(ol. 293) upphörde förutsättningen för dess fortsatta användande af de lärde. 2. I den nyare idrottsvärlden ej sällan brukad benämning för moderna olympiska spel (några vissa bland de hvart fjärde år återkommande officiella spelen, t. ex. 5:e olympiaden = olympiska spelen i Stockholm 1912). 1. (B--d.) Olympias (grek. Oiy^as, lat. Olympias], dotter af konung Neoptolemos i Epirus, förmäld med konung Filip II i Macedonien, moder till Alexander den store och hans syster Kleopatra, utmärkte sig genom skarpt förstånd och mycken handlingskraft, men tillika genom ett i hög grad stolt, härsklystet, ränkfullt och hämndgirigt sinnelag. Mellan henne och Filip skedde fullständig brytning, då Filip omkr. 340 f. Kr. tog en annan gemål, macedonskan Kleopatra. O. begaf sig då till Epirus och misstänktes, måhända icke utan skäl, att ha medverkat till Filips mördande. Alexander visade henne all sonlig vördnad, men vägrade bestämdt att låta henne öfvertaga regeringen under hans frånvaro i Asien. Efter konungens död gjorde hon åter anspråk på regeringen, men mötte kraftigt motstånd från Antipatros' sida och måste ännu en gång fly till Epirus. Men 319 uppmanades hon af Polysperchon att återvända, och efter någon tid inryckte hon. med en molossisk krigshär i Macedonien, där Alexanders halfbroder Filip Arrhidaios och hans gemål Eurydike tillika med en mängd förnäma macedonier föllo offer för hennes grymhet. Vid Kassandros' anryckande blef hon innesluten i Pydna och efter flera månaders belägring tvungen att ge sig mot löfte om personlig säkerhet. På anklagelse af de mördades anförvanter ställdes hon dock inför rätta samt dömdes till döden och aflifvades (316). A. M. A. Olympias, diakonissa (se d. o., sp. 300). Olympiateatern vid Karlavägen i Stockholm. Se Stockholms teatrar. Olympieion. Se Aten, sp. 317, 319. Olympier (De olympiske), de forngrekiska gudomligheterna (af Olympos, se d. o.). Särskildt användes tillnamnet om Zeus (se Olympia). Äfven Perikles (se d. o.) plägade kallas Olympiern. Olympiodoros (grek. VAvjnmoöco^og, lat. Olympiodorus). 1. Forngrekisk historieskrifvare från Tebe i Egypten, lefde i början af 400-talet e. Kr. och vistades mest i Bysans. Han författade i 22 böcker Yästromerska rikets historia för åren 407-425. Bibehållna stycken äro utgifna af Müller och Din-dorf. - 2. Platonsk filosof från Alexandria under 500-talet, författade en lefnadsteckning af Platon och i nyplatonsk anda hållna kommentarer till åtskilliga af Platons dialoger. -- 3. Grekisk teol. förf. på 600- eller 900-talet, var diakon i Alexandria och efterlämnade på grekiska kommentarer till Jobs bok och till Jeremias samt skolier till Predikaren. Hufvudintresset med dessa skrifter är, att de ge oss en inblick i det sätt, hvarpå man under muhammedanernas välde lyckades organisera och bevara de kristna skolorna i Egypten, l-2. A. M. A. 3. J. C. Olympionikes, grek., ”segrare i Olympia”. Se Olympiska spelen. Olympiotes (”från Olympos”), grekisk frihetshjälte, hette eg. Georgakis (se Grekland, sp. 253), blef ganska ung befälhafvare för de oregelbundna trupper, som under kriget 1806--12 hjälpte ryssarna mot turkarna. Efter freden i Bukarest (1812) fortsatte O. kampen mot turkarna i Serbien och annorstädes. Sedan Alexander Ypsilantis (se d. o.) hade öfvertagit befälet öfver de upproriske grekerna, blef O. hans underbefälhafvare, men utan alltför stort inflytande. Det olyckliga slaget vid Drāgāsanī (1821) egde rum mot råd af O., som fruktade drabbningar på öppna fältet. O. drog sig tillbaka till Moldau och blef nödgad att med sin lilla skara innesluta sig i klostret Sekka. Då turkarna hotade att sätta eld på klostret, antände han det själf och omkom jämte en stor hop vänner och fiender. J. C. Olympisk, som hör till de grekiske gudarnas tänkta boning Olympen (se Olympos), himmelsk, präglad af upphöjd ro; som hör till den eliska helgedoms- och festplatsen Olympia (t. ex. den olympiske Zeus, olympiska spelen; se Olympia). Olympiska kommittéer. Våren 1893 väcktes af fransmannen baron Pierre de Coubertin förslag om inrättandet af moderna olympiska spel efter mönster af de antika. På initiativ af honom hölls 16 juli 1894 i Sorbonne i Paris en internationell kongress för dryftande af möjligheterna härför. Vid denna bildades internationella olympiska kommittén med uppgift att med regelbundna mellantider föranstalta om anordnandet af olympiska spel på olika platser i den civiliserade världen. Kommittén, hvars ordf. de. Coubertin alltjämt varit, är sammansatt af representanter från de främsta idrottsutöfvande länderna (från Sverige öfverste V. G. Balck och grefve Cl. von Rosen). -- I anslutning till denna kommitté finnas inom åtskilliga länder nationella olympiska kommittéer, i regel bildade i syfte att förbereda respektive länders deltagande i spelen. Vid tiden (nov. 1910) för utfärdandet af den officiella inbjudningen till senaste olympiska spelen 1912 funnos dylika kommittéer i Belgien, Böhmen, Danmark, Egypten, Förenta staterna, Grekland, Norge, Ryssland, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Ungern, hvarförutom internationella olympiska kommittén hade representanter i Australien, Bulgarien, Finland, Frankrike, Holland, Italien, Japan, Mexico, Monaco, Peru, Portugal, Rumänien, Schweiz, Spanien och Turkiet. Sveriges olympiska kommitté är enligt särskildt aftal bildad i april 1913 af 5 representanter från Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbund samt 5 representanter för Sveriges centralförening för idrottens främjande jämte en representant för hvart och ett af de svenska specialförbund, som beröras af de vid kommande olympiska spel upptagna idrottsgrenarna. Kommittén förnyas hvart fjärde år; dess ordf. är kronprins Gustaf Adolf. E. B--ll. Olympiska spelen (grek. ta Oly'mpia) är namnet på de berömda täflingsspel i förening med andra högtidligheter, som under hela den klassiska forntiden hvart fjärde år firades i Olympia (se d. o.) till den olympiske Zeus’ ära och till hvilka greker från alla håll sammanströmmade dels för att deltaga i samfälld gudsdyrkan, dels för att åskåda täflingsspelen eller själfva täfla om segerkransen. Sådana samfälldt helleniska täflingsfester firades äfven i Nemea (nemeiska spel), i Delfi