med Om och vid en grenbana från den 3,5 km. aflägsna Sibiriska järnvägen. 54° 59' n. br. 91,200 inv. (1910; enl. Stirne, "Sibirien", 150,000 inv., inberäknadt befolkningen vid hufvudlinjens station), mest ryssar. Staden består af fästningen (ett gammalt jordverk utan någon betydelse) på högra stranden af Om och sex förstäder samt ligger på en trädlös stäpp, som dock är fruktbar och har välmående inbyggare. O. har 1 katedral och 13 andra ryska kyrkor, 1 katolsk och 1 evangelisk kyrka, 1 moské, teknisk skola, lärarseminarium, goss- och flickgymnasium, kadettskola, kirgisskola, tre bibliotek och etnografiskt museum, hvilket tillhör västsibiriska afdelningen af ryska geograf. sällskapet. Dess industri (tillverkning af ljus, läder m. m.) är obetydlig. Däremot är dess handel mycket stor. Därtill har bidragit dess läge, där sibiriska järnvägen skär den segelbara Irtysj, hvarjämte det är utgångspunkt för nya sibirisk--uralska banan Omsk--Tiumenj. Härigenom har det blifvit centralpunkt för hela västra Sibiriens handel och trafik samt torde inom kort vara Sibiriens största stad (om det ej redan är det). Särskildt stor är exporten af kött och köttvaror, som 1911 hade ett värde af 36 mill. rubel. Dessutom exporteras mycket smör och i goda år spannmål. J. F. N. Omskrifning, gramm., är en i svenska språkläror ofta använd term, hvarmed flera slags uttryck för grammatiska kategorier betecknats. Framför allt höra hit sammanställningar af verbformer. Omskrifning eger sålunda ofta rum, då passivum skall uttryckas (frukten blir skadad, han vardt slagen), i st. f. intensiv (han går och går), iterativ (han brukar komma för sent), futurum (jag skall sluta), konjunktiv (han skulle göra det, om...), imperativ (låt oss gå!), perfektum (han har stupat), durativ (han blef sittande) o. s. v. I vissa fall eger man böjningsformer som speciella uttryck för samma kategorier, ehuru betydelserna af böjningsform och omskrifning vanligen icke fullt sammanfalla. -- Omskrifning nyttjas äfven i stilistisk mening, då man byter ut ett s. k. egentligt uttryck mot ett figurligt. R-n B. Omskrifven figur, mat. En månghörning eller mångplaning säges vara omskrifven omkring en kroklinje eller buktig yta, om alla figurens sidor eller plan tangera kroklinjen eller ytan. En kroklinje eller buktig yta säges vara omskrifven omkring en månghörning eller mångplaning, om den senares alla hörn äro belägna på den förra. Någon gång säger man äfven en månghörning vara omskrifven kring en annan månghörning, om den förras sidor gå genom den senares hörn. En figur, som skall kunna omskrifvas, är i allmänhet underkastad vissa villkor med afseende på formen. Undersökningen af omskrifna figurers egenskaper samt sättet och möjligheten att verkställa omskrifning äro af intresse egentligen i fråga om de koniska sektionerna, särskildt cirkeln. Så gäller t. ex. för en sexhörning, som är omskrifven omkring en konisk sektion, att de tre diagonalerna, som sammanbinda motstående hörn, gå genom en och samma punkt (det s. k. Brianchons teorem). Och för att en cirkel skall kunna omskrifvas omkring en gifven fyrhörning fordras, att fyrhörningens två motstående vinklar äro tillsammans lika med två räta. (I. F.) Omskådning. Se Gesäll, sp. 1078. Omskärelse (lat. circumcisio, hebr. mula'h) kallas den hos judarna, egypterna samt flera andra asiatiska och afrikanska folk (såsom de gamle fenicerna, edomiterna, moabiterna och de nuvarande araberna, turkarna, etioperna, abyssinerna, kopterna, negrerna, kaffrerna, invånarna på Fidjiöarna m. fl. öar i Söderhafvet samt i Australien och de muhammedanske perserna m. fl.) brukliga kirurgiska operationen att bortskära den s. k. förhuden på den manliga könslemmen. Sannolikast torde vara, att detta bruk har sina äldsta anor i Egypten, hvarifrån det sedan småningom vann insteg i närgränsande länder och från dessa spriddes vidare, en förklaring, som dock ej kan gälla sådana folk, som måste anses ha stått utanför den allmänna samfärdseln (såsom flera indianstammar). Antagligen ha judarna fått detta bruk mycket tidigt från egypterna, hos hvilka det var påbjudet inom präst- och krigarkasten. Redan de judiske stamfäderna, "patriarkerna", hade ju förbindelser med detta folk. Abraham berättas i 1 Mos. 17 ha vid 99 års ålder omskurit sig själf "och allt mankön, som var i hans hus". Som detta bruk uppkom, innan man kände och använde andra knifvar än stenknifvar, bibehölls länge seden att vid omskärelsen använda sådana redskap, äfven sedan man lärt sig använda metaller. Urspr. utfördes handlingen af familjefadern, senare af prästen eller läkaren. Hos de nuvarande judarna utföres den i synagogan under vissa ceremonier af en särskild funktionär, den s. k. mohe'l, "omskäraren". Om brukets betydelse äro meningarna delade. Dess härledning på ett eller annat sätt från en gammal falloskult eller dess hänsyftning på något gammalt bruk att utföra kastration till gudarnas ära kan ej anses för allmängiltiga förklaringar. Troligen kommer man längst med att stanna vid sanitära orsaker, hvarvid man dock måste komma ihåg, att bruk, som haft sådana grunder, ofta gjorts till religionsbruk och fått en plats i de religiösa systemen. Detta torde dock ej vara fallet med omskärelsen öfverallt, där den brukas. Religiös betydelse har den troligen ej hos alla folk, och där den har det, har den det i mer eller mindre grad. Hos muhammedanerna t. ex. är den visserligen gängse, ty Muhammed själf var som arab omskuren, och araberna ha detta bruk som afkomlingar af Abrahams son med Hagar, Ismael; men Muhammed synes vid omskärelsen icke egentligen ha fäst någon religiös betydelse. En sådan betydelse träder däremot i förgrunden vid den judiska omskärelsen. Den är ett tecken på israelitens kropp till förbundet mellan honom och Jehovah, utan hvilket ingen kan tillhöra förbundsfolket. Af Jehovah fick detta bruk icke blott religiös sanktion, utan en h. o. h. religiös betydelse. Främlingen, som vill deltaga i påskmåltiden, måste därför enligt lagen låta omskära sig, något, som i en senare tid enligt fädernas stadgar äfven de s. k rättfärdighetsproselyterna måste underkasta sig. Den gammaltestamentliga betydelsen af den smärtsamma operationen, vid hvilken blod utgöts, sammanhänger utan tvifvel med den åskådning af det fysiska lifvet, som fått sitt uttryck i psalmistens ord: "Se, i synd är jag född, och i synd har min moder aflat mig" (Ps. 51: 7). -- Det judiska gossebarnet skall enl. lagen