vistades därpå 11 år som landsflyktig i Schweiz, Frankrike och England. Efter hemkomsten utgaf han "Deutsche jahrbücher für politik und literatur" (13 bd, 1861--64) och var 1873--77 (nationalliberal) medlem af tyska riksdagen. Från O. härrör uttrycket "katedersocialister" (se d. o.), som han använde i polemik mot Ad. Wagner och dennes positivt socialpolitiska vänner bland Tysklands nationalekonomer. Bland O:s skrifter märkas Vermischte schriften aus bewegter zeit (2 bd, 1866--69), Der kathedersozialismus (1872; 2:a uppl. 1873) och Aus der geschichte der englischen kornzölle (1879). ^{V. S--g.} Oppenheimer [å'ppenhajmer], Franz, tysk nationalekonom och sociolog, f. 30 mars 1864 i Berlin, blef med. d:r 1885 och utöfvade läkarpraktik till 1896, öfvergick sedermera till journalistiken, men egnade sig snart h. o. h. åt nationalekonomiskt och sociologiskt författarskap. 1908 promoverades han till filos. doktor. Bland alstren af O:s ytterst produktiva verksamhet märkas: Die siedelungsgenossenschaft (1896), Grosseigentum und soziale frage (1898), Das bevölkerungsgesetz des Malthus (1901), Das grundgesetz der marxschen gesellschaftslehre (1905), Der staat (1907), Ricardos grundrententheorie (1908) och Sozialismus und soziale frage (1913). -- Grundtankarna i O:s föregående arbeten äro sammanförda i Theorie der reinen und politischen ökonomie (1910; 2:a uppl. 1911), hvilket arbete anges skola utgöra första delen af ett stort verk om "den liberala socialismen"; i denna del framställes dess ekonomiska system. Intagande en afgjord oppositionsställning mot den pessimistiska riktningen inom nationalekonomiens klassiska skola och starkt kritisk mot Marx, vill O., delvis med utgångspunkt från Ad. Smith, sammanknyta den liberala socialismen med Carey (se d. o.), Dühring och i viss mån Hertzka (se d. o.) samt åt denna socialism ge en vetenskaplig systematisering. Ej minst framträdande hos O. är hans häfdande af de naturrättsliga principerna. I stark strid mot dem står, enl. O., det sakförhållandet i vårt ekonomiska samhällslif, att all jord genom monopol blifvit afspärrad från de odlingsvillige. Utan detta monopol och det därmed följande storgodsväsendet skulle jord alltjämt vara tillgänglig för alla, som önskade sådan. Utefter tankelinjer, som delvis erinra om Loria (se d. o.), utvecklar O., hurusom jordafspärrningen "producerat och reproducerat" arbetarklassen med dess nuv. karaktär och det "klassmonopolförhållande", som tvingar samma klass att uthyra sin arbetskraft mot en ersättning, som utgör endast en ringa del af dess afkastning; härigenom alstras "mervärde" åt dem, som förhyra eller använda samma arbetskraft. Detta monopolförhållande bildar roten till alla sociala problem. Så snart jorden löses från det nuv. monopolet, aflägsnas detta förhållande, jordräntan och kapitalvinsten upphöra, endast en inkomstart förekommer, nämligen arbetslönen; proletariatet försvinner. I sin psykologiska och historiska framställning af sociologiens och nationalekonomiens grundvalar skildrar O., huru behofstillfredsställandet försiggått och försiggår efter "det minsta medlets lag" på två hufvudvägar: 1) den politiska -- i det mer outvecklade tillståndet rof eller ersättningslöst tillegnande, i det mer utvecklade tillståndet staten med dess rättsliga sanktion åt herreklassens monopolmakt, och 2) den ekonomiska -- arbete och byte, som fulländas i den kring marknaden koncentrerade samhällshushållningen. O:s försök med ett kooperativt samhälle, grundlagdt i närheten af Eisenach, slog icke lyckligt ut. ^{E. H. T.} Oppenort [åpən<over>å</over>r], Gilles Marie, fransk arkitekt och dekoratör, f. 1672, d. 1742, studerade tio år i Italien, var sedan verksam i Paris, där han blef en af sin tids mest inflytelserika konstnärer. Han fortsatte bygget af kyrkan S:t Sulpice, hvars fasad senare tillfogades af Servandoni, och inredde Palais royal. Som dekoratör var han en af rokokostilens skapare. Hans inredningsarbeten, af hvilka ett stort antal utgafs i kopparstick, upptaga den italienska senbarockens former, öfversatta i fransk smak, dristigt och fyndigt, likväl med måtta och med fasthållande vid geometrisk stomme i rumutsirningen, låt vara att det ornamentala öfverröstar det arkitektoniska och att de bärande leden äro i första rummet prydande. ^{G--g N.} Oppermann [å'pp-], Adolf, dansk skogsbrukslärare, f. 14 jan. 1861, blef 1883 assistent vid Landbohöjskolen, 1887 lärare (1891 professor) i skogshandtering och 1901 därjämte ledare af det forstliga experimentalväsendet. O. har författat bl. a. Bidrag til det danske skovbrugs historie 1786--1886 (1886), Skovene og skovbruget i forhold til samfundet (1897) och (tills. med L. A. Hauch) Haandbog i skovbrug (1898--1902). Sedan 1888 har han varit aktiv styrelseled. af Dansk skovforening, och 1911 blef han medlem af Landtbruksakad. ^{E. Ebg.} Oppert [tyskt utt. å'ppert, franskt åpp<over>ä</over>r]. 1. Julius O., fransk orientalist, en af kilskriftsforskningens förnämsta grundläggare, f. 1825 i Hamburg af tyska, judiska föräldrar, d. 21 aug. 1905 i Paris, studerade först juridik i Heidelberg, sedan orientaliska språk i Bonn, Berlin och Paris samt erhöll plats som lärare i tyska språket vid lyceet i Laval, sedan i Reims. Redan berömd genom arbeten öfver de persiska kilskrifterna, skickades han af Franska institutet (1852) som ledare för en stor vetenskaplig expedition till Mesopotamien, som varade i tre år. 1857 utnämndes han till professor i sanskrit vid kejserliga biblioteket i Paris. För sin assyriska grammatik erhöll han 1863 Franska institutets stora pris (20,000 fr.) och utnämndes 1874 till professor i assyriologi vid Collège de France. Af hans utomordentligt många arbeten nämnas här endast de viktigaste: Expedition scientifique . . . en Mésopotamie (2 bd, 1857--64), Histoire des empires de Chaldée et d'Assyrie d'après les monuments (1866), Grammaire sanscrite (1859; 2:a uppl. 1864), Elements de la grammaire assyrienne (1860; 2:a uppl. 1868), La chronologie biblique (1870), Inscriptions of the persian monarchs (i "Records of the past", IX, 1877), Le peuple et la langue des mèdes (1879) samt (i förening med Menant) Les fastes de Sargon (1863) och Documents juridiques de l'Assyrie et de la Chaldée (1877). Sedan 1884 redigerade han med Ledrain "Revue d'assyriologie". 2. Gustav Salomon O., den föregåendes broder, tysk sanskritist, f. 1836 i Hamburg, d. 1908 i Berlin, var 1872--93 professor i sanskrit i Madras och kom efter resor i Nord-Indien 1893--94