565 Oksanen--Oktavon 566 under resa från eller till riksdagen, åtnjuter han enl. R. F. § 110 mom. 2, om man vet honom vara i sådant ärende stadd, det skydd mot ofredande med ord eller gärning, som konungens ämbetsmän i eller för ämbetet åtnjuta enligt allmän lag, (Strafn. kap. 10 §§ l, 2), ett skydd, som också tillkommer riksdagens fullmäktige, revisorer, sekreterare och kanslibetjänte som sådana. Dessutom kan riksdagsman ej förvisas från riksdagsorten. För sina gärningar eller yttranden som riksdagsman kan han ställas under tilltal eller beröfvas sin frihet endast genom formligt beslut af den kammare han tillhör och om minst 5/e af de röstande instämt däri (§ 110 mom. 1). För sina åtgöranden som icke riksdagsman är riksdagsman ansvarig som andra. Dock kan han ej på blott anklagelse fängslas, utom när han gripes på bar gärning vid begående af grof missgärning (sådan som är belagd med dödsstraff eller minst två års straffarbete) eller när domaren efter anställd rannsakning förordnar om hans häktande med anledning af anklagelse för grof missgärning. Endast vid sådan anklagelse kan han till domstol hämtas, när han ej på dess kallelse inställt sig. - Äfven i andra monarkiska länder åtnjuter statschefen okränkbarhet, och i alla länder med fri författning har folkrepresentationen liknande skydd som i Sverige. Ett sådant stadgades först i England genom underhusets delvis ända från medeltiden härstammande privilegier. S. B. Oksanen [å′k-], pseudonym för finske skriftställaren A. E. Ahlqvist. Okstinderne [-tinner-], fjällgrupp. Se Norge, sp. 1377. Oksö [å′ksö], Oxö, första klassens kustfyr v. om inloppet till Kristiansand, Norge, inbyggd i ett hvitt järntorn, har en ljusstyrka af 300,000 normalljus. Ljusets höjd öfver hafvet är 47 m., ljusvidden 19 min. K. V. H. Oktaeder (af grek. okto′, åtta, och he′dra, yta). 1. Mat., en regelbunden mångplaning, som begränsas af åtta liksidiga och lika stora trianglar. Oktaedern har 12 kantlinjer och 6 hörn; i hvarje hörn sammanstöta 4 trianglar. Om dess kantlinje är a, så är ytan 2[rot]3a², kubikinnehållet [rot]2a³/3. Gränsytorna bilda med hvarandra en vinkel af 109° 28′ 16″. -- 2. Miner., krist., en af åtta liksidiga trianglar begränsad kristall, eller m. a. o. den enklast tänkbara af pyramidytor bestående holoedriska form af det reguljära systemet (se Kristallografi). Denna form antages vanligtvis af magnetit, spinell, guld, alun o. s. v. 1. I. F.) 2. A. Hng. Oktaeteris (af grek. okto', åtta, och e'tos, år), vanligare kallad ennaeteris (af grek. enne'a, nio), kronol., en inom den äldre grekiska tidräkningen använd cykel, hvarigenom månårets början återfördes till sommarsolståndet. Cykeln bestod af 8 år om 354 dagar samt därtill 3 skottmånader om 30 dagar, hvilka insattes i det 3:e, 5:e och 8:e året. Cykeln kom således att bestå af 2,922 dagar, d. v. s. i medeltal 365¼ dag för hvart och ett af åren i cykeln. Cykeln, som stod i sammanhang med firandet af vissa urgamla fester, anses ha blifvit införd af Kleostratos från Tenedos, hvilken lefde någon tid efter Herodotos. Då den emellertid mindre väl lämpade årsräkningen efter månens lopp, sökte man förbättra den genom en korrektion dels hvart 16:e år, dels hvart 160:e år. Därigenom blef emellertid cykeln alltför invecklad, och den utträngdes därför snart af Metons cykel (jfr Kronologi, sp. 39). (B-d.) Oktai, mongolhärskare. Se Mongolerna, sp. 908. Oktan, kem., ett kolväte af sammansättningen C₈ H₁₈ tillhörande paraffinerna (se d. o.). Oktant (af lat. o'ctans, en åttondel), ett vinkelmätningsinstrument, som är konstrueradt efter samma principer som den oftare använda sextanten (se d. o.), men hvars båge omfattar blott 1/8 af cirkelns omkrets (= 45°) i st. f. 1/6 hos sextanten. B-d. Oktanten (lat. o'ctans], astron., en liten på södra himmelshemisfären belägen stjärnbild, som omger själfva den södra himmelspolen. Den innehåller blott svagare stjärnor, af hvilka de ljusaste, β och ν, äro af 4:e storleken. Den närmast sydpolen belägna stjärnan, δ, är af 6:e storleken. Dess afstånd från polen är ungefär ¾ bågminut. B-d. Oktanter, astron., kallas i månrörelsen de 4 lägen af månen i förhållande till jorden och solen, som äro midt emellan nymånen och första och sista kvarteren samt mellan fullmånen och första och sista kvarteren. Den geocentriska longitudsskillnaden mellan månen och solen uppgår alltså i oktanterna till resp. 45°, 135°, 225° och 315°. B-d. Oktapla (af grek. oktaplus, åttafaldig), bibel, som är tryckt på åtta språk, hvilka stå jämsides i olika spalter. Oktastylos (af grek. okto′, åtta, och stylos, pelare), byggnad med åtta pelare på framsidan. Oktav (it. ottava, af lat. octava, åttonde), musikalisk intervall, omfattande 8 diatoniska toner, t. ex. C--c (C D E F G A H c). Svängningsförhållandet mellan C och c är = 1: 2. Till sin harmoniska betydelse är oktaven endast ett upprepande af unisonen i ett annat läge. Oktav kallas äfven sammanfattningen af alla toner mellan de båda (liknämnda) oktavtonerna. I denna mening indelas hela klaviaturen i oktavområden, kallade subkontraoktaven (C₂--H₂), kontraoktaven (C₁--H₁, stora l. grofva oktaven (C--H), lilla l. ostrukna oktaven (c--h), ettstrukna oktaven (c¹--h¹), tvåstrukna oktaven (c²--h²), trestrukna oktaven (c³--h³), fyrstrukna oktaven (c⁴--h⁴) o. s. v. Tecknet 8:va..... öfver noterna betyder, att de skola utföras en oktav högre, än de äro skrifna; under noterna betecknar det deras nedflyttning i närmast lägre oktav. -- Kort oktav kallas i en del äldre orglar lägsta oktaven, smalare än de andra och så inrättad, att ciss, diss, fiss och giss saknas och de skenbara tangenterna för e, fiss och giss i stället ange c, d och e. Kort oktav uppkom på den tid, då f var lägsta använda ton och halftoner ej voro representerade i lägsta oktaven (undantagandes B), samt bibehölls senare för besparing af utrymme. -- Oktav är äfven namn på ett bokformat, som uppstår därigenom, att tryckarket vikes i 8 blad (16 trycksidor). Jfr Format. A. L.* Oktavflöjt, Pickolaflöjt, mus. Se Flöjt. Oktavkoppel, mus. Se Koppel 3. Oktavon (sp. octavo), afkomling af hvit och kvarteron.