samt samlingar af brons- och gipsafgjutningar, statsbiblioteket (omkr. 132,000 bd), det naturhistoriska museet med arkeologiska och naturalhistoriska samlingar, den nya teatern, rådhuset samt de båda kyrkorna: den lutherska S:t Lambertikyrkan (urspr. från 1200-talet, ombyggd) och den vackra katolska kyrkan. Gymnasium, lärarseminarium, oberrealskola och högre flickskolor. Jämte ett spinneri, järngjuteri och glashyttor finnas fabriker för tillverkning af tobak, tvål, läder, maskiner m. m. Liflig handel drifves med spannmål och andra landtmannaprodukter, och O:s hästmarknader äro de största i hela Nord-Tyskland. -- O. blef befäst 1155 och erhöll stadsrättigheter 1345. (J. F. N.) Oldenburg, Antoinette Augusta, gref-vinna af. Se Gy l den l ö ve, sp. 735. Oldenburg, svensk släkt, uppges härstamma från Frankfurt a. M. och inkom omkr. 1740 till Sverige med Frans Ernst 0., f. omkr. 1710, d. 1762, gulddragare i Stockholm och bruksegare. Fyra söner till honom bildade särskilda släktgrenar, af hvilka i Sverige fortlefver endast en. Den ofvannämnde F. E. 0:s sonsons sonJohanFrans Henrik 0., f. 1830 i Lidköping, d. 27 okt. 1896 i Stockholm, kontorschef vid Gustafsbergs porslinsfabrik, var en framstående numismatiker och bildade en mycket värdefull myntsamling, som såldes på auktion i Stockholm 1897 och 1898. Hans kusins son Erik 0., f. 1867, är sedan 1893 verkställande direktör i A.-b. Centraltryckeriet i Stockholm, och dennes broder John 0., f. 1875, likaledes boktryckare, anställd hos A.-b. P. A. Norstedt & söner i Stockholm, har gjort sig känd som uppfinnare af oleokromferfarandet. Oldenburgska hornet, ett af en westfalisk guldsmed för konung Kristian I af Danmark förfärdiga dt stort dryckeshorn af förgylldt silfver, som nu förvaras på Eosenborgs slott i Köpenhamn. Hornet är rikt ornamenteradt; fötterna, locket och spetsen föreställa borgar med många människofigurer. Oldenburgska huset, en från grefve D i d r i k den lycklige (d. 1440) af Oldenburg härstammande ätt, från hvilken utgrenat sig de nu regerande dynastierna i Danmark, Norge, Ryssland, Grekland och Oldenburg och af hvilken en gren förr regerat i Sverige. En Didriks yngre son, Gerhard, var stamfader för den grefliga Oldenburgska ätten, hvilken utgick 1667. Didriks äldste son, Kristian, valdes 1448 till konung af Danmark och blef 1450 konung i Norge samt 1457 konung i Sverige. Äfven hans äldre son, Hans, och dennes son, Kristian II, voro unionskonungar. Kristian I:s yngre son, Fredrik I af Danmark-Norge, hade tre söner, Kristian III, som blef stamfader åt alla följande danska konungar, Hans d. ä., som dog barnlös (1580), och Adolf, som grundlade den hertigliga gottorpska linjen. Från Kristian IILs yngre son, Hans d. y., härstammade 4 sönderborgska linjer, l nordborgsk och l gliicksborgsk linje, hvilka dock alla utslocknade under 1700-talet (1706-79), med undantag af den sönderborg-augustenborgska (se Augusten-b o r g) och den sönderborg-beckska, hvilken 1825 fick namnet Sönderborg-Gliicksborg. Från denna utgingo den danske konungen Kristian IX och hans efterträdare, hans son Georg, hellenernas konung, med efterträdare samt hans sonson Karl (Håkan), konung i Norge. Den gottorpska linjen delade sig i en äldre, som med hertig Karl Peter Ulrik (Peter III) 1762 besteg ryska kejsartronen och ännu innehar densamma, och tre yngre, af hvilka en (se Holstein-gottorpska ätten) 1751- 1818 var regerande i Sverige (1814-18 äfven i Norge), under det att till de bägge andra sedan 1774 hört hertigarna och storhertigarna i stamlandet Oldenburg. E. Ebg. Oldenburgska nötkreatursrasen, husdjurssk., benämndes förr i Sverige från Oldenburg importerad svartbrokig boskap. I Oldenburg finnas två slags svartbrokig boskap, nämligen en gödtyp, Wesermarskrasen (se d. o.), och en mjölktyp, Jeverlandsrasen (se d. o.). H. F. Oldendorf (Hessisch-O.), stad i preussiska reg.-omr. Kassel (prov. Hessen-Nassau), nära Weser, 26 km. s. ö. om Minden. 1,941 inv. (1905). Vid O. vunno svenska, hessiska och lüneburgska trupper under hertig Georg af Braunschweig-Lüneburg 7 juli 1633 en seger öfver en kejserlig här, som anfördes af generalerna Gronsfeld och Merode. Den sistnämnde blef dödligt sårad. Jfr E. Schmidt, "Die belagerung von Hameln und die schlacht bei Hessisch-O." (1880). (J. F. N.) Oldenhorn [å'ldenhårn], bergstopp. Se Diab-le re t s Oldenskaret. Se O l de n. Oldensworth [å'l-], by i preussiska reg.-omr. Schleswig, n. om Tönning. 1,256 inv. (1905). Där undertecknade 5 (16 n. st.) maj 1713 de svenska ombuden (generalmajorerna Patkull och Mellin, öfverstarna Strömfelt och Svanlod samt auditör Hahn) kapitulationstraktaten (dagen därefter ratificerad af Stenbock), hvarigenom Stenbock med sin i Tönning inneslutna här, 10,126 man, hvaraf 3,412 sjuka, gaf sig åt de förenade ryssarna, sachsarna och danskarna. Oldenvatn. Se O l den. Olderf jord. Se K v se n a n g e n, sp. 435. Olderman, Anders och Johan. Se C r o n-s t e d t, sp. 892. Oldesloe [åldeslå], stad i kretsen Stormarn af preussiska reg.-omr. Schleswig, vid Trave och de där mötande järnvägarna från Lübeck, Hamburg och Neumünster. 5,903 inv. (1910). Sool- och svafvelbad. Till förmån för Lüneburg lät Henrik Lejonet tillstoppa saltkällorna, och de öppnades först i midten af 1700-talet. O. intogs af svenskarna 14 dec. 1643. I slutet af 1680-talet byggde konungen af Danmark en storartad befästning kring O. (J. F. N. L. W:son M.) Oldevig, Emil Johan, militär, gymnast, f. 29 sept. 1843 i Karlstad, blef underlöjtnant vid Jönköpings regemente 1868, hvarifrån han 1886 tog afsked med kaptens n. h. o. v. Under tiden hade han med ifver egnat sig åt gymnastiken; han blef gymnastikdirektör 1873, var gymnastiklärare vid Uddevalla (1873-81) och Strängnäs' elementarläroverk (1881-84) samt verkade äfven som sjukgymnast på dessa platser och (somrarna 1873 -81) vid Gustafsbergs badort. Sedan 1883 har han utöfvat verksamhet i Dresden vid ett af honom bildadt eget institut, ett af de främsta i världen, där under årens lopp omkr. 7,000 patienter behandlats (sedan 1908 mottagas där endast kvinnliga sådana). Institutet har besökts af en mängd hospitanter, flertalet personer, som efter genom-