665 Olympia-Olympiad till en höjd af 2-4 m. betäckte Zeustemplets grund, och därvid funnit åtskilliga skulpturfragment, som fördes till Frankrike och införlifvades med Louvre-museet. Efter nära femtioårig hvila upptogs arbetet ånyo, men denna gång af tyska vetenskapsmän och på det nya tyska kejsarrikets bekostnad. Upp-hofsmannen härtill var arkeologen E. Curtius. 1875 -81 genomfördes utgräfningen under ledning af Curtius, Adler, Bötticher, Dörpfeld, Hirschfeld m. fl. tyska arkeologer och ingenjörer för en sammanlagd kostnad af 800,000 mark. Hela Altis och dess närmaste omgifningar befriades fullständigt från det djupa lagret af grus och jord. Med ledning af uppgifterna hos den i 2:a årh. e. Kr. lefvande resebeskrifvaren Pausanias kunde platsens topografi i alla sina hufvuddrag fastställas och äfven de påträffade lämningarna af forntida byggnader till största delen bestämmas. Om mängden af konstverk och andra fornsaker, som vid gräfnin-garna kommo i dagen, kan man erhålla en föreställning genom de i rundt tal angifna siffrorna: 130 mer eller mindre väl bibehållna statyer och reliefer af marmor, 1,500 fragment af samma ämne, 14,000 bronser, de flesta små och till ej ringa del härrörande från förhistorisk tid, 6,000 mynt samt. 1,000 inskrifter och fragment af sådana, hvartill kommer en massa föremål af terrakotta. Bland plastiska konstverk från den grekiska konstens blomstringsdagar äro de förnämsta Praxiteles' "Hennes" med Bakchos-barnet (se Hermes, fig. l, och fig. i art. Praxiteles) och Paionios' "Nike" (segergudinnan, se Nike och afbildningen på pl. III till art. Bildhuggarkonst) äfvensom figurerna från Zeustemplets båda gafvelgrupper. Sannolikt skulle skörden af plastiska mästerverk ha blifvit ännu mycket rikare, om icke flertalet af de i 0. uppställda statyerna varit af brons, hvars metallvärde föranledt deras nedsmältande, öfverraskande rikt utföll däremot det i de djupare jordlagren, delvis under de forntida byggnadernas grundvalar, gjorda fyndet af bronser från den grekiska konstens arkaiska period. I hvarje fall är 0:s utgräfning en för arkeologien epokgörande tilldragelse, som sprider ljus öfver många förut dunkla områden. De ojämförligt flesta och värdefullaste af de i 0. gjorda fynden ha fördragsenligt stannat i den grekiska regeringens ego, och för deras hysande har i 0. uppförts ett särskildt museum, bekostadt af den grekiske bankiren Singros, hvaremot Tyskland förbehållit sig uteslutande rätt under 5 års tid till deras afbildande och publicerande. Af originalfynd ha endast en del dupletter och mindre föremål af brons och terrakotta tillfallit tyska regeringen, som införlifvat dem med Berlins Antikmuseum. Den officiella redogörelsen för gräfnin-garna lämnades i det samtidigt med deras fortgång utgifna verket "Die ausgrabungen von Olympia" (1877-81), hvartill sedan slöt sig "Die funde von Olympia" (1882). Den fullständigaste framställningen - på samma gång systematisk - af resultaten ger det af Curtius och Adler utgifna stora praktverket "Olympia. Die ergebnisse der von dem Deutschen reich veranstalteten ausgrabungen" (1890-97). Bland mera omfattande arbeten, tillhörande den redan ganska vidlyftiga Olympialitteraturen, må nämnas Laloux och Monceaux, "Ee- stauration d'01ympie" (1889), och Böttichers populärt vetenskapliga arbete "Olympia, das fest und seine stätte" (2:a uppl. 1886). I Nordisk tidskrift för 1883 finnes en uppsats om "Olympias udgrav-ning" af L. Dietrichson. En sammanträngd, nu något gammal, men rikhaltig öfversikt af det hela ger den af Flasch författade artikeln "Olympia" i Baumeisters "Denkmäler des klassischen alter-tums" (2:a bandet 1887). A. M. A. Olympia, nu för tiden namn på åtskilliga förlustelseetablissemang, t. ex. den storartade amfiteatern med 10,000 platser i Kensington, London, för utstyrselpjäser, cykeltäflingar o. d. Olympia [əli'mpiə], hufvudstad i nordamerikanska staten Washington, vid södra ändan af Puget sound och en sidobana af Northern--Pacific-järnvägen. 6,996 inv. (1910). Handel med landtmannaprodukter, frukt, ull och trävaror. Ostronfiske. (J. F. N.) Olympia, stadsdel i Hälsingborg (se d. o., sp. 101). Olympiad. 1. En period af fyra år, hvilken nyttjades inom den forngrekiska tidräkningen och, som namnet anger, hänförde sig till de hvart fjärde år återkommande olympiska spelen (se d. o.). Epoken är fullmånen närmast efter sommarsolståndet år 776 f. Kr., och den första olympiaden omfattar således ungefär tiden 1 juli 776--1 juli 772 f. Kr. För att reducera ett gifvet år inom olympiadräkningen, t. ex. olympiad 99,i, till vår tidräkning brukar man vanligen utföra räkningen sålunda 777 - (98 . 4 + 1) = 384 f. Kr. Emellertid är att märka, att detta beräkningssätt gäller blott för olympiadårets förra hälft; för den senare hälften åter måste man sätta 776 - (98 . 4 + 1) = 383 f. Kr. Så t. ex. föddes Platon ol. 87,iii, men i månaden Thargelion (= 11:e månaden), hvarför det senare reduktionssättet måste användas, och årtalet blir 776 - (86 . 4 + 3) = 429 f. Kr. Blir det erhållna resultatet negativt, anges naturligtvis därigenom ett årtal e. Kr. Vill man omvändt reducera ett enligt vår tidräkning gifvet år, t. ex. 384 f. Kr., till olympiadräkningen, utföres räkningen sålunda: 777 - 384 = 393; talet 393 divideras med 4; kvoten 98 blir, ökad med 1, = olympiadens nummer och resten 1 = årets nummer i olympiaden. Resultatet blir sålunda i detta fall ol. 99,i. Detta gäller för årets senare hälft, 1 juli--31 dec. Förra hälften af året tillhör naturligtvis det närmast föregående olympiadåret, ol. 98,iv. För år e. Kr. har man att addera årtalet till 777, i st. f. att subtrahera från samma tal, såsom i ofvanstående exempel. F. ö. blir räkningen likadan. Olympiadräkningen erhöll en vidsträcktare användning först genom historikern Timaios (omkr. 284 f. Kr.). Sedermera utbildades systemet af de alexandrinske lärde under Ptolemaios Euergetes III (omkr. 238 f. Kr.) och utarbetades vidare af Eratosthenes, Apollodoros m. fl. Det begagnades dock aldrig i det borgerliga lifvet och förekommer därför aldrig på mynt eller inskrifter. Med de olympiska spelens afskaffande under Theodosius 394 e. Kr.