatchee till
Mexikanska golfen.

^{J. F. N.}

Okee-fino-kee swamp [åuikifinåu’ki sωå’mp],
en 2,500 kvkm. stor träsktrakt i södra delen
af nordamerikanska staten Georgia, bevuxen med
cypresser, dvärgpalmer, rödceder m. m. Den afvattnas
dels genom Saint Mary’s river till Atlantiska
hafvet, dels genom Suwanee till Mexikanska golfen.

^{J. F. N.}

Okeghem (Ockenheim), Jean de, nederländsk tonsättare,
f. omkr. 1430, d. 1495 i Tours, var grundläggare
af den yngre nederländska musikskolan (Josquin des
Prez, P. de la Rue, Brumel m. fl.), under hvilken
den imiterande kontrapunktiska konsten nådde sin
höjd (jfr Imitation och Kontrapunkt). O. var 1443–44
korgosse vid katedralen i Antwerpen, senare sannolikt
lärjunge af Dufay och 1453 anställd vid Karl VII:s
hof i Paris, blef 1459 skattmästare vid klostret
S:t Martin i Tours, men bodde från 1461 i Paris,
där han 1465 blef k. kapellmästare. Af hans verk
finnas bevarade omkr. 15 mässor, 7 motetter,
19 chansoner, 4 kanon och en 36-stämmig Deo
gratia. Manuskript finnas i Rom, Bruxelles, Florens
och Dijon. Föga däraf har blifvit tryckt i nyare
sammelverk. Sin förnämsta betydelse tyckes O. haft som
lärare. Biogr. af
Brenet (1893) och
de Marcy (1895).

^{A. L.}*

Okella (arab. wakkâle) är bland européerna i Egypten
en beteckning för i de större städerna, i synnerhet
i Kairo och Alexandria, till varunederlag använda,
väldiga, fyrkantiga byggnader. I den sistnämnda
staden bildar en dylik okella vanligen ett helt
kvarter. Byggnaden omsluter en öppen gård, som är
omgifven af arkader, ledande till de olika magasinen,
hvilkas lager förvaras en trappa upp. Kairo har
åtskilliga arkitektoniskt vackra okellor att framvisa.

^{K. P.}*

Okellos Lukanos. Se Ocellus Lucanus.

Oken [åken], levantisk vikt, vanligen = 1/44 kantar
(se d. o. och Cantaro).

Oken [åken], urspr. Ockenfuss, Lorenz,
tysk naturfilosof af Schellings skola, f. 1779 i Baden,
d. 1851 i Zürich, blef professor i naturvetenskap
1807 i Jena, 1828 i München och 1832 i Zürich. Ehuru
hans naturspekulationer delvis äro fantastiska och
bl. a. byggas på talsymbolik, har han framställt
många originella tankar, som kommit till sin rätt i
nutidens naturuppfattning. Vid

Goethes sida är han i Tyskland den främste
föregångaren till den moderna utvecklingsläran,
descendensteorien. Han gjorde gällande, att alla de

organiska varelserna, växter, djur och människan,
kommit till genom en gradvis skeende utveckling ur
ett urslem. Hela organisationsprocessen fattar han
som en utveckling med den medvetna intelligensen hos
människan som ändamål. Hans hufvudarbete är
Lehrbuch der naturphilosophie (1809–11; 3:e uppl. 1843).
Han utgaf tidskriften "Isis" (från 1817). Jfr
C. Güttler, "O. und sein verhältnis zur modernen entwickelungslehre" (1884), och
G. W. Hübner, "O:s naturphilosophie" (1909).

^S–e

Oker [å’ker], flod. Se Ocker.

Oki [å-], japansk ögrupp i Japanska hafvet, v. om Hondo,
bestående af 4 skogbevuxna, bergiga öar. 338 kvkm. Omkr. 70,000 inv.

^{J. F. N.}

Okinawa [å-]. Se Riu-Kiu-öarna.

Okisaki [å-], jap., benämning för japanska kejsarinnan, eventuellt änkekejsarinnan.

Okka, en vikt. Se Oka.

Oklahoma [åukləhåu’mə], på choktaw-indianernas språk
"rödt folk", en af Nord-Amerikas förenta stater,
mellan 33° 35’ och 37° n. br. samt mellan 94° 29’
och 103° v. lgd. Det gränsar i n. till Colorado
och Kansas, i ö. till Missouri och Arkansas, i
s. till Texas, mot hvilket Red river bildar gräns,
och i v. till Texas och New Mexico (se kartan
till Nord-Amerikas förenta stater). 181,440 kvkm.,
hvaraf 1,665 kvkm. vatten. De tre grefskapen v. om
100:e meridianen bilda en omkr. 54 km. bred remsa,
som förr kallades "No man’s land". Landet är nästan
alltigenom ett stäppland, som dock i sin östra del
(det forna Indianterritoriet) är fylldt af lägre
berg (omkr. 1,500 m.). Höjden öfver hafvet växlar
mellan 1,430 m. längst i n. v. och 100 m. i s. ö. I
n. ö. består det af stenkolsformationens lager,
eljest af mesozoiska och tertiära bildningar. Den
fruktbaraste delen är den östra. De största
floderna äro Arkansas och dess bifloder Cimarron
och Canadian river samt utefter södra gränsen Red
river med bifloden Washita. Klimatet är torrt och
kontinentalt. Oklahoma city har i årsmedium 15°,
om sommaren (juni–aug.) 25,5° (stundom upp till
40°) och under vintern (dec.–febr.) 3° (stundom
–27°). Nederbörden är i medeltal för staten 800 mm.,
med en skillnad i ö. och v. af 300 mm. Jordbruk
och boskapsskötsel äro hufvudnäringar och stadda
i rask utveckling. 1910 funnos 190,192 farmer med
en areal af 11,7 mill. har, hvaraf 60,8 proc. voro
odlad (improved) jord, och deras värde var 918,2
mill. doll. De viktigaste sädesslagen äro majs,
hvete och hafre; f. ö. odlas potatis, foderväxter,
sorghum, frukt, bomull och lin. Af majs skördades
1912 35,9 mill. hl., af hvete 7 mill. hl. och af
bomull öfver 1 mill. balar. Västra delen af staten,
som på grund af torkan är mindre lämplig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>