691 Omdaningslära-0'Meara 002 regeringsärendenas beredning, föredragning och expedition i konungens kansli, fördelades ärendena på 6 expeditioner, nämligen l revisionsexpedition och 5 statsexpeditioner. Den förstnämnda var af-sedd för justitieförrättningar, eller hvad som angick lags stiftande eller lags och rätts skipande, och högsta ombudsförrättningarna, som bestodo uti alla förordningars allmänna handhafvande. I spetsen för denna expedition ställdes högste ombudsmannen (se Ombudsman). De 5 stats-expeditionerna utgjordes af 2 utrikes expeditioner och 3 inrikes (krigs-, kammar- och handelsexpeditionerna). I spetsen för hvar och en af dessa ställdes ett o m b u d s r å d, som hade under sig en statssekreterare. Dessa ombudsråd voro ett slags departementschefer och fungerade äfven som statsråd, enär alla tre ombudsråden af inrikesexpeditionen skulle vara närvarande, när inrikesärenden hos K. M:t föredrogos, likasom de båda utrikesexpeditionernas ombudsråd, då utrikes ärenden förekommo. Exempel finnas ock på, att samtliga ombudsråden sammanträdde för afgifvande af und. yttrande. Statssekreterarnas verksamhet var inskränkt till expeditionsgöromål. De hade att hvar och en vid sin expedition gå ombudsråden till hända och uppsätta hvad som beslöts samt vid förfall företräda ombudsrådens ställe. I samband med statsskickets ändring efter Karl XILs död indrogs om-budsrådsämbetet. Kansliordningen af 29 maj 1719 behöll dock indelningen af kansliet i särskilda expeditioner för föredragning och expedition af olika ärenden - de blefvo en revisionsexpedition och tre statsexpeditioner -, men cheferna för statsexpeditionerna, statssekreterarna, egde ej att deltaga i rådslagen. H. L. E. (L. S.) Omdaningslära, biol. Se Descendensteori. 'Omde, tjänsteman. Se Egypten, sp. 1468. Om Debrikat, by i egyptiska Sudan, där der-vischerna under "kalifen" Abdullah 24 nov. 1899 blefvo fullständigt slagna af öfverste Wingate, som anförde den engelsk-egyptiska hären. Bataljen medförde dervischrikets fullständiga upplösning. Omdurmän, urspr, en liten befäst ort på vänstra stranden af Hvita Nilen, omedelbart n. om Blå och Hvita Nilens förening, midt emot Kartum, blef residens för mahdin (se Muhammed Ahmed) och hans efterträdare och har nu en utsträckning af 16 km. i s. och n. samt en bredd af 3,5 km. och är bebyggdt med halmhyddor och några stenhus. Sedan mahdi Abdullah 2 sept. 1898 blifvit i grund slagen af den engelsk-egyptiska hären under Kitchener vid Kerreri 11 km. n. om 0., gaf sig 0. åt denne. Kubba, den 1885 där aflidne mahdins graf, var vallfartsort för hans anhängare, men förstördes under slaget. - Under det engelsk-egyptiska herraväldet har 0., tack vare sitt utmärkta handelsläge och järnvägen till Kairo, utvecklats till Sudans folkrikaste stad med 42,779 inv. (1909), hvaraf 541 européer och bland hvilka för öfrigt nästan hvarje stam i Sudan är representerad. Jfr K ar tum. (J. F. N.) Omdöme, psyk. och log., den tankeakt, hvarigenom något påstås eller förnekas. Formeln är: "S är P", hvarvid P. (predikatet) utsäges om S (subjektet), eller "S är icke P", hvarvid P förnekas om S. Omdömesläran är en del af logiken (resp. psykologien), som på de senaste åren varit föremål för flitig bearbetning, särskildt i Tyskland, hvarvid en mångfald olika åsikter framställts, utan att någon ännu vunnit allmänt gillande. En del logiker, bl. a. engelsmannen Je-v o n s, fattar omdömet som en ekvation och anser, att det i detsamma utsagda är den partiella identiteten mellan subjektet (S) och predikatet (P). Andra, såsom L o t z e, framhålla, att i omdömet alltid subjektet fattas som en själfständig verklighet, hos hvilket predikatet utsäges som en egenskap. Omdömet blir då den tankeakt, genom hvilken vi fatta vårt medvetenhetsinnehåll som en af oss oberoende verklighet. Af Jerusalem fattas omdömet som alltid uttryckande en verksamhet, hvarvid subjektet fattas som ett kraftcentrum i analogi med vår vilja. Om man betraktar omdömet som uttryckande ett begreppsförhållande mellan subjekt och objekt, kan man antingen fatta det som ett subsumerande af subjektet under predikatet som tillhörande det sistnämndas omfång eller ock som hänförande af predikatet till subjektet som ett moment af dettas innehåll. Egentligen är nog detta arter af omdömen. - Den olika uppfattningen af omdömets betydelse medför naturligtvis olika åsikter om omdömenas indelning i hufvudarter. Äfven därvid har man ännu icke kommit till någon allmänt omfattad teori. Utgångspunkten lämnar den gamla aristoteliska uppfattningen, som systematiserats af Kant, men den har på olika sätt modifierats af de enskilde nutida logikerna. Enligt denna klassiska klassifikation skilde man omdömena l', från kvantitetens synpunkt i universella (alla S äro P), partikulära (några S äro P) och sin gul är a (detta S är P), 2. från kvalitetens synpunkt i a f f i r m a t i v a (S är P), negativa (S är icke P) och lim it a-tiva (S är icke-P); 3. från relationens synpunkt i kategoriska (S är P), hypotetiska (om S är, så är P) och d i s j u n k t i v a (S är antingen P eller Y); samt 4. från modalitetens synpunkt i problematiska (S kan vara P), a s ser to-r i s k a (S är faktiskt P) och apodiktiska (S måste vara P). - Kant indelar omdömena i a n a-ly tiska och syntetiska. De förra äro sådana, i hvilka predikatet ligger redan i subjektets begrepp (t. ex alla kroppar ega utsträckning i rummet). De senare däremot äro sådana, i hvilka subjektet tillägges något, som ej redan inses ligga i dess begrepp, och genom hvilka sålunda vår kunskap om subjektet vidgas (t. ex. alla kroppar ega tyngd). - I logiskt förhållande sägas omdömen stå till hvarandra, när man från det enas sanning eller falskhet omedelbart kan sluta till det andras sanning eller falskhet. Sådana omdömes-jörhållanden äro 1. e k v i p o 11 e n s, 2. s u b a l ternation, 3. opposition, 4. konversion och 5. kontraposition (se dessa ord). Jfr Figur, M o d u s och Slutledning. S-e 0'Meara [åHmä^re], Barry Edward, Napoleon I:s läkare på S:t Helena, f. 1786 på Irland, d. 1836, gjorde läkartjänst på engelska krigsfartyget "Bellerophon", då Napoleon i Kocheforts hamn öfverlämnade sig åt dess befälhafvare (1815). Enligt exkejsarens önskan följde 0., hvars kunskap i italienska språket vid honom fäst Napoleons uppmärksamhet, med till S:t Helena som dennes läkare i fångenskapen, men efter uppkomna stri-