625 Olkijoki-Oller y Moragas 626 destillaten af stenkolstjäran, hvilka användas som impregneringsoljor för trävirke, vidare sprängoljan (nitroglycerin) o. a. - Mineraloljor förekomma i naturen som bergolja (petroleum) eller framställas genom dess bearbetning. Hit räknas sålunda de vanliga lys-, bränn- och motoroljorna samt alla af petroleumdestillat framställda smörjoljor (maskinoljor). Brunkol och vissa oljeförande skiffrar lämna vid destillation såväl bränn- som smörjoljor (skifferolja). Vid torrdestillation af trä och ur därvid vunnen tjära afskiljas åtskilliga t r ä o l j o r, som finna användning både till bränsle, motordrift, impregnering och andra tekniska ändamål, vidare terpentinolja samt, genom bearbetning af harts, hartsoljor. Vid torrdestillation af stenkol (lysgas- och koksberedning) erhålles som biprodukt stenkolstjära och därur vid fraktionerad destillation ett antal lättare och tyngre t j ä r o l j o r af stor betydelse dels på grund af sin halt af viktiga råämnen för kemisk industri (ben-zol, fenoler, antracen, pyridinbaser), dels genom sina antiseptiska och hygieniska beståndsdelar (kar-bolsyra, kresoler). Från växtriket erhålles ett stort antal feta oljor (fettsyreglycerider), som pressas ur åtskilliga plantors frön (linolja, rofolja, ricinolja) eller ur köttiga frukter (olivolja, palmolja). Somliga af dessa (linolja) kunna ur luften upptaga syre och oxideras samt intorka därvid till ett elastiskt genomskinligt harts (fernissa). Sådana oljor kallas torkande, i motsats till de icke torkande (olivolja, rofolja). Flytande djurfett erhålles bl. a. af fiskar, salar och vissa h valarter i de arktiska hafven såsom t r a n o l j a (förarbetas till såpa och läderoljor). - Eteriska (flyktiga) oljor framställas ur växt- och blomdelar, där de förekomma som bärare af någon karakteristisk vällukt (rosenolja, lavendelolja) eller krydd-smak (pepparmyntolja, kanelolja). - O l j e s o c-ker (Elceosaccharum), farm., glycerin; socker, be-mängdt med en aromatisk olja och afsedt till förbättrande af smaken på medikament. Jfr Kanelolja. - Om olja som vågdämpare se Vågdämpning. Se Bergolja, Eldfarliga oljor, Eteriska oljor, Fernissa, Fett, Gasbe-redningsoljor, Gasolja, Hartsoljor, Impregnering, Koks, Kolning, K o n-sistensfett, Lysgas, Skifferolja, Smörjoljor, Stenkolstjära, Trän, Trätjära, Viskositet samt särskilda artiklar om olika oljor. G. H-r. Olkijoki [å7!-], by i Brahestads och Salo pastorat i Finland, vid stora landsvägen mellan Brahestad och Siikajoki. Där afslöts 19 nov. 1808 en konvention, genom hvilken det bestämdes, att svenska hären skulle utrymma Finland och draga sig tillbaka på andra sidan om gränsen vid Kemi älf samt att en vapenhvila skulle fortfara intill 12 jan. 1809. Olkusz [å'lkoj], kretsstad i rysk-polska guv. Kielce, nära Galiziens gräns, vid järnvägen från Kielce. 5,233 inv. (1900). Kringliggande trakt är rik på stenkol och zinkmalm (galmeja). J- F. N. Olla podrida [å'lja pådrida], sp. (af olla, gryta, och podrir, göra rutten, göra mor). 1. En spansk nationalrätt, sammansatt af småskuret kött af flera slag (oxkött, hammel, skinka, fågel, ofta äfven fisk) jämte grönsaker (kikärter, kål, hvitlök), hårdkokta ägg, buljongspad och kryddpeppar. De flesta ingredienserna serveras hvar för sig som särskilda rätter. Anrättningen kallas äfven olla espanola [espanjåla]. - 2. Litterärt biandgods. - 3. Sammelsurium, mischmasch. Jfr P o t-p u r ri. Olle, förkortning af Olof, har fått en hel del betydelser. Så betecknar 0. Olofsdagen, 29 juli, i ordspråket: "Om Erik (d. v. s. Eriksdagen) ger ax, ger Olle kaka", hvarvid bör märkas, att efter gamla stilen dessa högtider kommo 13 dagar senare än nu. 0. kan också betyda tjur, däraf uttrycket: "Mota Olle i grind(en)". Vidare ordstäfvet: "Olle ljugare och Per sannare" (i litteraturen redan hos Kexel). Grinolle kallas en, som skrattar eller gråter mycket, det senare i synnerhet om barn. "En grinolle i hvar vrå" (Sehlstedt). Ordet Olle förekommer ock som senare led i flera andra karakteristiska ord. Jfr bl. a. Hjelmquist, "Förnamn och familjenamn". J- C. Ollé-Laprune [ållelapryn], Leon, fransk filosof, f. 1839, tillhöi den spiritualistiska riktningen med kristlig tendens. Skrifter bl. a. De la certitude morale (1880; 2:a uppl. 1893), La philosophie et le temps present (1891), Les sources de la paix intellectuelle (1892; 2:a uppl. 1893) och Le prix de la oie (1894). S-e. Ollen, Lars Per, tidningsman, f. 3 dec. 1845, d. 2 maj 1904, student i Uppsala 1874, bokhandlare i Stockholm från 1878, var redaktör af "Hemlandsvännen" (1879-94) och af "Svenska morgonbladet" från dec. 1890 till sin död. - Hans son, Natanael Per 0., f. 1879, har sedan 1904 varit redaktör och ansvarig utgifvare af "Svenska morgonbladet". Ollendorffska metoden [all-], språkv., är en s. k. praktisk metod för språkundervisning med namn efter sin upphofsman, den tyske språkläraren H G. O 11 e n d o r f f (d. 1865). De ollendorffska läroböckerna äro fördelade i lektioner. Hvarje lektion börjar med grammatiska upplysningar och fraser; dessa tillämpas sedan vid öfv. till det främmande språket af en samling frågor och svar, i regel utan något inbördes sammanhang mellan frågorna. Till kontroll vid själfstudium har man en "nyckel", hvari öfningarna finnas öfversatta. Metodens förtjänst består däri, att med densamma språkets vändningar och ordförråd mekaniskt innötas och språkverktygen uppöfvas för det främmande språkets ljud och ljudförbindelser. Men metoden bortser från den hjälp, som sammanhang och därmed följande idéassociationer ge åt all undervisning, och valet af ord och vändningar är sällan af-passadt efter lärjungens behof. Det är också ett stort missgrepp att alldeles bortse från text på det främmande språket och att uteslutande syssla med öfversättning till detta. Läroböcker finnas af olika författare för de flesta europeiska och några asiatiska tungomål, affattade på åtskilliga språk. På svenska finnas läroböcker för tyska, franska och engelska af J. U. Grönlund (se denne). Lll. Oller y Moragas [ålje'r i marans], N a r c i s o, katalansk författare, f. 1846 i Valls (Tarragona), utöfvade en tid advokatyrket, innan han helt egnade sig åt prosadikten, där han dokumenterat sig som en äkta talang i kraftig realistisk riktning kryddad af humor. För Sor Sanxa, Isabel de Gal-cerdn och Vescanya poltres, en gripande skildring