697 Omgangslaegd-Omloppstid G98 Omgangslaegd, no. Se F a 11 i g v å r d, sp. 1452. Omgående fyr. Se Blänkfyr. Omhoit, Anton Thorkildsen, norsk politiker, f. 7 nov. 1861 i Sandsvaer, overretssakfö-rer och sekreterare i Kristiania vänsterförening 1893, senare generalsekreterare för Norges vänsterförening, var 1899-1902 redaktör af "Dagbladet", 1903-08 sakförare i Kristiania och statsrevisor samt 1908-13 amtman i Nordland. Han blef 30 jan. 1913 finansminister i G. Knudsens andra ministär. K- v- H- Omi 1. O me j, myt., det västkinesiska gudaberget, beläget i prov. Sz'-tschwan. Detta kinesiska Olympos är mellan 3,000 och 4,000 m. högt, med djupa barrskogar. Buddha säges ha från Indien kommit dit på en elefant och förblifvit där; småningom betäcktes berget af en massa tempel. Omi, japansk storman. Se bd XII, sp. 1448. Omichi (jap., "den stora vägen"), japanskt längdmått = l ri (3,92? km.) i motsats till komichi ("den lilla vägen") = 655 m. Omikro'n (ο), grekisk bokstaf, kort o (å). Jfr Omega. OminÖS (af lat. ominösus, af omen-, se d. o.), som innebär ett varsel; betydelsefull, olycksbådande. Omistande orter (Omistliga orter), kam. So Frälseköp, sp. 31, och Förbudna orter, sp. 390. Omkringsittande, löt. SePerigyn. Omkväde (ty. kehrreim), K e f r ä n g, ljudförbindelser, en eller flera versrader, som återkomma 1 slutet af hvarje strof i en dikt. Stundom är om-kvädet dubbelt, bestående af ett inuti strofen och ett i slutet. Omkvädet förekommer i flera länders folkpoesi, särskildt i flertalet af de skandinaviska folkvisorna. Konstpoesien har ofta med fördel upptagit omkvädet, och framför allt är det utmärkande för den franska visan i nyare tider (se Gustav Thu-rau, "Der refrain in der französischen chanson", 1901). Ofta utgöres omkvädet af ett enda ord, en trall ("fallera", "falivilom", "-san" o. s. v.). Se R. M. Meyer i "Euphorion", V. Starck, "Der kehrreim in der deutschen literatur" (1886), Gam-mere, "The beginnings of poetry" (1901), och Biicher, "Arbeit und rhythmus" (4:e uppl. 1909). Jfr F o l k v is or. R-n B. O'mladina (slav., ungdom), beteckning för politiska och litterära rörelser i syd- och väst-slaviska världen, företrädesvis bland den studerande ungdomen. Den serbiska omladinan stiftades som litterär förening i Pressburg 1848 med årspublikatio-ner, omorganiserades 1866 och flyttades till Novi Säd (Neusatz). 1867 förbjöds föreningen i Ungern och tog sin tillflykt till Belgrad. Efter mordet på furst Mikael utsattes omladinan för nya förföljelser, men fortlefde till 1878 och utgaf tidskriften "Mlada Srbadija". På den nyserbiska vitterheten har den haft stort inflytande. Jfr J. Skerlié, "Omladina i njena knjizevnost 1848-71" (1906). - Den lömiska omladinan kallades en radikal-anarkistisk förening i Prag på 1890-talet. Efter rättegång 1894 blefvo flera deltagare i denna klubb dömda till fängelse för högförräderi. A-d J. Omljud (ty. umlaut), språkv., den i synnerhet inom de germanska språken mycket vanliga företeelsen, att en vokal förändras till större likhet med en annan, i dess grannskap befintlig vokal (eller half vokal). Omljudet kan vara, alltefter den verkande orsaken, a-, i- eller w-omljud. ^4-omljudet är till tiden äldst (redan förhistoriskt) och uppträder i alla forngermanska språk utom gotiskan. Det inträder hos vokalerna i och w, hvilka genom ett i nästa stafvelse följande a förvandlas till resp. e (ÖB) och o (å), t. ex. fsv. genit. sJcepa till slipi (sedan äfven slcc])i genom påverkan af genitiven), släde; isl. genit. sonar till sunr (sedan äfven sonr), son. - 7-omljudet visar sig likaledes i alla germanska språk utom gotiskan och dels i förhistorisk tid, då e genom ett följande t eller j förvandlades till ij t. ex. isl. mitija, midja (jfr lat. medius, mellerst), dels i historisk tid (omkr. 700-1000), då a, o, u genom följande i (j) förvandlades till resp. e (os), ö (0), y, t. ex. fsv. vcelia, välja, af val, möti, möte, af mot, synir, söner, af sun. - U-omljudet däremot är inskränkt till de fornnordiska språken (i angls, förstås emellertid med w-omljud ungefär detsamma, som i de nordiska språken kallas "brytning"; se d. o.) och till tiden för sitt inträdande något yngre än i-omljudet (således omkr. 800-1000). Yid w-omljud förvandlas a, e (ce), i genom ett följande u (w) till resp. å (i isl. skrifvet p, i fsv. o), ö (o), y, t. ex. sv. någon (da. nogen, isl. npkkorr), af nakvarr; da. nogen (isl. nokkritir), naken; sv. trygg, af *triggw- (got. triggws). - Alla nu anförda omljud äro regressiva (till-bakaverkande), d. v. s. den vokal (eller halfvokal), som utöfvar inflytandet, står ejter den, som mottar detsamma. Mera sällan förekommer progressivt (framåtverkande) omljud, då ställningen är den omvända, t. ex. då i fsv. a och o i tryckstark stafvelse öfvergå till OK och ö omedelbart efter j, såsom i hjärta, björn för äldre hiarta, biörn. Ad. N-n. Omlopp, landtbr., ordning, hvari jordegendomens åker brukas för olika växters odling. Se Växelbruk. Omloppsregulator, tekn. Se L y s g a s, sp. 106. Omloppstid. 1. Astron., den tid, som en kring en annan kretsande världskropp behöfver för att i sin bana tillryggalägga ett helt hvarf. I egentligaste mening afses den tid, som förflyter från ett visst ögonblick, tills den de båda världskropparna sammanbindande linjen åter intar samma riktning i förhållande till en oändligt aflägsen punkt eller fixstjärna (si de risk omloppstid). Men man räknar i fråga om planeternas rörelse kring solen eller månens kring jorden också tropisk omloppstid med afseende på den i långsam rörelse på himmelssfären stadda vårdagsjämningspunkten, d r a-k o n i t i s k omloppstid med afseende på banans nodlinje, anomalistisk omloppstid med afseende på dess apsidlinje och s y n o d i s k omloppstid, som är lika med tiden mellan på hvarandra följande oppositioner eller konjunktioner med solen. - Ang. den sideriska omloppstiden se Keplerska lagarna. - 2. Skogsh., den tidrymd, som förflyter från ett skogsbestånds uppkomst till dess med föryngring förenade afverkning. När ett bestånd uppnått omloppstidens ålder, kallas det "huggbart" eller "moget", och ofta bestämmes omloppstidens längd just genom pröfnino; af trädens användbarhet vid olika åldrar. Sålunda talar man om en teknisk omloppstid, som bestäm-