1898 af Hagerups första ministär samt under mellantiden och senare amtman i N. Bergenhus; sedan 1902 är han förste borgmästare i Bergen. Han var bl. a. medlem af unionskommittén 1895--96. ^{K. V. H.} Olsen, Magnus Bernhard, norsk språkforskare, f. 28 nov. 1878 i Arendal, tog 1903 en ovanligt glänsande ämbetsexamen, vardt 1904 universitetsstipendiat och utnämndes 1908 till sin lärare Sophus Bugges efterträdare som professor i fornnordiskt och isländskt språk och litteratur. Sedan 1902 var O. Bugges medutgifvare af "Norges indskrifter med de ældre runer", till hvilkas tolkning han ytterligare bidragit med en rad skarpsinniga afhandlingar, liksom han kastat ljus öfver många mörka spörsmål i nordisk mytologi och språkhistoria. O. har utgett "Volsunga saga ok Ragnars saga Loðbrókar" (1906--09), ombesörjt den språkhistoriska afdelningen af "Norske gaardnavne. XI. Söndre Bergenhus amt" (1910), författat Filologiens historie i Norge (1911; i Kristiania universitets jubileumsskrift), Stedsnavnestudier (1912) och ett stort antal lärda uppsatser. O. redigerar sedan 1909 tidskr. "Maal og minne". 1911 vardt han korresponderande led. af Vitt. hist. o. ant. akad. ^{K. V. H.} Olshammar, gammal, väl bebyggd gård i Hammars socken, Örebro län, vid nordvästra stranden af Vättern, 1 mtl, tax. till 100,000 kr. (1912), jämte tegelbruk och ångsåg, tax. till 50,000 kr., har länge varit förenadt med Aspa (se vidare d. o.), som sedan 1900 tillhör Laxå bruks a.-b. Olshausen [åls-]. 1. Hermann O., tysk protestantisk teolog, f. 1796 i Oldesloe i Holstein, d. 1839 (son af den framstående predikanten Detlev Johann Wilhelm O., d. 1823), blef 1821 e. o. professor i teologi i Königsberg, ord. professor 1827 där och 1834 i Erlangen. Hans ämne var exegetiken, hvilken han, påverkad af Schleiermachers åskådningssätt, med personlig fromhet och värme behandlade. Hans förnämsta arbete är Biblischer commentar über sämtliche schriften des Neuen testaments zunächst für prediger und studirende (bd I--IV, 1830--40, forts. af Wiesinger och Ebrard med bd V--VII, 1852--62; "Biblisk kommentar öfver Nya testamentets samtliga skrifter", I--VII, 1840--64). -- 2. Justus O., den föregåendes broder, tysk orientalist, f. 1800 i Hohenfelde i Holstein, d. 1882 i Berlin, blef 1823 professor vid universitetet i Kiel och 1848 universitetets kurator. Af danska regeringen afsattes han 1852 från sina ämbeten. 1853 kallades han till överbibliotekarie och professor i orientaliska språk vid universitetet i Königsberg, och 1858--74 var han i preussiska kultusministeriet föredragande råd för universitetsärenden. O:s viktigaste arbeten äro Die pehlewilegenden auf den münzen der letzten sassaniden (1843), Die Psalmen erklärt (1853), Lehrbuch der hebräischen sprache (1861, från alldeles nya synpunkter) samt Erläuterungen zur geschichte der Pahlavi-schrift (i Berlinakademiens "Monatsberichte", 1880). O. påbörjade äfven en katalog öfver de arabiska och persiska handskrifterna i k. biblioteket i Köpenhamn (fortsatt och utg. af Mehren, "Codices orientales bibliothecæ regiæ hafniensis", II, III, 1851--57). -- 3. Theodor O., de föregåendes broder, holsteinsk politiker, f. 1802, d. 1869, blef student 1820 i Kiel och sedan i Jena, men måste för deltagande i "demagogische umtriebe" 1824 fly till Schweiz. 1827--29 redigerade han en tidning i Augsburg, blef sedermera advokat i Kiel samt ledde "Kieler correspondenzblatt" (1830--48) i slesvig-holsteinsk och utprägladt frisinnad anda. 1844--48 var O. direktör för Kiel--Altona-järnvägen, men deltog dessutom 1846 verksamt i agitationen mot Danmark, hvilket ådrog honom 6 veckors arrest, och invaldes 1847 i ständerförsamlingen. På mötet i Rendsborg med slesvig-holsteinska ständerdeputerade 18 mars 1848 yrkade O. under hån och smädelser mot danska folket på upprorets omedelbara proklamerande och var det oaktadt djärf nog att deltaga i den deputation, som kort därpå afgick till Köpenhamn. Han tillhörde sedan den provisoriska regeringen till aug. 1848 och stod 1848--50 i landsförsamlingen i spetsen för demokraterna, samtidigt med att han utgaf "Norddeutsche freie presse". Utesluten från amnestien 1851, begaf han sig till Nord-Amerika. Där utgaf han Das Mississippithal (1--2, 1853--54) och Geschichte der mormonen (1856) samt i S:t Louis en tysk tidning. O. återvände 1865 till Europa. 1. (^{Hj. H--t.}) 2. (^{K. V. Z.}) 3. ^{E. Ebg.} Olsmässa. Se Olofsmässa. Olsmässekroken, gammalt namn för tiden omkr. Olofsmässan (29 juli). Uttrycket "krok" har man velat härleda från den krokiga knif (skära), som på runstafven jämte Olof den heliges bila betecknar Olofsmässan. Ordet betyder äfven i allmänhet "tid af nöd", "lifsmedelbrist", emedan skörden vid denna tid ej var inbärgad och sålunda brödfödan knapp. Se bl. a. Hjelmqvist, "Förnamn och familjenamn" (1903). Olsok. Se Olofsmässa. Olson, Anders, skulptör, f. 9 april 1880 i Rinkaby, Skåne, studerade vid tekniska skolan i Stockholm och därefter, från 1903, i Paris och under 2 1/2 år i Bruges för Alfr. Gilbert samt återvände till hemlandet 1910. Bland O:s arbeten äro Anna-Lisa (porträttfigur, 1907, i brons utanför museet i Malmö, 1911), Älflek (1908, Malmö museum), Björnfamilj (1909, brons), Lekande lejonungar (brons, 1911), Minnesmärke öfver slaget vid Landskrona (rest i Billeberga 1911), Män tygla en tjur (1913), grupper och statyetter af barn och unga kvinnor, porträttbyster, grafmonument och konstindustriella föremål. ^{G--g N.} Olson, Harry, svensk-amerikansk jurist, f. 4 aug. 1867 i Chicago af från Värmland inflyttade föräldrar, var ett par år skollärare, aflade 1891 advokatexamen, var 1896--1906 förste biträdande allmän åklagare (state's attorney) för Cook county, som omfattar staden Chicago, ledde därunder ett stort antal celebra rättegångar och var anlitad som åklagare i viktigare mål äfven inom andra counties. När 1906 staden Chicagos polis- och fredsdomare afskaffades och i dess ställe ett system med s. k municipaldomstolar infördes, blef O. chief justice (öfverdomare) och har alltsedan genom omval trots partimaktväxlingar beklädt denna syssla, som är särdeles maktpåliggande, i det municipaldomstolen utgöres af 27 särskilda rätter. I fråga om antal behandlade mål är Chicagos municipaldomstol störst inom staten (1912 handlades där 162,608