751 Opinionsklubben-Opitz 752 Opinionsklubben. Se Klubb, sp. 357. Opinionsnämnden, statsr. Jämte den juridiska ansvarighet inför riksrätt (se d. o.), som Högsta domstolens ledamöter underkastades, fann konstitutionsutskottet vid 1809 års riksdag nödigt, att rikets ständer skulle kunna ifrån deras ämbeten till ett visst antal vid hvarje riksdag skilja dem, som genom ålder, sjuklighet eller andra orsaker blifvit oförmögna att värdigt uppfylla sitt kall eller icke längre bibehöllo det allmänna förtroendet. Som skäl härför anfördes (i utskottets memorial 2 juni 1809), att den högsta domarmakten icke borde uppresas som en oombytlig korporation till en stat inom staten, och syntes utskottet de formaliteter härvid, som blifvit föreslagna, böra utesluta all verkan af enskild stämpling och agg och tillika förekomma rikets ständers pröfning af särskilda rättegångsärenden. På grund häraf blef i 1809 års R. F. § 103 införd. Enligt denna §, i den lydelse, som den erhöll 1815, skulle rikets ständer vid hvarje riksdag välja 12 ledamöter af hvarje stånd, således sammanlagdt 48 personer, till en nämnd (vanligen benämnd Opinionsnämnden), som egde att döma, huruvida Högsta domstolens samtliga ledamöter gjorde sig förtjänta att bibehållas i sitt viktiga kall eller om vissa af dem, utan bevisligen begånget fel och brott, likväl kunde anses böra skiljas från utöfningen af konungens domsrätt. Nämnden träder tillsamman samma dag den blifvit vald. Nämndens samtliga ledamöter rösta man för man med slutna sedlar öfver frågan: skall omröstning anställas till uteslutande af någon bland Högsta domstolens ledamöter? Besvaras denna fråga enhälligt eller af de flesta rösterna med nej, bli Högsta domstolens samtliga ledamöter bibehållna. Besvaras frågan åter med ja, uppgör hvar och en af nämnden en sluten lista på dem af Högsta domstolens ledamöter, flera eller färre, som han anser böra entledigas. De tre bland dessa, som då fått det största antalet röster emot sig, ställas hvar efter annan under ny omröstning, hvarvid två tredjedelar af rösterna fordras emot den eller dem, som skola anses vara uteslutna från rikets ständers förtroende, och bli han eller de därefter af konungen genom nådigt afsked skilda från ämbetet, dock tillägges honom eller dem pension till lönens halfva belopp. I sammanhang med 1866 års R. 0. under-gingo dessa stadganden den förändring, att lag-tima riksdag hvart tredje år skall tillsätta denna nämnd samt att af ledamöterna däri hvardera kammaren skall utse 24. Därjämte öfverflyttades bestämmelserna om omröstningen till R. 0. (§ 69). Enligt § 104 R. F. får inom nämnden någon allmän öfverläggning om Högsta domstolens beslut ej förefalla. - Stadgandet om Opinionsnämnden är principiellt stridande mot grundsatsen om domares oafsättlighet (se d. o.), som emot konungamakten 1809 häfdades genom R. F:s § 36 och genom att Högsta domstolens ledamöter från denna tid ej (såsom 1789), tillsättas på "behaglig tid". Också föreslog K. M:t 1812 och 1823, att § 103 skulle h. o. h. utgå, men förslaget vann ej ständernas bifall. I praxis har stadgandet ej ledt till några egentliga missbruk, och ingen ledamot af Högsta domstolen har i kraft däraf skilts från sitt ämbete. Genom tillkomsten af Regeringsrätten 1909 har det erhållit ökad räckvidd, i det äfven dennas medlemmar underkastats Opinionsnämndens omröstning. Jfr Högsta domstolen och R e-geri ngsrätten. L. A. (S. B.) Opisthobranchiäta (af grek. o'pisthe, baktill, och bra'nchia, gälar), zool. Se B l ö t d j u r, sp. 826. Opisthoccela (se D i n o s a u r i a), sing. o p i-s t h o c oe l, zool., ryggradskotor med främre ändan konvex (ledhufvud) och bakre ändan konkav (ledgrop). A. Hng. Opisthoco'midae, zool., en familj inom ordningen Galliformes bland fåglarna, af somliga forskare på grund af egendomligheterna i sin kroppsbyggnad upphöjd till egen ordning. Bröstbenet är smalare framtill än baktill; bröstbenskammen, som i sin främre del är helt låg, i sin bakre höjer sig uppåt med konkaverad rand, är framtill förlängd utöfver bröstbenet. I den starka inbukt-ningen på det främre bröstbenskampartiet ligger den ofantligt stora kräfvan. Tummen och midt-fingret äro hos ungen utrustade med klor. Kroppsformen är smärt, hufvudet litet, näbben öfverens-stämmer med den hos Crax, tårna äro långa med korta, böjda klor. Fjädrarna på öfre och bakre delen af hufvudet äro starkt förlängda. Familjen representeras af blott en enda art, Opisthocomus hoazin Opisthocomus hoazin, stinkfågeln. (se fig.), som uppnår en längd af omkr. 60 cm. och förekommer i norra Brasilien, Guyana, Venezuela, Colombia och Ecuador. Den lefver sällskapligt i träd och buskar vid flodstränder eller vid öfversväm-made savanner och lifnär sig af vissa växter, blad och frukter, som förläna fågeln en stark och om hästgödselns påminnande lukt, så att t. o. m. indianerna anse dess kött onjutbart och fågeln erhållit namnet stinkfågel. Flykten är dålig. Ungarna lämna snart, sedan de utkläckts, boet och klättra omkring bland trädens grenar med tillhjälp af både fötter och vingar, i det de använda fingrarnas klor; äfven simma och dyka de med skicklighet, användande ben och vingar som simredskap, en färdighet, som den utväxta fågeln ej längre eger. L-e. Opistho'domos, bygnk. Se N a os 1. Opisthoglyphse 1. Opisthoglypha, zool. Se Ormarna. Opistogräf (grek. opisthofgra}os, skrifven på baksidan). Se Bok, sp. 938. Opitz [å-], Martin, tysk skald och smak-lärare, "den nyare tyska skaldekonstens fader", f. 23 dec. 1597 i Bunzlau i Schlesien, d. 20 aug. 1639 i Danzig. Som gymnasist utgaf han latinska dikter, och i Aristarchus sive de contemptu linguas teutonicos (1617) lofprisade han tyska språket. Efter studier vid universiteten i Frankfurt a. 0. och Heidelberg besökte han 1620-21 Holland och Jylland. 1622-23 var han gymnasielärare i Weissen-burg (Siebenburgen) och påbörjade där det aldrig