707 Omsk 708 (R. F. § 110), men i dess opinionsnämnd (se d. o.) förekommer kvalificerad majoritet. 1909 stadgades en majoritet af minst 2/s för landstings, kyrko-och kommunalstämmas samt stads- och kommunalfullmäktiges beslut i vissa frågor, hufvudsakligen af ekonomisk natur (se Kommun och Landsting), och kvalificerad majoritet fordras också för en del beslut af kyrkomöte (se d. o., sp. 509). - I primära kommunalförsamlingar kan i Sverige frånvarande i allmänhet utöfva sin rösträtt genom befullmäktigadt ombud, men där liksom i andra länder kan detta ej ske inom representativa församlingar (i engelska öfverhuset, som dock kan betraktas som en primärförsamling, var det tillåtet till 1868). - I en del riksförsamlingar anses de närvarande ledamöterna skyldiga att deltaga i omröstningarna, men så är ej fallet i svenska riksdagen, och för denna är ej heller, såsom för åtskilliga utländska riksförsamlingar, föreskrifvet, att ett visst antal ("quorum") skall vara närvarande, för att beslut och omröstning skola få förekomma. Stundom lägges till grund för beräkningen af såväl den enkla som den kvalificerade majoriteten ej de afgifna rösterna, utan det röstetal, som skulle uppstått, om alla de röstberättigade deltagit i omröstningen, i hvilket fall en minoritet (liksom vid quo-rum) blott genom att afhålla sig från deltagande i denna kan hindra ett positivt beslut (jfr O b-struktion 2). Omröstning vid val företer vissa olikheter mot omröstning om sakfrågor. Val af politiska församlingar eller af elektorer till sådana sker vanligen genom direkt folkomröstning. Val inom församlingar kan stundom få försiggå genom acklamation om föreslagna kandidater, men i allmänhet blott såvida ej formlig omröstning med slutna sedlar begäres. Sådan kan också vid val vara obligatorisk i församlingar, där annars öppen omröstning är regel, och i den svenska riksdagen och landstinget är detta alltid fallet. I allmänhet är nu sluten omröstning föreskrifven vid folkval af riksdagsmän och medlemmar i kommunala församlingar. I Sverige får vid de förra ej fullmakt användas, men däremot vid de senare. I en del länder äro de röstberättigade vid straffpåföljd skyldiga att deltaga i politiska val (se Röstplikt). Splittras rösterna mellan flera än två kandidater, är enligt några valordningar relativ majoritet tillräcklig, d. v. s. den blir vald, som fått flera röster än någon annan, äfven om de öfrige kandidaterna erhållit tillsammans flera. Enligt andra valordningar fordras åter för valets giltighet mer än hälften af rösterna, s. k. absolut majoritet (= minst enkel). Uppnås då en sådan ej vid första omröstningen, eger omval rum, för hvars giltighet dock ej alltid kräfves absolut majoritet (t. ex. i Sverige vid val till kyrkomöte och af justitieombudsman). Vid val, som ej sker genom kollegial omröstning, fäller alltid i händelse af paria vota lottning utslaget. Om de särskilda regler, som gälla för proportionella val, se d. o. Jfr i öfrigt Klassval, Prästval och Val. Gemensam 1. samfälld omröstning (votering] har till uppgift att åstadkomma ett enhetligt beslut af flera (två) beslutande församlingar. Antingen sammanträda då församlingarna på ett rum och rösta som en enda församling, eller ock röstar hvar församling på sitt rum, men deras ja-röster och nej-röster sammanräknas med hvarandra, hvarpå den mening, som erhållit de flesta rösterna, gäller som det gemensamma beslutet. Ett exempel härpå enligt det förra alternativet ge de österrikisk-ungerska delegationerna (se D e l e g a-tion 2). På samma sätt voteras gemensamt af den franska senaten och deputeradekammaren, "nationalförsamlingen" (se d. o.), vid val af president (utan diskussion) och (efter diskussion) om författningsändringsförslag, som med absolut majoritet framställts af båda kamrarna. I båda fallen fordras absolut majoritet (åtminstone i senare fallet ej blott af de voterande, utan af nationalförsamlingens hela medlemsantal). Äfven i åtskilliga andra länder med tvåkammarsystem ske val på detta sätt, t. ex. i Schweiz (i Sverige åter genom gemensamma valnämnder. Jfr R. 0. §§ 66, 67, 68, 70 och 71). I Australiska förbundsstaten och Sydafrikanska unionen användes gemensam omröstning (med gemensamt sammanträde och diskussion) som allmänt medel att slita tvister mellan representationens båda afdelningar och likaledes i Norge med dess ofullständiga tvåkammarsystem (se Norge, sp. 1406). I Sverige infördes i samma syfte redan genom 1866 års riksdagsordning gemensam omröstning, men endast för den händelse, att kamrarna fattat olika beslut, som ej på förslag af vederbörande utskott kunnat samman jämkas, ang. vissa i § 65 angifna frågor: (efter 1897) om statsutgifter, bevillning, reglementariska föreskrifter för riksbanken, dess inkomster och utgifter.eller om ansvarsfrihet för fullmäktige i riksbanken eller om Riksgäldskontorets styrelse och förvaltning, inkomster och utgifter - i hufvudsak samma ärenden, som förut vid vissa meningsskiljaktigheter mellan de fyra riksstånden afgjordes genom votering i förstärkt stats-, bevillnings- 1. bankoutskott (se Utskott). Alla andra frågor förfalla, när enighet om dem ej uppnås mellan kamrarna. Vid den gemensamma omröstningen i Sverige rösta bägge kamrarna utan föregående diskussion hvar för sig, enligt af det vederbörande utskottet uppsatt voteringsproposition, om de olika beslut, hvari hvardera förut stannat, och den mening, som därvid erhåller de flesta ledamöters af båda kamrarna sammanräknade röster, gäller som riksdagens beslut. För att en fråga ej skall behöfva förfalla, genom att därvid enkel majoritet ej uppnås, användes den förseglade sedeln (se ofvan), som aflägges i andra kammaren. Genom denna anordning har i Sverige, med bevarande i hufvudsak af tvåkammarsystemet, sådana konflikter undgåtts, hvartill detta system i åtskilliga andra länder gett upphof med afseende på de en ovillkorlig lösning fordrande budgetsfrågorna. Svårighet har endast uppstått, när kamrarna haft olika mening om, huruvida en fråga bör enligt § 65 få göras till föremål för gemensam omröstning. Den kammare, som anser, att så ej är fallet, kan då hindra en sådan genom att förkasta voteringspropositionen. Jfr R. Törnebladh, "Anteckningar om praxis vid gemensamma voteringar inom riksdagens kamrar" (i "Statsvetenskaplig tidskr." 1898-1900). S. B. Omsk, hufvudstad (sedan 1839) i generalguv. Stäpperna samt i prov. Akmolinsk i ryska Sibirien, ligger på högra stranden af Irtysj vid dess förening