605 Oleg-Oleum 606 öfvergå till terpen- (resp. kamf er-) derivat. Till de olefiniska kamferarterna, som förekomma i eteriska oljor, höra bl. a. geräniol, nerol och linalool (se dessa ord). Se Eteriska oljor, sp. 978. H. E. Oleg (nord. Helge), rysk storfurste, öfvertog 879 efter sin vapenbroder eller frände Ruriks död, under dennes son Igors minderårighet, styrelsen öfver ryska väldet, men drog 882 med sitt nordiska kri-garfölje (varjagerna) söderut längs Dnjepr och eröfrade genom krigslist Kiev. Därifrån företog han krigståg längs Dnjepr och dess bifloder, sannolikt ända till Kaspiska och Svarta hafven, samt tvang de kringboende slaverna att betala skatt. Slutligen, 907, angrep han med en väldig flotta Konstantino-pel samt tilltvang sig af kejsaren, Leo Filosofen, en fördelaktig fred. Sedermera, 911, afslöto 0:s sändebud i Konstantinopel med kejsaren en traktat, den äldsta urkunden i Rysslands historia. 0., som af folket fick binamnet den vise, var en äkta vikinganatur och afled 913, enligt sagan till följd af ett ormbett. (H. A-t.) Oleh-leh, hamn. Se A t j e h. Olein, riktigare t r i o l e i n, kallas äfven e l a i n (se d. o.). Oleineae, bot. Se O le a c e se. Olelnsyra, kem., detsamma som o l j e s y r a (se d. o.). Olekma, biflod till Lena (fr. h.) i rysk-sibiriska prov. Jakutsk, upprinner på Jablonoibergen och utmynnar i Lena, nedanför Olekminsk. Längd 1,130 km. Flodområdet är rikt på pälsdjur och har viktiga guldvaskerier. J. F. N. Olekminsk, stad i rysk-sibiriska prov. Jakutsk, vid floden Lena, viktig ångbåtsstation. 1,178 inv. (1897). Stor pälshandel. J. F. N. Ölen (grek. 3Qh)v), urgammal grekisk skald från Lycien eller, enligt annan uppgift, från hy-perboréernas land. Hans skaldeverksamhet sättes af sägnen i nära förbindelse med den i Lycien och på Delos af ålder inhemska Apollondyrkan, och han uppges som den äldste af Apollons inspirerade siare. Äfven tillskrifves honom uppfinningen af den episka diktarten._ A. M. A. Olenek [alenjåk], flod i Sibirien, upprinner på Jangkan-bergen, i östra delen af guv. Jeniseisk, strömmar genom prov. Jakutsk och faller ut i Norra Ishafvet v. om Lenas delta. 1,370 km. lång. (J. F. N.) Olenellus Hall, paleont., trilobitsläkte, står Paradoxides mycket nära, men har färre leder i mel-lankroppen än detta släkte; dess bakkropp är dolk-formad, under det bakkroppen hos Paradoxides är skofvelformig (se fig. till art. Fossil). Det förekommer i det s. k. Olenellusledet, understa kam-brium. A. Hng. Olenldae, paleont., en familj af kambriska trilo-biter, omfattande bl. a. släktena Ceratopyge, Eury-care, Leptoplastus, Olenus, Parabolina och Pel-tura. A. Hng. Olenidskiffer 1. Olenusskiffer, geol., en till öfre delen af kambrium hörande, fossilförande mörk skiffer, alunskiffer, utmärkt genom förekom- l sten däri af trilobitsläktet Olenus m. fl., de s. k. oleniderna Skiffern finnes i Skåne, öster- och Yä- l stergötland m. fl. st. inom Sverige samt i Norge och | England. E. E. Olenos (grek. "Qksvog), grek. myt., son till Zeus, grundläggare af staden 0. i Achaia och en likbenämnd stad i Etolien. Hans hustru Lethea var så stolt öfver sin skönhet, att hon ådrog sig gudarnas vrede och blef förvandlad till sten. Mannen bad att få dela hennes öde och blef bönhörd. J- C. Olenus Dalm., paleont., trilobitsläkte, typ för den viktiga familjen Olenidce. Hufvudet är tämligen stort; ögonen ha ryckt långt framåt; pannan visar tre par snedt ställda sidofåror; mellankroppen har 12-14 leder; bakkroppen är liten. Släktet tillhör Sveriges och Englands yngsta kambrium, karakteriserande, jämte familjens öfriga släkten, den s. k. olenidskiffern. A. Hng. Olenusskiffer. Se Olenidskiffer. 0'leo (af lat. o'leum, fett). Se Margarin. Oleokrom [åleåkråm; af lat. o'leum7 olja, och grek. chroma, färg], en af boktryckaren John Olden-burg i Stockholm (P. A. Norstedt & söner) 1912 uppfunnen behandlingsmetod af i färg utförda reproduktioner efter oljemålningar, hvarigenom de erhålla samma yta som originalen och sålunda i högre grad än någon annan reproduktionsmetod förmå ge illusion af verklig oljemålning. Oleomargarin (af lat. orleum, fett). Se Margarin. Oleométer (af lat. o'leum, olja, och grek. mef-tron, mått), ett slags aerometer för oljor. Se Aerometer. Oleräceee, bot., detsamma som Chenopodiacece. Oléron [ålerl'], ö på Frankrikes västkust, midt emot Charentes mynning, tillhör dep. Charente-iriférieure. Den är skild från ön Re genom sundet Pertuis d'Antioche och från fastlandet genom Per-tuis de Maumusson, hvilket är 2-3 km. bredt och ytterst farligt att passera, ön är 30 km. lång och 4-10 km. bred samt har en areal af 172 kvkm. och är sålunda näst Corsica Frankrikes största ö. 16,747 inv. (1906), till större delen reformerta. Den har i v. en klippig kust utan hamnar, består f. ö. väsentligen af sand och har flera saltsjöar. Invånarna, hvilka gjort sig kända som skickliga sjömän, sysselsätta sig med jordbruk och vinodling, saltberedning och fiske. På östra kusten ligger den starkt befästa staden Le Chateau d'0 l é-r o n, med lärarbildningsanstalt och 1,546 inv. (19C6). Andra orter äro S : t P i e r r e med 1,582 inv. (1906), i midten af ön, samt badorten S : t Trojan-les-bains nära sydändan. .- 0. har spelat en roll i sjörättens historia. En samling gamla sjörättsliga bestämmelser, som efterlefdes icke blott i Frankrike, utan delvis äfven i Spanien och Nederländerna, är känd under namnet Lois 1. Röles d'Oléron (förvrängdt Roles de Leyron). De utgåfvos af Pardessus i "Collection des lois mari-times" etc. (1828). (J. F. N.) Öleros, gammal stad på Kreta. Sedan urgamla tider dyrkades Athena där, liksom i det närbelägna Hierapytna. Enligt sägnen hade båda städerna blifvit grundlagda af korybanterna (se d. o.). Olesjnja, stad i Ukrajna, guv. Charkov, strax v. om Vorskla, n. v. om Achtyrka, intogs och brändes af svenskarna under generalmajoren frih. H. J. Hamilton i febr. 1709. Oleum, lat., /arm. med., olja, är den farma-ceutiska benämningen på många farmaceutiska pre-