personligt gudaväsen. Hos Homeros säges han t. o. m. vara alla de öfrige gudarnas stamfader. Enligt Hesiodos är han en son af Uranos (himlen) och Gaia (jorden), den äldste bland titanerna. Till Zeus och det yngre gudasläktet står han i ett fredligt förhållande, men utan att taga del i deras lag. I stilla tillbakadragenhet lefver han med sin gemål, den ärevördiga Tethys, och sina många döttrar (oceanider l. oceaniner), hvilkas antal af Hesiodos uppges till 3,000. Alla floder på jorden gälla som hans söner. Af grekernas bildande konst framställes O. som en äldre skäggig man med vänliga ansiktsdrag, stundom likasom flodgudarna med behornadt hufvud. ^{A. M. A.} Okee-cho-bee [åuk<over>i</over>tʃåu'b<over>i</over>], grund sjö i södra delen af nordamerikanska staten Florida, n. om Everglades (se Florida, sp. 630). Den har en areal af 3,200 kvkm. och är mycket grund, i allmänhet icke öfver 4,5 m. djup, samt afflyter genom Caloosahatchee till Mexikanska golfen. ^{J. F. N.} Okee-fino-kee swamp [åuikifinåu'ki sωå'mp], en 2,500 kvkm. stor träsktrakt i södra delen af nordamerikanska staten Georgia, bevuxen med cypresser, dvärgpalmer, rödceder m. m. Den afvattnas dels genom Saint Mary's river till Atlantiska hafvet, dels genom Suwanee till Mexikanska golfen. ^{J. F. N.} Okeghem (Ockenheim), Jean de, nederländsk tonsättare, f. omkr. 1430, d. 1495 i Tours, var grundläggare af den yngre nederländska musikskolan (Josquin des Prez, P. de la Rue, Brumel m. fl.), under hvilken den imiterande kontrapunktiska konsten nådde sin höjd (jfr Imitation och Kontrapunkt). O. var 1443--44 korgosse vid katedralen i Antwerpen, senare sannolikt lärjunge af Dufay och 1453 anställd vid Karl VII:s hof i Paris, blef 1459 skattmästare vid klostret S:t Martin i Tours, men bodde från 1461 i Paris, där han 1465 blef k. kapellmästare. Af hans verk finnas bevarade omkr. 15 mässor, 7 motetter, 19 chansoner, 4 kanon och en 36-stämmig Deo gratia. Manuskript finnas i Rom, Bruxelles, Florens och Dijon. Föga däraf har blifvit tryckt i nyare sammelverk. Sin förnämsta betydelse tyckes O. haft som lärare. Biogr. af Brenet (1893) och de Marcy (1895). ^{A. L.}* Okella (arab. wakkâle) är bland européerna i Egypten en beteckning för i de större städerna, i synnerhet i Kairo och Alexandria, till varunederlag använda, väldiga, fyrkantiga byggnader. I den sistnämnda staden bildar en dylik okella vanligen ett helt kvarter. Byggnaden omsluter en öppen gård, som är omgifven af arkader, ledande till de olika magasinen, hvilkas lager förvaras en trappa upp. Kairo har åtskilliga arkitektoniskt vackra okellor att framvisa. ^{K. P.}* Okellos Lukanos. Se Ocellus Lucanus. Oken [<over>å</over>ken], levantisk vikt, vanligen = 1/44 kantar (se d. o. och Cantaro). Oken [<over>å</over>ken], urspr. Ockenfuss, Lorenz, tysk naturfilosof af Schellings skola, f. 1779 i Baden, d. 1851 i Zürich, blef professor i naturvetenskap 1807 i Jena, 1828 i München och 1832 i Zürich. Ehuru hans naturspekulationer delvis äro fantastiska och bl. a. byggas på talsymbolik, har han framställt många originella tankar, som kommit till sin rätt i nutidens naturuppfattning. Vid Goethes sida är han i Tyskland den främste föregångaren till den moderna utvecklingsläran, descendensteorien. Han gjorde gällande, att alla de <img r>

organiska varelserna, växter, djur och människan, kommit till genom en gradvis skeende utveckling ur ett urslem. Hela organisationsprocessen fattar han som en utveckling med den medvetna intelligensen hos människan som ändamål. Hans hufvudarbete är Lehrbuch der naturphilosophie (1809--11; 3:e uppl. 1843). Han utgaf tidskriften "Isis" (från 1817). Jfr C. Güttler, "O. und sein verhältnis zur modernen entwickelungslehre" (1884), och G. W. Hübner, "O:s naturphilosophie" (1909). ^S--e Oker [å'ker], flod. Se Ocker. Oki [<over>å</over>-], japansk ögrupp i Japanska hafvet, v. om Hondo, bestående af 4 skogbevuxna, bergiga öar. 338 kvkm. Omkr. 70,000 inv. ^{J. F. N.} Okinawa [å-]. Se Riu-Kiu-öarna. Okisaki [<over>å</over>-], jap., benämning för japanska kejsarinnan, eventuellt änkekejsarinnan. Okka, en vikt. Se Oka. Oklahoma [åukləhåu'mə], på choktaw-indianernas språk "rödt folk", en af Nord-Amerikas förenta stater, mellan 33° 35' och 37° n. br. samt mellan 94° 29' och 103° v. lgd. Det gränsar i n. till Colorado och Kansas, i ö. till Missouri och Arkansas, i s. till Texas, mot hvilket Red river bildar gräns, och i v. till Texas och New Mexico (se kartan till Nord-Amerikas förenta stater). 181,440 kvkm., hvaraf 1,665 kvkm. vatten. De tre grefskapen v. om 100:e meridianen bilda en omkr. 54 km. bred remsa, som förr kallades "No man's land". Landet är nästan alltigenom ett stäppland, som dock i sin östra del (det forna Indianterritoriet) är fylldt af lägre berg (omkr. 1,500 m.). Höjden öfver hafvet växlar mellan 1,430 m. längst i n. v. och 100 m. i s. ö. I n. ö. består det af stenkolsformationens lager, eljest af mesozoiska och tertiära bildningar. Den fruktbaraste delen är den östra. De största floderna äro Arkansas och dess bifloder Cimarron och Canadian river samt utefter södra gränsen Red river med bifloden Washita. Klimatet är torrt och kontinentalt. Oklahoma city har i årsmedium 15°, om sommaren (juni--aug.) 25,5° (stundom upp till 40°) och under vintern (dec.--febr.) 3° (stundom --27°). Nederbörden är i medeltal för staten 800 mm., med en skillnad i ö. och v. af 300 mm. Jordbruk och boskapsskötsel äro hufvudnäringar och stadda i rask utveckling. 1910 funnos 190,192 farmer med en areal af 11,7 mill. har, hvaraf 60,8 proc. voro odlad (improved) jord, och deras värde var 918,2 mill. doll. De viktigaste sädesslagen äro majs, hvete och hafre; f. ö. odlas potatis, foderväxter, sorghum, frukt, bomull och lin. Af majs skördades 1912 35,9 mill. hl., af hvete 7 mill. hl. och af bomull öfver 1 mill. balar. Västra delen af staten, som på grund af torkan är mindre lämplig