Fruktämnet är tvårummigt, frukten kapsel, bär eller stenfrukt. Af de omkr. 390 kända oleacéerna förekomma de flesta i Asien, i synnerhet i Ostindien; i Europa finnas 12, i Sverige endast 2. Familjens nytta är betydande. Värdefullt virke erhålles af Olea Ligustrum och Fraxinus, läkemedel af Fraxinus (manna), Olea (olivolja) och Jasminum, näringsmedel af frukterna af Olea m. fl., välluktande ämnen af Jasminum och Osmanthus, som prydnadsväxter odlas arter af släktena Fraxinus, Forsythia, Syringa, Chionanthus (snöflingträdet), Ligustrum och Jasminum. G- L-m. Oleacéer, bot. Se Oleaceae. O'lea europaea, bot., farm. Se Oliv. Oleales, bot. Se Oleaceae. Olean [äuliä'n], stad i nordamerikanska staten New York, vid floden Alleghany, och i oljeregionen nära gränsen till Pennsylvania. 14,743 inv. (1910). Tyghus, bibliotek, glas- och maskintillverkning, oljeraffinaderier. J. F. N. Oleander, bot. Se Nerium. Oleandrin. Se Nerium. Olearius (latinisering af Oelschläger), Adam, tysk resande och författare, f. 1599 nära Magdeburg, d. 22 febr. 1671, filos. magister i Leipzig 1627, egnade sig tidigt åt matematiska och naturvetenskapliga studier. 1633 erhöll han anställning som sekreterare vid den beskickning, som hertig Fredrik III af Gottorp afsände till Ryssland, och kort efter sin hemkomst, 1635, anträdde han en liknande resa genom Ryssland till Persien för att knyta förbindelser med detta land. I aug. 1637 kom O. till Ispahan och tog efter 5 månaders vistelse där vägen längs västkusten af Kaspiska hafvet samt öfver Astrahan och Moskva hem till Gottorp, där han inträffade i juli 1639. Hufvudsyftet med beskickningen förfelades visserligen, men resan medförde rika vetenskapliga resultat, som O. framlade i Offt begehrte beschreibung der newen Orientalischen reise etc. (1647; 5:e uppl. 1696, öfv. till holl., fr. och eng.). Berättelsen, som åtföljes af ypperliga kartor, utmärkes för god stil i förening med skarp iakttagelseförmåga och stor sanningskärlek. Som belöning utnämndes O. 1640 till hertigligt råd och hofmatematiker samt erhöll i uppdrag att ordna hertigens bibliotek och konstsamlingar. Bland hans följande arbeten må nämnas en jordglob, 11 fot i genomsnitt och ensam i sitt slag i Europa, hvilken 1713 skänktes till Peter den store, och en himmelsglob (Sphaera coperniciana). Vidare skref han Kurzer begriff einer schleswig-holsteinischen chronic, 1448-1662 (utg. 1663) samt Schleswig-holsteinisches kirchenbuch (1665), med latinsk och högtysk liturgi och psalmer i stället för den äldre platt-tyska psalmboken. Därjämte öfversatte han den persiske skalden Saadis dikter under titeln Rosenthal (1654) och utgaf 1658 "Morgenländische reise" (af hans reskamrat Mandelslo, som från Ispahan fortsatt till Indien). Redan 1633 hade han skrifvit en stor tysk dikt om Gustaf Adolf. Skalden A. Öhlenschläger, hvars fader var född i Slesvig, räknade O. som sin stamfader, ehuru icke på bevislig grund. E. Ebg. Olearius. 1. Johannes O., tysk psalmförfattare, f. 1611 i Halle, d. 1684 som generalsuperintendent i Weissenfels, var en af sin tids mest produktiva andliga skalder och anslöt sig till den äldre lutherska psalmdiktningens traditioner. Han var tillika en af den lutherska kyrkans första hymnologer och gjorde sig högt förtjänt om psalmforskningen genom antologien Geistliche singekunst (1671), af hvars 1,218 nummer 296 äro författade af honom själf. I 1819 års svenska psalmbok är han representerad med n:r 156, 161, 261 och 367.

— 2. Johann Gottfried O., den föregåendes brorson, f. 1635 i Halle, d. 1711 som superintendent i Arnstadt, gjorde sig känd som psalmförfattare bl. a. genom den i hans hemland högt skattade adventssången Komm, du wertes lösegeld. — 3. Johann Christoph O., den föregåendes son, f. 1668, d. 1747 som superintendent i Arnstadt, var en framstående hymnolog och numismatiker. 1—3. E. N. S—g. Oleater, kem., kallas oljesyrans (oleinsyrans) salter. Kalium- och natriumoleaterna utgöra en del af de vanliga tvålsorterna. O. T. S.* Olecranon. anat., öfre ändknölen på stora armpipan. Se Arm och Armbåge. Oledare, fys., motsatsen till ledare (se d. o. och Isolator 1). Olefiner 1. Alkylener, kem., alifatiska kolväten af sammansättningen C_nH_2n. De lägsta (normala) olefinerna äro: etylen C₂ H₄ kokpunkt — 103° propylen C₃ H₆ n-butylen C₄ H₈ » — 5° n-amylen C₅ H₁₀ » + 35° hexylen C₆ H₁₂ » + 68° Olefinerna lösas liksom paraffinerna (se d. o.) icke i vatten, men väl i alkohol och eter. Deras mest karakteristiska kemiska egenskap är additionsförmåga, särskildt för halogener. Additionen eger rum, emedan olefinerna äro omättade föreningar, som innehålla en dubbelbindning mellan två kolatomer. Så är formeln för t. ex. etylen H₂C = C H₂. Olefinerna uppstå genom afspjälkning af vatten ur mättade alkoholer, genom afspjälkning af halogenväte ur mättade alifatiska halogenkolväten och vid den torra destillationen af många kolföreningar. På grund af den sistnämnda reaktionen förekomma olefiner äfven i lysgas. Se Etylen och Kolväten, sp. 615. H. E. Olefiniska kamferarter, Alifatiska terpenalkoholer, kem., kallas en del högre, omättade alkoholer med öppen kolkedja, hvilka mer eller mindre direkt kunna under ringslutning