af arealen. Högst 2,5 proc. äro odlad jord och 5,2 proc. ängar och betesmarker. Viktiga näringskällor jämte jordbruket äro bergshandtering i vissa trakter, jakt, fiske och i synnerhet skogsafverkning. En stor del af det järn, som produceras i guv., fås från s. k. myrmalm. Hufvudstad är Petrozavodsk. Den forna hufvudstaden Olonets, 15 km. ö. om Ladoga, hade 1900 endast 1,500 inv. -- Guv. koloniserades af Novgorod under 1000-talet och förenades med storfurstendömet Moskva af Ivan III (1462--1505). Jfr Finsk-ugriska språk, sp. 378, och Karelen, sp. 932. (J. F. N.) Olono'8, det nuvarande namnet på Erymanthos (se d. o.). Olopan (Olopuen, O löpe n), antagligen en kinesisk transkription af det syriska Rabban, "munk", var den förste kristne missionären i Kina och grundlade en kristen kyrka af nestorianska bekännelsen. Såsom det nestorianska minnesmärket i Si-ngan-fu berättar, kom 0. från Ta Tsin (romerska riket) till Kina under kejsar Tai-tsungs nionde år (635 e. Kr.) och blef väl mottagen. Under kejsar Kao-tsung (650-683) uppnådde 0. de högsta äreställen, men sedan råkade kristendomen och de kristne i onåd. Jfr bl. a. H. Havret, "La stéle chrétienne de Si-ngan-fou'' (1895-97), och J. Legge, "The nestorian monument of Hsi-an-fu" (1888). Oloron [ålårå7] 1. 0. -S ai n te-M a r i e, stad i franska dep. Basses-Pyrénées, i det forna grefsk. Béarn, vid Gave d'01oron, som där bildas af de från Pyrenéerna kommande Gave d'0ssau och Gave d'Aspe. 7,715 inv. (1906). Betydande transito-handel med Spanien, i synnerhet med ull och skinkor. Textilindustri m. m. Staden hette fordom Iluro och blef tidigt biskopssäte. Biskopsstiftet upphäfdes 1790. (J. F. N.) Olot [ålå't], stad i spanska prov. Gerona (Kata-lonien), i en af basaltberg omgifven dalkittel vid Fluvia. 7,938 inv. (1900). Tillverkning af bomulls- och ylletyger, papper, läder m. m. J- F. N. Olozaga [ålåtha'ga], Don Salustiano de, spansk statsman, f. 1803 i Logrono, d. 26 sept. 1873 i Enghien nära Paris, invecklades som ung advokat 1831 i en sammansvärjning mot Ferdinand VII, nödgades fly till Frankrike, men återvände hem efter Ferdinands död (1833). Han blef därefter drottning Maria Kristinas gunstling och erhöll 1840 sändebudsposten i Paris, s. å. som drottningen nödgades gå i landsflykt. Den nya styrelsen kallade honom till den unga drottning Isabellas lärare, och han fungerade som president i deputeradekammaren, då Isabella 8 nov. 1843 förklarades myndig. Strax därefter trädde han i spetsen för en ny progressist-ministär och förmådde 28 s. m. den unga drottningen att upplösa deputeradekammaren, i hvilken hofkamarillan och moderados hastigt vunnit öfver-handen. Men då Isabella följande dag förklarade, att denna statshandling blifvit henne aftvungen, var 0:s fall en afgjord sak, och han måste begifva sig ur landet. 1847 kallades han tillbaka, slöt sig 1854 till Espartero, var några år (till 1857) ånyo sändebud i Paris och tog tillika betydande del i författningsarbetet. O. framträdde åter vid Septemberrevolutionen 1868, var ordförande i det utskott inom cortes, som våren 1869 utarbetade den nya författningen, samt utsågs s. å. af provisoriska regeringen att för tredje gången bekläda sändebudsposten i Paris, där han tämligen egenmäktigt verkade för ett spanskt konungaval efter Napoleon III:s sinne. Olpe, stad i preussiska reg.-omr. Arnsberg (Westfalen). 5,355 inv. (1910). Kopparyalsverk och -tråddrageri, järnverk och metallgjuteri. Olrik. 1. O le Henrik Benedikt 0., dansk målare, f. 24 maj 1830 i Köpenhamn, d. 2 jan. 1890, började som dekorationsmålare och bildhuggare under H. V. Bissens ledning. Efter en vistelse i Paris 1854, då han var lärjunge af Couture, egnade han sig mestadels åt målarkonsten. Han målade porträtt af Kristian IX, prinsessan af Wales, Ibsen (norska nationalgalleriet) m. fl. samt porträttgrupper, genrer, t. ex. En brud klädes (1860, museet i Maribo) och några altartaflor, af hvilka Bergspredikan (väggmålning i Mathseuskyrkan i Köpenhamn) är den största och förnämsta, samt dekorativa arbeten i målning och plastik. 0. var eklektiker och akademiker, målade ganska smakfullt, men temperamentslöst och saknade koloristisk begåfning. Han blef akademimedlem 1871 och professor 1883. 2. Hans T hor v al d 0., son till 0. l, historiker, skolman, f. 12 juli 1862, blef 1885 teol. kandidat och 1892 filos, doktor samt 1892 föreståndare för statens lärarhögskola (hvars historia 1856-1906 han skildrat). 0. har särskildt egnat sig åt studiet af Danmarks kyrkohistoria under medeltiden och författat Knud Lavar ds liv og gjerning (1888), Konge og prceste-stand (1-2, till Valdemarstiden, 1892-95), Danske helgeners levned (1893-94), Absalon (1-2, 1908-09) och Abbed Vilhelm af Aebelholt (1912). 0. är sedan 1897 sekreterare i Letterstedt-ska föreningens danska afdelning samt en af utgif-varna af "Nordisk tidskrift". 3. Axel 0., den föregåendes broder, dansk fornforskare, filolog, f. 3 juli 1864, blef 1887 filos, kandidat, 1892 filos, doktor och 1897 docent. Redan 1885 vann han universitetets guldmedalj för en afh. om eddasångernas ålder och författade 1892-94 Kilderne til Sakses oldhistorie (I-II), hvari han skilde mellan de isländska och de urspr, danska källorna. Senare fortsatte han Sv. Grundt-vigs (se d. o.) stora verk genom utgifningen af "Danske ridderviser" (I-III, 1895-1908) och skref Om Ragnarök (1902), Nordisk aandsliv i vikingetiden (1907) och Danmarks heltedigtning (I. "Oldsagn om Lejrekongerne", 1908; II. "Starkad den gamle og den yngre Skjoldung-rsekke", 1910). 0. är sedan 1904 en af utgif varna af tidskr. "Danske studier" och stiftade 1908 föreningen Danske folkeminder, hvars tidskrift han utger, samt har författat många afh. om folklore. 4. Jörgen 0., de föregåendes broder, dansk kulturhistoriker, f. 10 aug. 1873, blef 1898 filos, kandidat och har sedan 1893 varit assistent vid Dansk folkemuseum, sedan 1897 därjämte vid nationalmuseet. Förutom en öfv. af "Sakses Danesaga" (1-3, 1908-11) har han författat Borgerlige huse i Helsingör for 300 åar siden (1903), en viktig källa för kännedomen om renässanstidens bostäder, och en sorgfällig katalog öfver nationalmuseets samling af Drikkehorn og sölvtöj fra middel-alder og renaissance (1909). 1. G-gN. 2-4. E.Ebg. Olsborg. Se Olofsborg 1.